Ni har märkt att jag varit offside och visat att ni bryr er och jag älskar er för det. Tack också ni andra som hört av er med kloka små hälsningar. Jag kan hälsa att humöret är uppåt igen men att jag fortsätter leta efter den där alldeles fantastiska lösningen på alla mina bryderier. Lösningen som kommer göra att jag både kan bo i stan och vid en strand vara en god människa samtidigt som jag är ekonomiskt oberoende och får en möjlighet att göra min närmaste omvärld lite lättare att leva i.
Jag är övertygad om jag kommer hamna i fler luftgropar på vägen dit. Känns skönt att ni finns i närheten.
Mamma Mia!
Har just blivit milt tvingad av Camilla och Hanna att se Mamma Mia! Mycket rolig och vacker och energisk film. Lite i samma känsloläge som Mediterraneo och Mycket väsen för ingenting. Två av världens varmaste filmer.
Ella blir en mamma
Ella lånar en av Camillas toppar. Plötsligt blir hon en mamma som tar hand om sina barn. Mig lägger hon i sängen, läser en saga och ser till att jag somnar. Sen poserar hon och gör alla mammaposer hon kan.
Sötast just nu
Mina barns senast födda kusin är utan tvekan sötast just nu.
Fars dag
Utan att ha handlat något går mina varmaste hälsningar ut till följande pappor idag:
Per-Åke, min egen pappa. En alldeles särkilt bra sådan.
Sen tycker jag följande pappor ska sträcka på sig:
Perra
Magnus
Bror
Daniel
Markus
Fredrik
Arne
Henrik
Fredrik
Göran
Per
Harry
Gunnar
Jan
Masse
Erik
Hans
Urban
Och så alla pappor till de fotbolls- och innebandytjejer jag ser varje vecka. Vi är bäst.
Allihop.
Livet från den ljusa sidan
Igår kväll träffade jag mitt senaste brorsbarn igen. Värmen som sprider sig i kroppen när jag håller henne är fortfarande kvar i kroppen. Det är något alldeles fantastiskt med bebisar.
Min älskling fyller år
Idag fyller Camilla år. Jag känner mig som en patetisk figur eftersom jag inte lyckats hitta en present. När jag var ute igår kändes inget tillräckligt. Det jag vill ge är för dyrt eller ouppnåeligt på andra sätt. Allt annat för futtigt. Men jag kan inte skaka av mig den trista känslan av att vara en patetisk figur som inte ens kan ge mitt livs kärlek en present när hon fyller år.
Hon håller mitt hjärta i sin hand. Men det är djupt inbäddat i fett och ärrvävnad. Jag undrar om hon känner att det fortfarande slår?
Tillbaka i stan
Efter en timmes sömn och fyrtiofem minuter med DiLeva i hörlurarna landar jag på Bromma och är hemma igen efter en lång dag. Dagens besök tog oss till Stockholms representation i Bryssel, den officiella svenska EU-representationen och Svenskt Näringsliv.
Bäst av allt den här fredagen: att träffa älsklingarna efter fyra dagar.
Saker som går rätt, del 681
Efter fikat delar vi upp oss. Camilla och Hanna går åt ett håll och Ella och jag åt ett annat. Först spenderar vi lite tid och pengar på sköna leksaksbutiken Boink, där Ella hittar den ”vackraste klänningen i mitt liv” och förstås måste få den. Sen tar vi ett ärevarv runt området innan vi träffar våra käresta igen för att klara av ICA och åka hem igen.
Inga gummistövlar och inga innebandyskor. Men, ”den vackraste klänningen i mitt liv” kompenserar väl det mesta.
Saker som går fel, del 472
Vi åker till Sickla för att köpa gummistövlar till Ella och nya innebandyskor till Hanna. Redan efter trettio minuter börjar det gå åt skogen. Ella får inte de dyra Pumaskorna med pärlor på och börjar sätta sig på tvären. Hanna är kräsen i sitt urval av skor och hittar inga som är tillräckligt snygga/sköna/tuffa. Mitt humör börjar så smått prövas. Vi bestämmer oss för en omstart och tar en fika.
Ella blir skitarg för att hon får en pecanpaj när Hanna får en blåbärspaj och fäller högludda krokodiltårar i femton minuter. Hanna småretar henne för det och Camilla och jag börjar så smått snäsa av varann.
Samma sak händer nästan alltid. I olika versioner. Så varför gör vi om det?