Gick ut och sprang en mil. Långsammaste milen för året. Lerigt, regnigt, blåsigt och en kropp som inte riktigt är i samma form som den var i under sommarhalvåret. När jag tränade hårdare och svälte mig själv så gick liksom allt så mycket lättare, rent kroppsligt. Sen kom hösten och jag dog. När jag kom tillbaka så slutade jag svälta mig själv. Löpningen glesades ut. Alltså gick jag upp några kilo och nu är det lite tyngre att springa igen. Plus annat jag gör med kroppen som försvårar formtoppar.
Jag har loggat 70 mil på Runkeeper under året. Längsta passet: 39 kilometer terräng på Österlen. Finaste löpningen gjorde jag på en lång sandstrand i Danmark tillsammans med Sara.
Jag mår bättre. Sover bättre. Dricker knappt alls. Äter (vad många skulle kalla) normalt igen. Min arbetspuls går ned och jag tror till och med att min skyhöga vilopuls gått ned en aning under det sista kvartalet. Omställningen pågår oavbrutet. Jag har fortfarande inte riktigt landat i hur mitt liv ska se ut i praktiken, men jag vet att jag älskar att springa. Jag kommer att göra det mer. Längtar efter våren.
Kroppen är en fantastisk maskin. En uppsättning kolatomer som verkar tåla nästan vad som helst. Jag ska ta hand om dem. På något sätt.
Prognosen
Vi kommer att välja ungefär samma politiker.
Klickjakten kommer att se ungefär likadan ut.
Julhandeln kommer att slå rekord.
Tillväxten kommer att fortsätta.
Ekosystemen kommer att fortsätta brytas ned.
Mitt i detta dysfunktionella ska jag göra något annat. Oklart vad. Men, jag har tröttnat på att förhålla mig till det orimliga. Därför tar jag mig ut ur relationer som bygger på nån slags utnyttjande, aggressivitet eller makt. Från och med nu kommer jag att vara i relationer där vi vill varandra väl, litar på varandra och inte skadar oss själva eller andra. När det inte går, då får jag vara ensam.
Jag är trött. Fysiskt trött. Psykiskt trött. Snart 47 år gammal. De sista två åren i mitt liv har varit galna. Men, de har också fått mig att se saker klart och tydligt.
Idag är det på nästan alla sätt bara en helt vanlig dag. Som följs av en likadan. Men, ändå är känslorna lite överallt. Det beror nog mest på att jag är distanserad. Det här avståndet mellan henne jag älskar och mig. Som vi byggt in i vår relation eftersom vi försöker att ta hänsyn till andra. Det avståndet gör inte så mycket bra längre. Om det någonsin gjorde det.
Så det här nyåret är det sista jag distanserar mig. Vill vara nära. Vill leva nära. Kärleken är startpunkten. Basen, fundamentet, grunden – kalla det vad du vill. Det finns en framtid som är bättre. Jag vet det. Det är dags att sluta kämpa mot den.
Avstånd
Ibland känner jag mig väldigt långt ifrån mitt eget liv. Som att jag har förtvivlat små möjligheter att påverka det. Eller ta mig i den riktning jag vill. Jag måste förhålla mig till en massa saker. Anpassa mig. Bida min tid. Etcetera.
Ibland blir jag väldigt trött på det.
När jag vaknar imorgon ska jag sticka ut och springa. Oavsett väder. När det är som bäst fungerar det som fokuspunkt. Puls, andning och steg.
Jag lever för stor del av mitt liv på avstånd.
Framtiden är roligare att titta på
Årskrönika? Nej. Jag orkar inte titta bakåt på det här året mer. Allt hände, allt gick fel och jag dog. Så, nu är det sammanfattat. Nu är det dags att titta framåt istället. Framtiden är roligare att titta på.
I framtiden ska jag vakna upp bredvid Någon. Henne jag älskar, Sara. Och jag ska göra det varje morgon. Eller åtminstone så ofta jag kan. För det är det bästa jag vet. Att få höra hennes röst och andetag. Att få känna hennes värme och doft. Innan jag somnar och när jag vaknar. Jag älskar henne och vill vara nära henne. I nöden, i lusten och i alla nyanserna mellan de båda. När vi båda vill, när vi kan och när vi behöver varandra.
