OK, mina tankar kring Rolf Hillegren formuleras i en fråga: Är den slutliga lösningen på problemet med att kvinnor som utsätts för våldtäkt och andra övergrepp den att en jurist som skriver vad han tänker tvingas lämna sitt jobb, samtidigt som det känns som att historien visar att det han säger redan mer eller mindre är praxis?
Jag kan på inga sätt sympatisera med Hillegrens formuleringar. Men, tror det är ganska kontraproduktivt att lägga all energi på honom som person. Kanske borde alla ta ett djupt andetag och fundera på varför det blev så här. Den formliga storm av arga, provocerande och känslomässiga blogginlägg och twitterkommentarer som idag likt en lynchmobb kräver en persons huvud lär inte förändra en mångårig knasutvecklad lagstiftning och tolkning.
Gör om, gör rätt. Vilken är problemets kärna? Knappast EN persons tankar.
Att göra affärer 2009
Rolig grej i tidningarna nu på morgonen. Rubrikerna basunerar ut att SAAB-affären är klar. GM och Koenigsegg Group är överens. Det enda som fattas är tre miljarder. Och det är pengar som bygger på att vi skattebetalare kliver in i affären.
Så här kan man göra affärer 2009. Och i enlighet med det vill jag själv gå ut med nyheten att jag har blivit miljardär. Det enda som fattas är att någon ger mig pengarna.
Kontakta mig så gör vi upp detaljerna.
En jobbigt bra film
Igår kväll såg Camilla och jag en riktigt bra film. En jobbig film. En obehaglig film. Incendiary heter den (Blown Apart på svenska av nån anledning), en brittisk berättelse om den unga mamman som förlorar sitt lilla barn och sin man i ett terrordåd som hon ser på teve samtidigt som hon ligger med grannen. Michelle Williams som spelar huvudrollen var fantastisk. Ewan McGregor var bra som alltid. Även Matthew McFadyen (Spooks) gjorde en bländande biroll.
En film om mörka och smärtsamma mänskliga känslor. Sorg, chock, ånger, ångest, vilsenhet. Med oväntat små gester. Den grävde en grop i min mage.
Kärlek, hur fan gör man?
Jag gör min sedvanliga ledighetsritual. Går igenom nyhetswebbar, forum och bloggar på förmiddagen. Inget nytt. Men, mitt i allt tramsande, intetsägande, oroliga och konserverande hittar jag en artikel som skapar en känsla. En intervju med Bob Hansson i SvD som en del av deras serier om manliga bekännelser. För mig som alltid varit lite hemligt förtjust i Bob och hans uttryck leder artikeln mig vidare till bloggen Kärlek, hur fan gör man? – som hänger ihop med boken med samma titel. Skriven av Bob Hansson.
Efter att ha läst den en stund lägger jag den på min länklista. Nu måste jag ta moppen till bokhandeln och köpa boken.
Stort avsked
Idag är det avtackning här i Kiel. För en svensk man som lämnar Kiel. En avtackning som sänds direkt på Eurosport här. Det handlar om Stefan Lövgren som de senaste tio åren spelat handboll i världens kanske bästa lag, THW Kiel. Nu tackar kaptenen för sig och flyttar tillbaka till Sverige. Med buller och bång.
Jag missar festen och sätter mig tillsammans med Ella lite diskret i bilen om ett par timmar för att ta oss de hundrafyra milen norrut.
Bensin-Jesus Collin predikar
Kan inte låta bli att reflektera lite över Robert Collins lilla inlägg i dagens Aftonblad. Han är lite upprörd över att svenskarna köper att fler miljöbilar nämligen. I början av hans text står följande:
Är bensinen slut som bilbränsle?
Som många hävdar.
Nej, inte alls.
Alla sådana påståenden grundas antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Frågan är om det inte är Collin som är ute och cyklar i sin hjärnas oändliga irrgångar här. För inte kan väl ens denna knaskonservativa bilaktivist tro på allvar att svenska bilar kommer gå på bensin om femtio år. När oljan är slut eller finns i så små mängder att priserna är så höga att endast de allra rikaste företagen eller nationerna har råd att köpa den.
Släpp sargen. Släpp oljan. Etanolen är inte nirvana. Inte ens biogasen. Men de är iallafall steg på vägen mot att ställa om en ohållbar teknisk lösning för något så primitivt som att frakta runt människor från en plats till en annan.
Det finns inte tillräckligt med olja kvar på planeten för att det Collin skriver ska kunna hända. Vad han grundar sin text på vet jag inte riktigt. Men, det skulle kunna vara okunnighet. Eller kanske religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Boktips: Hej, mitt namn var Elton Persson
Har legat länge på nätterna och läst Martin Svenssons roman ”Hej, mitt namn var Elton Persson” de två senaste dygnen. Roman, eller kanske självbiografi. Vad vet jag? Men saken är den att jag berördes av hans berättelse. Inte minst för att jag kände igen mig lite för mycket i de mörka känslor han beskriver.
