Det vankas vinter igen, men jag lovar att inte skriva ett ord om detta. Mer än dessa: Fucking jävla kuk-nordpolen-land! Väx upp nån gång! Klipp håret och skaffa dig ett jobb! Lämna oss vanliga människor ifred! Dö nån gång då!
Löv från förra året
Ella, idag för fyra år sedan
Sitter och redigerar bilder. Ibland laggar datorn ur eftersom det är enorma filer som ska konverteras och flyttas. På en tre år gammal maskin kan det bli lite väntetid. Under tiden hittar jag en pärm med CD-skivor. Delar av mitt bildarkiv jag inte kollat på länge. 18 mars 2005 tog jag den här bilden på en nybadad Ella. Ännu inte ett år gammal.
Bästa grejen
På väg hem hämtar jag Ella på dagis. Hon har ritat en teckning av en apa. En apa som de andra barnen utsåg till den bästa apan. Sen åker vi hem på moppen och hör fåglarna kvittra i takt med det porlande ljudet från smältvatten. Jag tar bästa latten och njuter av lugnet på bästa baksidan. Bra humör?
Absolut.
Sista chansen…
Eftersom det bara är ett par veckor till min mammas flyttlass går börjar det bli dags att passa på att ta sista chansen med några saker. Så idag passade Ella på att ta sista badet i farmors badkar. Mamma har varit duktig och det känns som att väldigt många av hennes saker redan är packade.
Mamma flyttar hem
Om två veckor flyttar mamma hem. Efter fyrtio år i Sverige har min mamma bestämt sig för att det är dags att bosätta sig i norra Tyskland igen. I ett par veckor har hon på rekordtid fattat beslutet, sålt sin lägenhet, skaffat en ny lägenhet i Suchsdorf/Kiel och anlitat flyttfirma. 28 mars går flyttlasset. Jag tror min mamma är ganska tillfreds med åren i Sverige.
Jag tycker det är lite tråkigt. Vi kommer inte kunna ses lika ofta. Men mest av allt tycker jag att det är härligt att det ger henne så många nya möjligheter. Mig också. Och mina barn. Livet är för kort för att frysas in på en plats.
Fem centimeter kärlek
Vaknar till ett ymnigt snöfall. Det vräker ned och har fallit under natten. Nu ligger fem centimeter kärlek på marken och väntar på att ta med sig de sista resterna av vintern ned i avloppet. Sen är vi redo för explosionen.
Världens finaste storasyster
Camilla och jag går på fest. Hanna tar hand om Ella. Hon ringer oss med jämna mellanrum och stämmer av blodsocker och insulin. Både för att hon känner sig tryggare och för att hon vet att det får oss att känna oss tryggare. När vi kommer hem ligger hon med Ella på magen. Bägge sover gott.
Hanna är världens finaste storasyster.
Hahahahahahahaha…gurgel….aaaargh – ett vårtecken
Det är klart. Avgjort och över. Vintern har slutgiltigt förlorat för den här säsongen. Att det snöar apa utanför fönstret just nu spelar inte någon roll. Längs ena sidan av huset har vårens tappraste förtrupper befäst sin position och från och med nu kommer de angripa vintern inifrån. Snödropparna är här.
F*ck you winter!
En skön dag i backen
I ett sting av sportlovslättja bestämmer vi oss för att åka till Flottsbro i det fina solskenet. Där ska Hanna och jag åka skidor utför och Ella och Camilla ska tackla pulkabacken. Väl framme visar det sig att vi inte är ensamma. 127 könummer får vi vänta på att kunna hyra skidor. Det tar tre timmar och frestar på Hannas tålamod. Mitt också. Men under tiden testar vi pulkabacken och fikar. Sen får vi till sist hyra skidor, så Hanna och jag hinner åka uppför och nedför de fyra nedfarterna i Flottsbro under ett par timmar. Det är vansinnigt skönt att vara utomhus en hel dag och jag är väldigt imponerad av Hanna som bara stått på slalomskidor sex gånger i sitt liv.
Nu sitter jag och är sådär behagligt trött som man bara kan bli av skidåkning. Värmen håller på att leta sig tillbaka in i fingertoppar och örsnibbar. Livet känns bra.