I framtiden ska jag leva ett liv. Inte flera, som nu. Att gå mellan roller är värdelöst. Det gör något med mig, som jag inte vill. Det får mig att normalisera saker som är dåliga. Det finns bara en upplaga av mig.
I framtiden ska jag bo på ett ställe. Kanske flyttar jag ibland, men jag ska inte dela mitt liv på flera bostäder. Jag är rotlös och flyger fritt i vinden som ett löv. Ibland flyter jag längs gatan. Hit och dit, överallt och ingenstans. Men, jag ska ha en säng. Ett kök. En hamn.
I framtiden ska jag leva vid ett hav. I ett varmare klimat. Där det finns fler människor. Olika människor. Där ekar och bokar står i skogen. Där blicken kan vandra över vidsträckta ytor. Där människor inte är rädda för framtiden.
I framtiden ska jag inte arbeta för pengar. Jag ska arbeta av lust och glädje med saker jag vill dela med andra. Jag ska använda min kunskap och erfarenhet för att göra livet lättare för andra människor. Jag ska våga vara kreativ. Och jag kommer att kunna livnära mig på det.
I framtiden ska jag sluta skada mig själv. På riktigt.
I framtiden ska jag springa. Långt och länge. Ofta.
I framtiden ska jag inte skada andra. Inte någon levande varelse.
I framtiden ska jag vara en riktigt bra pappa. Inte bara en försörjare. I framtiden ska jag lyssna mer än jag pratar.
I framtiden ska jag bara vara kvar i relationer där vi vill varandra väl. Där vi respekterar och litar på varandra. Där vi gör saker tillsammans för att vi tror på varandra. Där vi inte ens behöver göra saker för att vara i relationen.
I framtiden ska jag vara. Mig själv. Tillsammans med andra. Jag ska leva med tiden, inte mot den.
Jag vill leva i framtiden. Så i väntan på att den kommer ska jag försöka hålla mig levande.
Musiken 2017
Nej, alla låtar är inte från i år. Men, det är låtarna jag lyssnat på mest. Eller åtminstone låtarna som betytt mest. Det är inte alltid jättepiggt och glädjesprudlande. Men, 2017 var inte alltid så. Det var ett år med ett krig i bröstkorgen.
Funkar inte
Jag är inte kompatibel med omvärlden. Någonstans verkar det som. Den här eftermiddagen vill jag mest kliva av. Checka ut. Försvinna.
Säger upp mig
Jag säger upp mig ifrån manligheten. Vägrar att vara en del av den. Blev ju faktiskt inte insläppt i den redan i unga år, så det är väl bara rimligt att jag lämnar den helt. Ni vill inte ha mig, och jag vägrar att vara en del av er kollektiva idioti. Det räcker nu. Jag har inget i mig som är manligt. Jag har ett kön, det har jag. Så nån slags hane är jag, men kalla mig aldrig man igen. För det som det innebär att vara just man är så sjukt, smutsigt och korkat i för många avseenden.
Och allt snicksnack om en ny manlighet är inte värt särskilt mycket. Eller åtminstone inte min grej.
Jag är förbannad. För allt ni kommer undan med, bara för att ni kallar er män.
Finns jag?
Jag står och borstar tänderna. Ser mig i spegeln. Något skakar till. Plötsligt känns allt väldigt konstigt. Känner inte igen rummet jag är i. Känner inte igen ögonen jag ser in i. Var är jag? Vem är jag? Varför är jag här? Misstänker att kroppen är lite för full av stresshormoner. Det har varit en sådan vecka. Långa dagar, för många uppgifter, för lite sömn.
Såna har jag haft många i mitt liv. Men, jag har aldrig haft en sån här lång period av turbulens och brist på fast mark under fötterna. De sista två åren har varit galna. En väldigt djup trötthet gör sig påmind. Ikväll som något snurrigt. De senaste dagarna har hjärtat rusat lite igen. Men det som hände där i badrummet var något annat. Som om jag såg på mig själv utifrån och undrade vem det var som stod där i ett badrum som inte ens är mitt.
