Islossning
Isen har gått på Trehörningen. Det tillsammans med att jag både har hunnit fika och äta lunch utomhus är veckans bästa grej,
Premiär vid Trehörningen
Så länge jag inte har ett hav att kasta mina tankar i får den lilla sjön Trehörningen ta den rollen. Just den här morgonen gick det förvisso inte att kasta några tankar i sjön eftersom den fortfarande ligger under is, men icke desto mindre var det moppepremiär och således också premiär vid Trehörningen den här morgonen.
Lägenhet sökes
Femtiotalsvilla i Stuvsta finnes. På stor och finfin tomt. Sista huset på gatan. 4 sovrum. 1 1/2 plan.Lägenhet 4-5 rok sökes. Midsommarkransen, Hägersten, Liljeholmen, Årstadal.
Vi har insett att det här med villaboende kostar lite mer energi än vi tycker det är värt. Därför vill vi hyra en lägenhet. Men, eftersom bostadsmarknaden i Stockholm är havererad kanske vi får köpa in oss i någon bostadsrättsförening istället.
Alla tips mottages tacksamt.
Tolv timmar i bil
08:45 lämnar vi Alby bakom oss. Då har resan börjat på riktigt. Det är grått, fuktkallt och regnigt. Sverige visar sig från sin mest färglösa sida. E4 genom Sörmland är som vanligt sömnig. Först när vi kommer till Vättern börjar det kännas som att det händer något. Halva Sveriges största sjö ligger fortfarande under is konstaterar Hanna och jag innan vi tar dagens lunch hos Köttclownen i Jönköping. Sen väntar Sveriges kanske tråkigaste motorväg, den oändliga sträckan E4 tar igenom Småland. Bara tallar och spikraka mil. Hela tiden. Men till sist dyker Skåne upp som en tröst och när E6 tar vid i Helsingborg börjar till och med molnen lätta en liten aning och regnet slutar falla konstant. Tankar i Rosengård och tar sedan bron över sundet och fortsätter de fyra filerna västerut från Köpenhamn. När vi kommer över Stora Bält känns det som att världen börjar. Kort paus och sen står vi på. Strax före tyska gränsen skingras molnen och solen visar sig en stund, för att gå ned lagom till vi parkerar bilen i Suchsdorf, Kiel. Tolv timmar. Från snö och is till försiktigt grönt och knoppar på tolv timmar.
Wir sind zurück.
Mår bra en timme
Idag gjorde Ella premiär på planen. Tillsammans med bästisen Wilma provade hon innebandy en timme. Åtta små tjejer bekantade sig med boll, klubba och sina fötter för första gången i just den kombinationen. Hanna, Camilla och jag satt bredvid och tittade. Sötare innebandy har jag aldrig sett. Maken till skönspel, alla på bollen, hålla reda på vad som händer samtidigt som var och en verkade ha väldigt mycket att berätta för ledare Palle samtidigt som de vinkade ivrigt till föräldrarna på sidan… jag ville börja gråta av ömhet, glädje och stolthet.
Men satt stolt kvar och mådde bara bra en timme. När den var över berättade Palle att det skulle bli två prova på-gånger till så att alla tjejer kunde fundera på om de vill börja spela innebandy. Ella sa, högt och med stoltstark röst, att hon minsann ville börja nu.
Fina lilla barn.
Rapport från istiden
Nämen. Kalendergenomgång:
Söndag 21/3
08:00 Innebandymatch Täby
14:00 Barnkalas
15:00 Innebandymatch Huddingehallen
19:00 Handla mat och galonisar
21:00 Kolla Zaragoza-FCB
21:45 Byta vatten i akvariet
22:00 Andra halvlek
23:30 Gör klart bilder till tre olika kunder
Måndag 22/3
09:00 APT
14:30 Utvecklingssamtal Hanna
Tisdag 23/3
Heldag + övernattning med jobbet. Gruppsykologi och IDI-profiler.
Onsdag 24/3
Fortsättning. Åter Huddinge 18:00.
19:00 Lasta in, köra och lasta ur något ton pellets (eftersom istiden aldrig tar slut, men pelletsen gjort det)
23:00 Jobba med saker jag inte hunnit med eftersom jag varit på internat.
Torsdag 25/3
08.00-21.30 (cirka) Arbete på viktigt event i Flemingsberg.
Fredag 26/3
08:30 Gå igenom allt jag missat under veckan.
14:45 Gå med Ella till tandläkaren
Lördag 27/3
10:30 Innebandymatch i Tumba
Söndag 28/3
14:45 Innebandymatch i Huddingehallen.
Måndag 29/3
Hundra mil i bil. Söderut. Sen förväntad tysk ledighet en vecka tillsammans med Hanna.
Det där är den teoretiska planeringen för kommande vecka. Med all säkerhet lär den ändras. Jag hoppas träffa min pappa bland annat.
Sol, skidor, stora barnet och jag
Hur skönt var det att lämna hemmet för första gången på mer än en vecka för att göra något annat än att handla? Jätteskönt. Minst sagt. Solen sken varmt och skönt på mitt ansikte och jag njöt av att stå uppe på toppen och blicka ut över södra Stockholm. Dessutom stolt som en tupp över att stora barnet åker skidor som om hon aldrig gjort annat.
Hon tycker vi ska bli en skidfamilj. Samtidigt som hon, liksom jag, dömde ut alla skidpappor direkt. Den som bär skidkläder där under- och överdel bär samma färg ligger riktigt dåligt till. Den som dessutom åker nedför pisten på åttiotals-slalom-manér får rött kort.
Vi såg ett par sådana. Alfahannar som fastnade för tjugofem år sedan.
En bra dag.
Vackra bilder
Solsidan av huset strax efter halv tre den här eftermiddagen. P-o-e-s-i-! Jag gick/vadade genom en halvmeter snö för att kunna ta bilderna. Jag kände på solen att jag borde titta runt hörnet. Det finns hopp. Nu händer det snart.
Att komma ihåg på måndag
0700: Gå hemifrån till jobbet
0800: Möte om föredragning klockan 0900
0820: Göra presentation till föredragningen
0900: Göra föredragningen
1100: Hämta utställningsvåder på Arkitektkopia i stan
1300: Åka till Stockholmsmässan, sätta upp utställningsmaterial
1500: Möte Stockholmsmässan
1700: Våga Vara Egen
Kom ihåg: Varken pendeltågen eller vägarna är att lita på. Alltså låt saker ta tid, eller gå till fots. Andas.