Noel has left the building


Noel Gallagher slutar i Oasis. Bröderna Gallagher är osams igen.

”It’s with some sadness and great relief to tell you that I quit Oasis tonight. People will write and say what they like, but I simply could not go on working with Liam a day longer.”

Uttalandet kom igår kväll efter en inställd spelning i Paris. Jag kommenterar så här:
För det första kan inte Noel sluta i Oasis eftersom Noel ÄR Oasis. Det som att Elvis lämnar Presley. För det andra är det bra, nu kanske Noel kan göra den där akustiska skivan jag väntat på i många år. För det tredje är det här inte första gången brödernas gnabbande splittrar dem.
Vem bryr sig överhuvudtaget, förresten? Utom jag.

iTunes strömmar?

För en stund klär jag mig i analytikermössan och ställer frågan: Att Apple godkänner Spotify till iPhone, är inte det en ganska stark indikator på att Steve Jobs kommer presentera en uppgradering av iTunes 9 september? En uppgradering som innebär att även iTunes börjar strömma allt sitt innehåll till en fast månadsavgift.
Jag har svårt att se att Apple skulle godkänt Spotify om företaget hade minsta rädsla för att förlora intäkter på sin musikförsäljning. Därför tror jag att vi får se strömmande iTunes från 9 september. Och då är det frågan hur intressant Spotify kommer kännas.
Så jag låter mig själv lite naivt hoppas på att iTunes presenterar en sådan lösning. Som också innehåller film och teveserier för oss som fortfarande inte fått tillgång till detta. Alternativt presenterar Apple bara ett gäng uppgraderade iPods. Vilket känns lite fattigt i så fall.

Sista striden


Här är ett soundtrack för den sista striden för att försvara sommaren. Det handlar om enkelspårig rock. Som gjord för tokdans eller köra-fort-som-fan. När de sista ackorden klingat ut är det dags att ge upp slaget, ta på en jacka med luva och lyssna på fin musik igen.
Men nu stänger jag av hjärnan och ställer mig i några snygga rockposer. Om du inte är spotifierad ännu så kan du ju kolla in videon här upp med The Datsun och ställa dig själv i några snygga poser.

Personliga Persson


Ikväll såg jag Perssons Pack. Tio minuter hemifrån, i Stortorpsparken som ligger ett par snedsteg från Trångsunds Centrum. Här, mitt i vad som kändes som ett folkparksmuseum, spelade Persson och hans band på den lilla dansbanan inför en sittande publik. Mycket tretakt och lugnt tempo blev det. Duggregnet utanför ramade in upplevelsen på ett behagligt sätt. Perssons bitterljuva sånger landade kanske lite annorlunda än de brukar.
För kvällens publik var inte den vanliga. Inte sönderdruckna och kärlekstörstande män som med tårar i ögonen skrålar med i de bittra balladerna. Ikväll var det en bredare publik, från små människor som knappt börjat livet till de som är på väg att avsluta det.
En mycket skönare kväll än jag trodde. Bilder finns här. På en man som alldeles för få känner till.

Helter Skelter


Tack till Kal Ström som påminde mig om att Helter Skelter lätt är en av världens allra bästa låtar. Passar mitt humör bra.

Amir Chamdin/Mean Streets


Amir Chamdin är en av mina favoritkreatörer. Snygg och cool som få. Har tidigare gjort bra saker med Infinite Mass, Snowracer och som film-/videoregissör. I slutet av september släpper han ett album under namnet Mean Streets där han tillsammans med Nicke Andersson från Hellacopters skapat ”galen rockabilly-Tarantino-sjuttiotals-soul och svängig post-punk-pop”. Jag tror det kan bli riktigt bra.
Ett första smakprov, ”Bliss”, finns på Amirs Myspace.

Emil eller Persson?

På tisdag, 18 augusti, arrangeras två finfina evenemang jag vill besöka. Perssons Pack spelar i Stortorpsparken i Huddinge och världens bästa Emil Jensen ställer sig på scen i Vita Bergen. Bägge evenemang är dessutom gratis. Jag vill se bägge. Har sett Persson några gånger fler än Emil. Är villrådig.
Någon som vill följa med? Och vara med om att fatta beslutet?