Ska sova nu. Mitt barn ligger i rummet bredvid. Hunden ligger på golvet vid min säng, i sin bädd. Men vem som ligger i sängen som jag borde kalla min är jag osäker på. I ett hem som inte känns som hemma. Något eller någon kom ikapp. Men, det var nog inte jag som gjorde det.
Finns jag? Och om jag gör det, vem fan är jag?
November får gärna ta slut nu. Det kompakta mörkret och det höga tempot tar för mycket energi. Som ett svart hål. Imorgon? En ny fjorton timmar lång arbetsdag.
Trött
Biter ihop. Sov dåligt inatt. Vaken från fyra. Oklart varför. Det tog ett tag innan jag somnade. Låg bredvid Någon och lyssnade på hennes andning. Vaknade tidigt. Kunde inte somna om. Sen snabb omställning och hem till den andra bostaden för att packa träningsväska. Lyssnade på ett långt och viktigt kapitel i John Ajvide Lindqvists X: Den sista platsen.
Jag är fysiskt trött idag. Men, också psykiskt. Trött på att leva i ett förljuget och dysfunktionellt samhälle. Där så mycket går ut på att spela med i ett maktspel där jag inte passar in. Där jag inte vill vara. Vågorna från #metoo och alla efterföljare sköljer mot mig. De är kalla. Det är så mycket från det förflutna som möts här och nu.
Det är dags för någon slags frikoppling.
Mitt i livskrisen: Hej, här är Fredrik
De senaste åren.
Framförallt de senaste månaderna.
Och de tre senaste veckorna i helvetet.
Till slut brast det liksom. Det som skulle gå sönder gjorde det. Gick sönder alltså. Det viktigaste var tillräckligt starkt för att hålla. Kärleken. Nu händer något nytt. Mer ärligt. Mitt liv gick i kras och det var på tiden.
Då är det liksom lite magiskt att få vara inblandad i två olika Insights-processer med två olika arbetsgrupper. Idag fick jag den här karaktärsbeskrivningen av mig (efter ett Insights Discovery-test):
Fredrik tycker om att hålla en låg profil och har en styrka i sitt naturliga, tillmötesgående sätt. Han är kärleksfull och osjälvisk och ser kanske därför inte sin egen jagbild så klart. Han kommer inte att försöka få andra att känna sig skyldiga för att de inte svarar så som han önskar. För att kunna göra sitt bästa så föredrar han att ta reda på jobbspecifika och detaljerade instruktioner innan han påbörjar uppgiften. Han anstränger sig för att komma ihåg namn och födelsedagar och gör sitt kontor eller hem till ett trevligt ställe att arbeta på.
Fredrik tycker om att planera ordentligt och föredrar att veta varför och hur saker sker. Fredrik brukar vara väldigt observant och har ofta kusligt rätt. Man skulle kunna tro att han hade en antenn som gör att han kan upptäcka faror långt innan någon annan märkt något. Han kan vara en ganska snäll och deltagande person, men har en benägenhet att vara envis ibland. Han uppfattas som vänlig, taktfull och sympatisk. Han dras till andra människor genom sin förmåga att förstå deras behov och värderingar. Fredriks arbetsstil är en kombination av struktur och ansvar tillsammans med en klar medvetenhet om andras behov.
Om hans ansträngningar inte uppmärksammas eller man inte visar honom någon erkänsla kan det leda till att han känner sig nedslagen eftersom hans självkänsla bygger på respons. Psykologi, rådgivning och undervisning är områden som torde vara av stort intresse för honom oavsett hans befattning. Han är duktig på att ta sig an andras bekymmer. Han uppskattar troligen mest ett lågmält men ärligt uppskattande ord. Fredrik visar stark lojalitet till sina underordnade.
