Hemma hos min mamma finns en stor röd soffa. Den sov jag någon timme i efter att vi fikat tidigare idag. Det var skönt. Men när jag vaknat till förstod jag varför jag somnat till. Nu fryser jag i hela kroppen, har ont i halsen och känner hur bihålorna håller på att stelna till.
Glad igen
De senaste veckorna har varit bedrövliga. Humöret har varit lägre än Glocalnet. Flyktcellerna i kroppen började jobba för fullt. ALLT har känts fel, fel, fel. Inget har varit kul, kul, kul. Men idag vände det. Besluten gick äntligen min väg, jag gjorde saker som jag behärskar fullt ut med omedelbar positiv respons. Jag tog en dag då jag arbetade tolv och en halv timme helt egoistiskt då Camilla tog hand om lämning, hämtning och matlagning.
Och som i ett trollslag gick allt min väg. Nu ska jag konservera kraften, lägga mig tid, sova tillräckligt många timmar och vakna med en positiv livssyn för att se möjligheterna igen.
För första gången på länge.
I morgon börjar allvaret igen. Då ska jag börja beta av den långa listan med bilder och andra saker som legat på vänt under veckan. Livet i hundraåttio. Så fasligt mycket lättare när hjärnan fungerar.
Ledig i hundraåttio
Mitt på dagen lämnar vi hemmet. Hanna ska spela innebandy i Liljeholmshallarna. Så vi styr dit genom snön. Ser en match som slutar med förlust men ändå är kul. Ella är som vanligt på Camilla mest hela tiden och gör att humöret hos båda föräldrar så smått börjar sjunka.
När matchen är slut styr vi mot McDonald’s för lunch. Sen bestämmer vi oss för att se döden i vitögat. De ska handlas vinterkläder till barnen i Kungens kurva. Ella plockar bland korgarna och vill ha prinsesspyjamaser, söta vantar och massa saker hon inte får. Mungiporna sjunker, krokodiltårarna börjar rinna och humöret hos föräldrarna sjunger lite till.
Och när Ella blir akut kissnödig är förstås toan av betalkaraktär så jag måste ta henne i handen och springa och växla till mig en femma. (Ni som är så giriga att ni tar betalt för toabesök i köpcentrum kommer få karmapolisen efter er.)
Efter någon timme visar det sig ändå att vi överlevt. Hanna har hittat en jacka. Ella ett par skor och ett fleece-ställ. Återstår skor till Hanna och jacka och täckisar till Ella.
När stämningen är som värst och humöret närmar sig fryspunkten står jag i en vattenpöl i ett parkeringshus i Kungens kurva och förbannar mig själv över en cigarett. Hur kan jag om och om igen göra samma misstag? Det går inte att vara ledig i full fart.
Sen fimpar jag och går upp och handlar fryst mat.
Sammanfattning
Seg morgon. Sur Ella. Hanna ringer och har glömt viktiga saker. Jag åker hem och hämtar. Transporterar till skolan. Full fart på jobbet och jag kör på till strax efter sex då jag möter upp Camilla, barnen och ett gäng andra trevliga släktingar och vänner som äter middag hemma hos min mamma.
Skulle tro jag har hunnit gå ungefär 10000 steg idag.
Walk this way
9783 steg idag. Och ett antal åtgärder till verksamhetsplaneringen för nästa år. I övrigt inte mycket att skriva in i historieböckerna om den här måndagen.
Stegnedgång
Soft helg. Få steg.
Lördag: 7623
Söndag 6984
En oväntat skön dag
Börjar dagen med att sova lite för länge. Sen kommer våra vänner Per och Jeanette över och hälsar på. Jag fotograferar deras barn och bilderna blir bra. Vi dricker kaffe, pratar och skvallrar lite innan de ska vidare. Camilla och jag åker en kortis till Kungens Kurva där vi handlar ett par DVD-filmer och lördagsgodis.
I bilen på vägen hem ringer mobilen. Det är vår trevliga granne Lotta som undrar om vi vill komma på spontanmiddag. Det vill vi. Vi bjuds på vansinnigt god mat, gott vin och ett personligt samtal om gemensamma erfarenheter av livets med- och motgångar som gör att jag nu känner mig alldeles upplyft av att vi satt fyra vuxna människor och pratade om saker jag aldrig pratat med någon utanför familjen om samtidigt som barnen hade trevligt tillsammans.
En oväntat skön dag i november.
Grattis, sjukt och eldning
Ella har varit uppe i krupphostat i natt ett par gånger och vaknar lätt febervarm och toktäppt i näsan. Efter att ha sjungigt för Camilla och ätit en lyxfrukost med chokladcroissanter och smoothies bestämmer vi att jag stannar hemma idag för att arbeta och hålla ett ömt vakande öga över sjuklingen. Passar på att starta årets pelletseldning eftersom jag tror att draget i huset nu räcker till för att elda.
Pannan och brännare hoppar igång utan att gnälla. Hoppas de fortsätter med den attityden resten av det kalla halvåret.
Loser med stort L
Blodbussen kommer till min arbetsplats. Det råder i stort sett alltid brist på blod i Stockholm. Därför försöker landstinget hela tiden motivera nya blodgivare. Jag vill gärna lämna blod, men har av olika anledningar blivit refuserad de senaste gångerna jag försökt. På grund av att jag varit nytatuerad eller haft någon sjukdom. Den här gången blev jag refuserad eftersom jag äter läkemedel som inte är ok som blodgivare.
Summa summarum: Jag duger inte ens som blodgivare. Ett skönt måndagsbesked.
Tom i tanken
För första gången på länge är jag riktigt jäkla trött. Det har varit en ganska energisk vecka och nu är det dags att vila. Känner mig tom på energi och obalanserad. Mitt vanliga lugn är bortslipat. Nu är jag lätt att irritera. Därför stör jag mig på hur den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen redan lägger locket på för nästan allt vad utveckling heter redan nu – innan den ens är här på riktigt. Jag stör mig på människor som inte kan fatta beslut. Människor som tycker att alla måste vara överens. På 08-områdets alla saktfärdiga miffon som vandrar runt och vill ligga i draget efter någon annan.
Det är nu när alla är livrädda som vi måste ta ett kliv framåt och peka ut den möjliga vägen till en långsiktig och hållbar utveckling. Och våga ta några steg på den vägen.
Själv känner jag mest för att flytta ut i glesbygden och bli självförsörjande. Och just därför måste jag vila upp mig under helgen. Jag älskar ju 08. Egentligen. Och alla dess miffon.