Magen och hjärtat är fulla av känslor. Först en bröllopsfotografering med ett par jag tycker mycket om. På en plats jag saknar. Sen ett bråddjupt samtal om känslor tillsammans med nya fina människor jag bryr mig om. Och så en snabbtitt på lägenheten min lillebror och hans familj flyttat in i som nya stockholmare. Sist en skön fika och promenad i Vinterviken med vänner.
Jag letar. Försöker känna mig hemma. Fortfarande. Kanske kommer jag aldrig göra det. Men jag börjar tröttna på att söka. Kanske drabbar den stora insikten mig imorgon när jag tillsammans med mina kollegor börjar planera 2011 års verksamhet. Kanske inte.
Gonatt.
musik, glädje och feber
SM för gatumusikanter i Mariefred. Ett perfekt tillfälle att samla ihop fyra sköna snubbar och lika många sköna snubbor plus ännu fler sköna stora och små barn en helg för att prata, grilla, spela musik och hänga. Ett grymt initiativ. Mitt i tropik-chocken. Dessvärre lyckades jag landa den traditionella rötmånadsförkylningen precis samtidigt. Feber, lätt andnöd och yrsel gjorde mig rätt slak vilket dämpade min glädje en aning och gjorde att jag och min familj fick korta vår tänkta helg till en kväll och en dag. Men, ett heltrevligt dygn blev det. Finfinaste sällskapet, svängig musik och en silvermedalj i SM för gatumusikanter till en kvartett som aldrig spelat på gatan förr.
Jag gör gärna om det. När som helst, men utan feber.
två störiga ovänner
Sedan jag kom tillbaka till stan har två störiga ovänner börjat göra sig påminda. Prestation och krav. Jag försöker ignorera dem.
Mittemellan
En torsdagmorgon i Huddinge. Ungdomar tar på sig den vita mössan och gör sig redo för något stort. På en förskola gör sig Monica redo för något annat stort. När arbetsdagen är över behöver hon inte längre arbeta för att ha råd att leva. Kramar. Tårar. En fast punkt i tillvaron försvinner. Kvinnan som tagit extra hand om mitt lilla barn de sista åren går i pension. Efter ett långt och hårt arbetsliv. Samtidigt som ungdomarna i de vita mössorna firar att det är deras tur att ta plats.
Någonstans mittemellan står jag och är tom och förvirrad. Solen skiner och det är en fantastisk sommarmorgon.
Trevlig helg
Ont i huvudet, check
Ont i magen, check
Ont i bröstet, check
Klar för nästa vecka, un-check.
01:20 en onsdag
Det har gått en timme sedan senaste gången Facebook kallade på uppmärksamhet för att någon uppdaterade sin status. Push-meddelandena från min äppelmärkta telefon kommer inte längre. De flesta har nog varvat ned nu. Jag läser. Och skriver. Försöker få ihop ett klokt förslag för en viktig utvecklingsinsats. Ett beslutsunderlag. Ett delprojekt.
En ganska bra tid att läsa och skriva. Natten. När inga andra tankar tar plats. Inga andra människor vill ha uppmärksamhet.
Igår var en jobbig dag. Inatt var bättre.
Hej måndag!
Söndag: Lägenhetsvisning i Årsta. För litet, för sunkigt. Byter däck. Är för svag i armarna. Skiter i det. Åker med stora barnet och köper ny vattenflaska till hamstern. Lägenhetsvisning i Årsta igen. Finfin lägenhet. Många människor. Åker till Mandy’s för en dubbel espresso. Träffar en gammal kollega vid Årstaviken. Hon har just opererat bort en knöl från sitt bröst. Hon har med sig sin livskamrat, som skrivit en bok som hjälpte mig en gång. Hon pratar om hur fantastiskt det är att se solen gå upp över vattnet och Söder från sin lägenhet där vid vattnet. Jag förstår det. Inser att vi inte har råd att flytta. Tappar sugen. Provar däcken igen. Tar i så att jag bryter sönder fälgkorset. Köper ett nytt. Däcken bytta. Tvättar bilen. Kollar jobbkalendern för nästa vecka. Funderar på att raka huvudet igen.
Hej måndag!
Ont i mössan
Det brinner i mitt huvud. Upp, ned, in och ut. Och så en gång till.
Sammanfattar Q1
En kort sammanfattning av första kvartalet:
Istiden är här. Framtiden har tittat förbi, men drog vidare eftersom ingen var intresserad. Döden har förändrat något och jag hoppas nog lite för mycket på en grej som inte kommer hända. Än.
Jag laddar för fullt för en ny besvikelse. Och en begravning. Men allra först en vecka i Tyskland. Life ain’t no rehearsal.
Livet
Idag kändes livet lite extra viktigt. Solen sken. Tio grader varmt. Jag tog några djupa andetag. Spelade upp en låt i huvudet för min pappa. Jag känner att jag vill träffa honom nu. Ge honom en stor kram och hjälpa honom att bära. Men han måste göra det han måste. På sitt sätt. Himlen blev en profil rikare igår. När min pappa förlorade sin livskamrat och C och M förlorade sin mamma.