Fredrik är sympatisk, visar stor inlevelse och är mycket älskvärd. Fredrik uppfattas av andra som mild, vänlig och tillmötesgående. Han försöker leva så att varje stund blir en personlig erfarenhet som ger honom tillfredsställelse. Fredrik är samvetsgrann och ansvarsfull och trivs med att vara behövd av andra. Han tycker om system och ordning utan många överraskningar samt att arbeta i en miljö där han känner sig säker. Han vill gärna hinna bearbeta en erfarenhet först utan att känna sig pressad att gå in i nästa. Ett av hans särdrag är att han hushåller med sin energi. Fredrik är mån om traditioner och han respekterar dem noga. Han har en förmåga att dribbla med reglerna, särskilt om de strider mot hans värderingar. Han har en förmåga att finnas där när han behövs och ger då en känsla av lugn och styrka till människor som har behov av det i den situation de befinner sig.
Kontakten med andra
Fredriks oro för att människor i hans omgivning inte skall må bra gör honom speciellt lyhörd för andras behov. Fredrik har ett osedvanligt engagerat sätt att ge support genom att jobba i bakgrunden med alla de praktiska saker som kräver omtanke och ansvarskänsla. Hans främsta önskan är att kunna hjälpa andra. Fredrik vill generellt sett inte gå i konflikt med andra människor utan i stället vara förstående och förlåtande. Han tar sig an andras problem även om det sliter på honom känslomässigt.
Fredrik ses som vänlig och omtänksam men han behåller många av sina personliga ideal och värderingar för sig själv. Han är en individualist och mycket självständig, även om det inte alltid framgår så tydligt beroende på hans önskan att upprätthålla varma och goda relationer. Finansiella framgångar är inte det som betyder mest för honom. Fredrik är uppmärksam på andras känslor och intressen och kommer bra överens även med mera komplexa eller ”svåra” personligheter. Han gör ofta en värdering av andra, men kan ha en litet idealiserad uppfattning om dem och deras potential. Fredrik söker relationer som ger tillväxt och utveckling. Att skapa balans, förståelse och gemensam acceptans är ett livslångt åtagande för honom. Han har starka familjeband och att hålla kontakt är en självklar sak för honom. Han har ett stort hjärta, men visar det inte förrän man känner honom väl. Han litar på sina egna konkreta erfarenheter och bygger inte på osedda händelser. Han tar människor och situationer för vad de är. Han vill inte ha rollen som utpräglad ledare utan arbetar hellre bakom kulisserna.
Beslutsprocess
Fredrik är stark och principfast i frågor där han har starka egna värderingar. Han utför också sina uppgifter enligt sin övertygelse. Han har föga behov av att imponera, kontrollera eller styra andra. Han är mån om att bibehålla sitt engagemang för sina värderingar och sitt arbete. Han vill helst ta consensusbeslut. Han fattar i regel sunda beslut gällande framtiden, men först efter en djupare fundering. Hans omtanke om andra påverkar starkt de beslut han tar.
Han kan oroa sig för mycket och i betydelsefulla långsiktiga sakfrågor kan han visa viss obeslutsamhet. Fredrik är verkligen engagerad i allt han gör. Information som är högteknologisk och fylld av fakta uppfattar han som tråkig och föga inspirerande och ger den inte sin fulla uppmärksamhet. Hans introverta läggning utgör inget hinder för att han skall komma med kritiska kommentarer. Han gör detta med stor övertygelse och intensitet. Han kan föredra att skriva om sina känslor i stället för att prata om dem.
Fredrik lyssnar gärna till andras idéer och åsikter, och accepterar dem och uppskattar dem även om de kan verka annorlunda eller till och med udda. Det är när han får andras acceptans som han utövar ett högklassigt ledarskap. Fredrik fattar bättre beslut när personer han känner delar hans värderingar. Han vill ha så lågt risktagande som möjligt när han tar beslut. Han kan komma att ändra sina beslut om det visar sig att någon kommer att påverkas negativt av dem.
Jag har kämpat mot det där. Jag har fått en del stryk. Har nya ärr på insidan av kroppen. 99 procent av det där som kom ut av testet tycker jag mig redan känna till. Plus ganska mycket mer. Men, den djupare innebörden i allt detta är ännu oklar.
Så det är nog dags att försöka upptäcka den.