Kontraster, känslor och kärlek i en fantastisk stad
Jag är i Berlin med min bröder och vår pappa. Vi pratar, diskuterar, debatterar och har det gott i en fantastisk stad. Två platser vi besökt idag kräver att jag skriver av mig lite. Platser som har något mycket viktigt att berätta om historien, och det som människor som levt före mig gjort mot varandra.
Denkmal für die ermordeten Juden Europas består av 2711 betongblock utlagda symmetriskt, men också assymmetriskt i ett stadskvarter alldeles bredvid Riksdagshuset och Brandenburger Tor. En konstig plats som påverkar de som går in bland de här blocken. Eller åtminstone mig. Det händer något inne bland de här blocken. Känslor, eftertanke, och lite smärta. Konst som påminner om ondska men på något konstigt sätt också om kärlek. Att vandra runt i denna värld är speciellt. Det känns lite viktigt. Jag tror att jag inte kommer att kunna återvända till Berlin utan att gå tillbaka hit.
Stasimuseet var också obehagligt berörande. Bilder, texter, instruktioner, artefakter och massor av berättelser om statsparanoia och en enorm kontrollapparat som liksom byggde på raka motsatsen till tillit. Men, jag har så oerhört svårt att se vad de styrande i DDR vann på detta. Det känns mest som en helt absurd saga. Ett sociologiskt experiment. Totalt oförståeligt, men samtidigt vansinnigt snyggt.
Missförstå mig nu rätt. DDR var skit. Det staten gjorde mot sina medborgare är oförlåtligt dumt. Men när jag vandrar runt i hus 1 och det stora området som utgjorde kontrollapparatens hjärta så slår det mig hur vansinnigt snyggt det är. Jag kan inte låta bli att älska inredningen, möblerna, lamporna… ja till och med typsnitten. I all denna sjuka galenskap fanns en perfektionistisk inredning och tanke. Kontrollbehov överstyr och dessvärre i en stil jag älskar, rent i färg och form alltså.
Under ytan något vidrigt. På ytan något snyggt. Och lite så är det här i Berlin. Kontrasterna är starka. Jag älskar det.
Och som sagt, Denkmal. Vilken plats. Det krävs eftertanke här. Och det finns plats för det. Tänk hur mycket lidande, misstro och idiokrati som oro, rädsla, intolerans, hat och nazism har orsakat den här fantastiska staden. Som nu sakta men säkert återhämtar sig.
En av de mest öppna och toleranta städer jag varit i.
Odlingsläget 25 juli
Vi äter färska solmogna tomater varje dag. Och kommer säkert kunna plocka hundratals fler av de röda små söta frukterna under augusti. Den första potatisen har vi tagit upp. Den var så fin att jag kunde tvätta och skala den med fingertopparna. Smakade bättre än någon annan potatis jag någonsin ätit. Paprikans frukter börjar ändra färg, från grönt till orange och rött och jag ser fram emot att få smaka. Broccolin blommar och vinbär, äpplen och plommon kommer vi också kunna äta mängder av.
Det kommer bli skördefest varje helg i augusti och september. Hoppas vi får sällskap.
Fyrtiotre
För hundrafemtio år blev inte män särskilt mycket äldre än så här. Fyrtiotre år var en hög ålder då i det där landet som ganska många vill ska vara som då, fast nu liksom. Det är knasigt. Jag har haft en ganska intensiv arbetsdag och känner mig för splittrad för att tänka något klokt om att jag blivit ett år äldre. Förutom att min syn fortfarande inte återhämtat sig från viruset på hornhinnan och att jag känner mig allmänt skröplig och vanskött. Självkänslan är inte på topp, men jag jobbar på den.
Alla grattis under dagen har hjälpt. Tack.
Förr i tiden
Jag har hittat gammalt skräp. Finskräp. På två webbservrar finns några fotstår. Från förr i tiden. Fastnade just i de där spåren. Det fanns en tid när bilden var mitt viktigaste uttryck.
Bilder av mitt lilla barn när hon återhämtar sig från ett lågt blodsocker 2007.
Samma lilla barn med sina föräldrar.
Samma flicka äter vinbär.
En dag på Fårö sommaren 2007.
En kväll i Ljugarn 2007.
En vecka på Gotland 2007.
Jag försöker fånga de fyra elementen.
Fredag, mat och litet barn.
12 juni 2007: Ett läkarbesök.
Stora barnet och innebandy.
Efter regnet.
Sanktan, fotboll med stora barnet.
Vattendroppar #1.
Vattendroppar #2.
En aprilmorgon vid en kanal i norra Tyskland.
Nyklippta barn.
Novemberbilder.
Några av de brudpar jag fotograferat.
Utsikt
Instagram bättre på webben
Det här med att fotografera. När jag gör det för ofta kan jag bli trött på det. När jag gör det för sällan saknar jag det. Instagram har blivit ett bra sätt att vardagsfånga olika vyer, infall och tankar. Nu har instagram äntligen blivit bra och överskådligt på webben också, utanför själva appen. Jag jobbar i två kanaler:
instagram.com/fredrikwelander
Här är mina vardagsbilder. Allt och inget. Många.
instagram.com/365bilder
Här är min gamla bildblogg. Nu använder jag instagram för den också. En bild om dagen. Något slags sammanfattning.
fotografiska
Jag tog med mig familjen och åkte till Fotografiska för första gången. Bra tillfälle, tänkte jag, nu när Annie Leibovitz-utställningen snart avslutas och Pieter ten Hoopens nya serie Stockholmsbilder precis hängts upp. När vi kom fram var det närmare hundra meter kö bara för att komma in. Väl inne var Fotografiska så fullt av hipsters, kulturkoftor och TV4-liknande mysmänniskor att jag inte kunde se bilderna. Rader av människor mellan mig och bilderna. Människor som tyckte jag stod i vägen är jag försökte stå still och få en känsla för bilderna. För varje minut som gick blev jag allt mer förbannad. Klimax uppstod när vi köade toklänge till för få toaletter där alla som gick in tog väldigt god tid på sig och när den förmodat fina serveringen inte kunde erbjuda varken sittplatser eller fullt utbud på grund av alla människor. På så sätt blev besöket något av en #FAIL.
Men, jag gillade verkligen Fotografiska. Och det är ju jättebra att så många vill titta på bilder som berättar något om tiden vi lever i. Lokalerna var toppen, butiken välmatad med fantastiska fotoböcker till bra priser. Pieter ten Hoopens bilder var helt fantastiska och Annie Liebovitz var lika fina som jag förväntat mig. Jag tror att jag kommer hänga ganska mycket på Fotografiska.
Men jag ska försöka hitta tider på dygnet när jag kan se bilderna. Utan att köttfloden som flyter förbi tar mig med sig. Det ska nog gå, eftersom Fotografiska har generösa öppettider.
andra september
min värld
Just nu är det mycket bilder i mitt liv. Tar hand om efterbeställningar, fotograferar brudpar och människor i andra uppdrag. Känns bra. Inspirationen börjar komma tillbaka. Idag gjorde vi en familjeutflykt till Fjärilshuset i Hagaparken. Linjer, droppar, underexponerat grönt. Min värld.
Bilder finns på Facebook.