Idag var det äntligen dags. Hemmapremiär i årets elitserie. Svårast tänkbara motstånd direkt när svenska mästarinnorna Balrog gästade. Huddinge spelade bra, men var aldrig riktigt nära motståndarna som till slut vann med 6-2. Jag tror Huddinge kommer få kämpa hårt i år. Laget har tappat många rutinerade spelare och fyllt på med unga. Förra året gjorde laget en höstsäsong som chockade många och låg på slutspelsplats före sista omgången. I år blir det hårdare. Därför borde fler än de 183 personer som var på matchen idag komma och stötta laget.
Det enda elitlag vi har i Huddinge.
Det var också premiär för Ella, som mest gillade löparbanorna i Storängshallen och jag fick starta hennes löpningar minst tjugofem gånger under tredje perioden.
Orättvist mot Hanna
Trots att det är lönlöst och slöseri med energi tänker jag skrika lite: HELVETES JÄVLA DIABETESJÄVEL!!!
Hanna älskar sin innebandy och har talang. Spelar i ett underbart lag. Men när blodsockret inte vill låta sig kontrolleras får hon ibland alldeles för svåra förutsättningar för att spela. Det blir tungt och lite yrsligt. Segt eller orkeslöst. Det gör ont att se. Det enda vi kan göra är att försöka få blodsockret att ligga på en bra nivå, vilket blivit allt svårare den sista tiden. Inte minst på morgonen när matcherna ligger.
Det känns orättvist. Mot Hanna. Och det är inte mycket jag göra.
Innebandypremiär
Hanna och hennes lag vinner premiären mot Tullinge på ett vackert sätt genom att vänta 0-2 till 3-2. Det är alltid lite extra kul att vinna mot Tullinge. Derbykänsla plus att de har ett ruskigt bra lag och en mycket fin organisation i sin förening. Hanna spelade bra, men hämmas lite av smärta i knän och fot. Hon ska snart till en ortoped.
Pappan, dvs jag, är stolt. Mycket stolt.
Lördag efter löning i Huddinge C
Familjen Welander tog sig till Huddinge C idag. Tandläkaren kollade Ellas tänder, Hanna behövde nya skor till innebandyn, vi köpte gitarrsträngar eftersom Hanna spelar gitarr i skolan och gick runt och trängdes med andra människor. Eftersom det är lönehelg och den traditionella Huddinge IK-dagen var Huddinge C fyllt av allehanda aktiviteter. En åsna, två pojkband (Sten & Stanley och EMD), glassutdelande nallar i vuxenstorlek och en lukt av popcorn.
Ungefär så här såg det ut.
Inbäddad i Mora
Hanna och jag åker till Mora imorgon. För andra året ska hon och hennes innebandykompisar spela i Starlet Cup. För andra året följer jag med. För att blogga om framgångarna till de på hemmaplan som inte kunde följa med. För att stötta stora barnet. För att jag vill. Nödvändig hårdvara:
- Kamera med teleobjektiv
- Laptop
- 3G-modem
- Bilen
- Madrasser
- Sovsäckar
- Kuddar
- Kläder
- Mediciner
- Tandborstar
- Telefon
- Navigator
Balrog svenska mästare i innebandy
Balrog vann SM-finalen i innebandy mot Falun. Jag har sett laget två matcher mot Huddinge den här säsongen och är inte förvånad. Balrog har varit grymma i år. Med tanke på att lag som Huddinge, Tullinge, Sköndal och Älvsjö har väldigt många fantastiskt duktiga tjejer på väg uppåt skulle det inte förvåna mig om SM-guldet kommer bosätta sig i södra Stockholm om ett par år.
Hade tänkt åka med Hanna till Globen för att uppleva SM-finalerna på plats, men glömde bort det. Nu sitter vi framför teven och ser sista perioden i herrfinalen istället.
Skadad Hanna såg sitt lag åka ut
Hanna försökte, men foten höll inte för spel idag. Hon satt på bänken och såg sina lagkompisar göra en jättematch mot suveräna Bele Barkarby. Men till slut stod det klart att årets spel i Mitt i Cupen är slut för Huddinge IK:s F96.
Spännande slutspelsmatch
Idag smäller det. Efter att Hanna och hennes kompisar slutat fyra i serietabellen börjar nu slutspelet i Mitt i Cupen. Vi pratar förstås innebandy. Strax efter två idag börjar matchen mot mycket svåra motståndarna Bele-Barkarby som är bäst norr om stan. Vi har mött dem en gång tidigare, i vinterns upplaga av Storvretacupen. Då åkte vi på däng.
Det kommer bli hårt och svårt. Men förhoppningsvis spännande.
Hanna har dock vaknat med en ond och stel fot. Camilla har masserat och Hanna ringde just sin tränare och förvarnade om att hon har problem med foten, men att hon gör ett försök att spela. Min lilla hjältinna. Eller dumstrut. Men, är det slutspel så är det.
Innebandypappan tänker
1. Jag är oerhört stolt över min stora tjej. Inte minst när hon spelar innebandy och gör sitt bästa.
2. Men jag får anstränga mig för att inte springa in på planen och rädda henne när hon åker på smällar.
Rivstart på lördagen
Jag vaknar tidigt. Utvilad efter att ha gått till sängs redan strax före nio. Gör frukost till familjen och sen tar vi oss iväg till Västertorpshallen där Hanna och hennes innebandykompisar ska möta Älvsjö i F95-serien. Väl framme finns inga kompisar där. Vi har åkt till fel hall. Matchen spelas nämligen i Västbergahallen. Well, in i bilen och tio minuter senare är vi på rätt ställe. När tjejerna förbereder sig för match går Camilla, Ella och jag runt utanför hallen. Ella har kul med en stor snöhög och en stor lövhög. Sen ser vi en spännande match som slutar 3-3.