OK, Sverige. Här kommer en hälsning från en lätt håglös kulturelitist i södra Stockholm. Det handlar om två låtar som just nu surrar i luften och spelas ganska ofta, typ överallt. Människor går glatt och nynnar men missar hela budskapet. Så jag hjälper till att förtydliga. Trevlig helg, very much. Observera dock att den som gjort texten i det här YouTube-klippet missat sista raden före första refrängen. Den lyder ”Your point of view is medieval”. Inget annat.
Och så tar vi Svennebanan med Promoe när vi ändå håller på. Redan en hatlåt. Men en genial sådan. Jag är beredd att betala biljett för att få se tribaltatuerade muskelknuttar dansa svennedans till den här låten. Lyssna på texten. Eller läs den här.
Så där, det var fredagsgallan. Nu ska jag tömma en tvättmaskin. Sen blir det fin-film. Cloverfield eller De andras liv. Kanske lite lådvitt också. Svennebanan.
Om Twitter
Så länge SirPrankMonkey fortsätter skicka ut sina sköna morgondeklarationer till omvärlden kommer jag fortsätta twittra. Dagens inspirerande tal från apan:
GODMORGON MEDBORGARE! Det ser ut att bli en fin dag idag. Alltså firar vi med att köra Ankeborg på jobbet. Naturligtvis är detta en order.
Nice twitts
Well, now I’m also a twittering fool. / Jetzt bin auch ich ein twitter / Nå, nu har också jag börjat twittra.
http://twitter.com/fredrikwelander – eller titta till höger.
Trettioåtta år i Sverige
Jag fyllde trettioåtta häromveckan. Har levt alla år i Sverige. Så jag inspirerades av min bloggande vän Trettioplus som nyligen publicerade en spellista i Spotify med en låt från varje år han levt. Jag har alltså gjort min egen. Men jag utgick inte från vad jag gillar, utan ifrån vad Sverige gillar. Utgångspunkten är Svensktoppen och Melodifestivalen. Då blev det så här:
En lång lista med musik som på sitt sätt berättar varför jag blivit som jag blivit.
I en bil på väg hem
Under de fem timmar det tar att åka från Mora tillbaka till Stockholm hinner min kropp återanpassa sig till vardagen. De tre dagarna i Mora gjorde gott. Ett enkelt liv med tydliga uppgifter och riktiga känslor. För varje mil vi närmar oss Stockholm börjar hjärnan snurra runt och magen sluta sig. Så lagom till jag kommer fram till de tre filerna vid Upplands Väsby har jag lätt ont i både huvud och mage igen. Tankar om orsak och verkan kring alla ogjorda saker av mer eller mindre viktig karaktär är tillbaka.
Då vet jag att jag har kommit tillbaka hem igen.
Masskommunikationsteori
Eller det handlar rättare sagt om masspsykos, masshysteri och pöbelbeteende. Och hur kommunikationstekniken 2009 kan ödelägga människor på bara några timmar.
När jag läste kommunikationsvetenskap mellan 1992 och 1996 diskuterade vi ibland hur massmedier och kommunikation utvecklas. Ett återkommande tema var att det privata blir offentligt. Då, före dokusåpor, bloggar och skvallerforum pratade vi om en abstrakt framtid. Som är här nu.
Jag har nu på kvällen ägnat en god stund åt att läsa vad folkdomstolen/privatspanarna/Kalle Blomqvist-fansen på Flashback har diskuterat utifrån skjutningen som inträffade i Gamla Stan igår. Det handlar om en greve, en sambo, ett ex och en reklamare. På mindre än ett dygn har mer än tusen inlägg skrivits i den skvallerbetonade och spekulerande tråden på Flashback. Diskussioner som lett till lika spekulerande artiklar på tidningarnas webbar. Bland annat har den först misstänkte gärningsmannen (som nu släppts) granskats och avslöjats, dock utan att hans namn publicerats i tidningarna. Hans namn är dock förstås ute på Flashback och han har tillsammans med sina vänner och kollegor idag fått tusentals nya träffar på sina bloggar och Facebooksidor.
Det enda jag kan säga är att det vi diskuterade för femton år sedan nu med råge blivit verklighet. Som kulturvetare känner jag då att jag måste rekommendera alla att läsa den trettiofem år gamla romanen Katharina Blums förlorade heder av Heinrich Böll.
Det privata är offentligt och världen kan ta reda på allt om dig på nolltid och publicera fakta och fiktion om dig, väl uppblandat, så att ditt liv till slut ödeläggs. Det tar inte mer än ett dygn.
Ingen organiserad glasterror
Nu verkar även Polisen och handeln förstått att glas-i-matgrejen inte var organiserad Al Qaida. Inte ens Djurens Befrielsefront. Det var bara några helt vanliga svennar och sveor som ville synas. Så nu kan vi stänga ännu ett ganska genant kapitel i historien om Sverige och svenskarna.
Bra grej i brevlådan
Mina ord om The Pirate Bay
Hela bloggosfären såväl som traditionella massmediakanaler kommer drunkna i analyser och kommentarer med anledning av tingsrättens fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay. Här är mitt bidrag:
I kriget mellan den gamla världens värderingar och den nya leder den gamla världen med 1-0. I det stora hela spelar det ingen som helst roll, eftersom den gamla världen är just gammal. Den är dömd att gå under och ersättas av den nya. Det kan inga rättegångar i hela världen ändra. Normer och värderingar förändras och förnyas ständigt. Oavsett kommersiella intressen. Och just nu säger samhället/marknaden att den inte är beredd att betala lika mycket som förr för upphovsrättsskyddat material. Kulturupplevelser är inte efterfrågade på samma sätt längre.
Dessutom känns det fånigt att prata om nedladdning nu när teknik för strömmande media (som Spotify) gör nedladdningen som sådan tämligen förlegad.
Vad som är upprörande i mitt tycke är straffsatsen. Ett års fängelse plus en nota på 30 miljoner kronor. Om vi skippar skadeståndet och kikar på fängelsestraffet blir det intressant. Jag googlade på ”ett års fängelse” och hittade artiklar om andra som dömts till så lång tid i fängelse. Vad de hade gjort? Skjutit in granater genom fönster hos andra, begått sexuella övergrepp och misshandlat människor. Bland annat.
Skype är bra
Vi pratar ett par gånger varje dag via Skype. Camilla och Hanna. Camilla och jag. Och så Ella. Betydligt skönare kommunikation än telefon. Visst pixlar det sig och hänger sig då och då. Men, me like anyways.