Martin Svensson är en ganska avskydd person. Slentrianmässigt sågas allt han gör. Jag vill då passa på att utmana den som är skeptisk att läsa den här boken. Lyssna gärna på Nina Rochelle samtidigt så blir bilden ännu tydligare. Det här är en kille som har saker att säga. Som varit med om en hel del. Samtidigt är det en klockren skildring av låtsaslivet som många av människorna i min stad lever. Lite lätt ångestskapande.
En väldigt bra bok för sömnlösa småtimmar.
Schweinegrippe vs. Wacken Open Air
Några mil söderut från min nuvarande position pågår just nu Wacken Open Air, kanske världens största festival för hårdrockare. Nittiotusen läskiga typer är där. Eftersom det är 2009 får de finna sig i några samtida förmaningar, rapporterar The Local. Arrangörerna tillåter inte hångel eller att besökarna dricker ur samma glas. Allt för att motverka spridandet av den där influensan som går under många namn. Här i Tyskland säger vi Schweinegrippe.
Bara en sån sak.
Företagare är inga frälsare
Kan inte låta bli att kommentera det här med att landshövdingen på Gotland tycker att storföretagare bör få en annan regeltillämpning än andra. Eller rättare sagt Johan Stäel von Holsteins oerhört tramsiga debattartikel i ärendet. Vi är ganska många som tycker att företagare uppmärksammas för lite i Sverige. Och när vi väl gör det är det för att stollar som von Holstein leker pajas med sina gammalmodiga åsikter i media.
Att vara företagare gör inte en människa bättre. Den som har ett företag har valt att gå sin egen väg och visat mod. Det är bra. Bäst för den som vågar göra det. Men, att påstå att det gör henne eller honom bättre är inget annat än idiotiskt. I Sverige råkar det vara så att alla är lika inför rättigheter och skyldigheter. Åtminstone i teorin. Den som är företagare tjänar redan oerhört mycket på att göra sin grej. Tid och kanske lite pengar. Erfarenheter och glädje. Det är saker som löneslavarna aldrig får uppleva.
Företagarna är inga frälsare. De är bara kvinnor och män som bestämt sig för att göra sin grej. De belönar sig själva genom att göra det. Jag drömmer om den dagen när jag kan ta mitt företag till en nivå där det blir min försörjning. Den dagen det fungerar kommer vara min största belöning. Skulle staten eller kommunen gå in och premiera mig genom ett bygglov skulle jag bli förbannad.
Jag vill inte har några allmosor från det gemensamma samhället. Jag gör ju min grej.
”Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas.”, skriver von Holstein. Skärp dig, säger jag. Det handlar väl för tusan inte om att skapa gräddfiler eller korruption. Det handlar väl snarare om en ny och friare attityd till företagande som försörjning. Att skolan inte går ut på att utbilda löneslavar. Att ingjuta mod i barn och ungdomar så att de vågar göra sin grej.
Johan Stäel von Holstein har just fulat ut sig som en gammeldags gubbstrutt. Marianne Samuelsson bör inte få fortsätta som landshövding på Gotland. Problemet är väl bara att varenda landshövding i hela Sverige får avgå samtidigt. Eftersom Sverige redan är storföretagarkorrupt. För det är ju inte småföretagare som mig, fotografen Sonia, min kompis Jenny eller pizzabagaren på hörnet som von Holstein tänker på.
Utan de som redan har. Som tycker de är värda lite mer. Och vill ha mycket mer.
Sluta koppla ihop girighet med entreprenörskap. Nu.
Mobila funderingar
Hanna vill/behöver en ny mobil. Jag köper argumenten.
Hon vill ha en Sony Ericsson w995. En skitdyr telefon som går att använda som spelare och har en 8.1 megapixelkamera. Lite GPS-funktioner också. Den är inte något annat än en utveckling av den mobil hon har. Jag vill att hon ska ta över min iPhone 3G. Så kan jag köpa en 3GS. Eller så tycker jag hon ska ha en HTC Magic, den första telefonen i Sverige med Googles OS Android. Jag är trött på att köpa skitmobiler av den gamla skolan, nu när det kommit produkter som inte blir gamla efter ett år, eftersom de utvecklas av de program och applikationer du förser den med.
Hon tycker min iPhone är för repig. Och så går det inte att byta låtar med kompisarna lika lätt. Goddammit, jag orkar inte förklara det här med upphovsrätt och sånt en gång till. Samhället, lagarna och min dotters generation är inte kompatibla. Därför vill hon hellre ha en skitdyr tramstelefon.
Och får behålla den hon har istället.