Camilla tog min kamera, en fläkt och fångade Hanna.
Ella fick också vara med.
Ett lyckligt äktenskap
Det påstås att den som gifter sig när det regnar får ett lyckligt äktenskap. I så fall kommer C och S som jag fotograferade idag bli grymt lyckliga tillsammans eftersom det började hagla och ösregna precis när vi skulle ta deras porträttbilder. Ingen av oss var dock jättelycklig under den stressade sessionen under ett par ganska täta lövträd.
Men, jag åkte hem med en bra känsla i magen. Det gör jag alltid efter bröllopsuppdrag. Det finns en smittande glädje runt bröllop som jag älskar.
Dagens låt handlar om ångest
Idag har det varit en sån där dag när bara Trent Reznors Hurt funkar. Om du, liksom jag är skeptisk till liveinspelningar vänder du till Spotify.
I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that’s real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything
Kanske av de finaste låtarna om sorg, ångest och självförakt. Det vill säga livet på baksidan.
Vernissage
Vernissage på dagis. Fullt av mammor och pappor och deras mammor och pappor. Och ett mycket kärt återseende när hon som Ella kallar ”Min Johanna” kom på besök. Jag mår inte jättebra och just nu och vantrivdes mest i trängseln. Fick ont på insidan av ögonen när Ella kastade sig i Johannas famn. Sen åkte jag till Coop.
Äntligen hemma
Camilla är hemma. Ella har fått tillbaka sin mamma. Vi är alla glada. Inte minst för chokladen. Men, vi fick kämpa lite på varsitt håll för att samlas igen. Camilla i en flygplanskabin stående i gassande sol på flygplatsen i Lübeck med trasigt navigationssystem. En timme i knasvärme. Vi i samma solgass utanför terminalen på Skavsta, med en glass i handen. Vi i bilen runt om Nyköping för att få tiden att gå.
Men, det är värt det.
Planet har landat. Ella väntar på andra sidan dörren.
När vi kommit fram till Skavsta och köper glass ringer Camilla mig från Lübeck och berättar om ett trasigt navigationssystem.
Barnen och jag
För barnen, mest Ella, är det som ett straff att bara ha pappa hemma. Därför kommer jag jobba hårt den här helgen. På att vi ska ta det lugnt och göra sköna saker. Ikväll åt vi pannkakor och fattiga riddare. Sen åkte vi och handlade lite förnödenheter till morgondagens frukost. Barnen fick glass innan vi åkte hem och tittade på Kung Fu Panda.
Och pratade med mamma på Skype.
Känslor och barn
Alldeles nyss hörde jag en dialog som lät så här:
C: Hanna, du har fått KP i dag.
Hanna: JAAAAAA!
Kamratposten är grejen. För stora barnet.
Lilla barnet å sin sida hade en fallout med bästisen idag. När jag kom till dagis satt Ella i knät på en av pedagogerna och hulk-grät. Bredvid satt bästisen och grät i samma takt. Anledningen? De ville sitta på samma ställe på gungbrädan och började tydligen bråka på riktigt för första gången. Det gjorde bägge tjejerna alldeles känslostormiga. Chockade satt de där och hulkade. Bästisen upprepade förlåt, förlåt och försökte krama Ella. Ella stötte bort henne.
Men när vi gick hem sa hon i alla fall hej då. Så jag tror hon har sin bästis kvar.
Gråtvackert just nu
Nina Rochelle är ett bespottat band. Men de har skrivit ett par låtar som är fasligt bra för en frustrerad och dyster människa som jag. Just ikväll träffar ”(Happy) Jag hatar att det är så” mig som ett slag i magen och skapar en stor klump i halsen. Halvvägs in i låten kommer ord som känns på riktigt.
Och jag ser att du är trött nu
Men du tar min hand ändå
Och jag vet att det finns inget jag kan ge dig
Min älskling jag hatar att det är så
Du säger livet är en gåva
Jag säger livet är dom nätter
Då jag inte kan sova
Happy jag hatar att det är så
Jag håller blicken mot marken
Och säger tyst nåt jag hoppas du hör
För det jag säger nu är viktigt
Du är allt som mina ord är till för
Låten finns på bandets Myspace. Hela texten finns på bandets hemsida.
En vanlig dag
Idag har jag gjort ungefär sjuhundrafemtio kopior i ett kopieringsrum. Och så har jag tömt diskmaskinen på jobbet två gånger eftersom jag har kaffevecka. Dessutom hann jag fylla trettioåtta och få kalsonger, strumpor och tårta av världens finaste Ella, världens finaste Hanna och världens allra finaste Camilla.
Ungefär som vanligt
OK, jag hade ganska många tankar. Idag skulle jag hinna med att fixa en del saker jag ligger efter med. Plus deklarera. Det sket sig, ungefär som vanligt. Hann med ett ryck i förrådet ute och i garaget och resultatet blev mest uppgivenhet. Men ok, moppen är ren och fin igen. Ella har varit ute i friska luften och är rosig om kinderna. Det får väl vara bra så.
Imorgon ska jag deklarera. Och beställa tid för montering av nya däck till bilen. Och hinna jobba klart med de där femhundra bilderna som ligger och väntar. Och klara av resten av arbetet som väntar. Och…