Sommarlov ❤️
Nu är den här överlastade vårterminen i hamn. Två olika konfirmandgrupper, en kandidatexamen, vaktmästarerfarenhet, Uppsala-pendling och mycket annat gick i mål med treveckorsläger på stiftsgård.
Nu får sinnena vila ett tag. Tack. 🙏🏻
Bläckfisken, Ella och jag
Ella och jag såg Craig Fosters personliga och vackra dokumentär ”Bläckfisken och jag (My Octopus Teacher) igår. En personlig, utlämnande och sökande berättelse om att bli hel genom att bli en del av livet igen. En vacker berättelse om ett djur som får vara den levande kännande varelse som den faktiskt är. Ett livet evangelium om livet, döden och evigheten. Där tidevarv kommer och tidevarv försvinner. Vi satt tysta, berörda och rörde inte våra mobiler en enda gång under tiden vi såg filmen.
Jag såg den för första gången när Maria och jag höll på att falla in i varandra. Det är en viktigt berättelse. Den ska nog ses med jämna mellanrum. Den får mig att känna vart rötterna faktiskt är.
Amen.
Avslut
PG-kurs avslutad. Vaktmästartjänst avslutad. Det närmar sig sommar.
Öppen kyrka
Kyrkan är öppen. Hit kommer han som luktar illa och gräver upp ett litet berg i sandfånget där ljusen ställs, innan han sätter ned sitt eget. Hit kommer hon som styrs så hårt av sina tvångstankar att hon måste plocka bland psalmböckerna varje gång. Hit kommer de som just den här söndagen ska få höra församlingen tacka för det liv som just deras avlidna anhörig levt och se ett i raden av ljus som tänds och ställs bredvid andra i ljusbäraren. Hit kommer människor och tittar fascinerat upp på de gamla, gamla valven. Hit kommer också människor som drar i dörrar och känner om de kan komma in någonstans. Hit kommer människor som sitter länge och ber. Hit kommer människor som gråter. Hit kommer människor som planerar sitt bröllop. Hit kommer olika människor av olika skäl. Hit kommer människor som vill vara stilla en stund. Och människor som aldrig kan vara stilla. Hit kommer människor som vill låna en toalett. De är gamla och unga. Hela och trasiga. Ensamma och i sällskap. Några vill värma sig, några andra vill svalka sig. Många tänder ett ljus. Några tror, andra tror inte. Kyrkan är öppen.
Uppsalamorgon
Måndag. Tillbaka till Uppsala. Lyssnar på ett intressant samtal mellan Mikael Wiehe, Neta Norrmo och Mikael Ringlander. Beställer Gustavo Gutierrez ”Theology of liberation ” och Wiehes ”Sånger för högtidliga tillfällen”. Allt är som det ska bli.
Fransiscus kommer att vara saknad
Följer begravningen av påve Fransciscus. Förstås ett stort spektakel, men samtidigt något innerligt. Pratade med min vän P igår och vi kände båda att det är viktigt att fortsätta bära Ordet i Fransiscus anda.
I sin vapensköld valde Fransiscus att skriva in ”miserando atque eligendo” från en predikan av den helige Beda, där han kommenterar Jesu kallelse av tullindrivaren Matteus (Matt 9:9): Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom.
Det handlar om den unge Jorge Mario Bergoglios ödmjukhet inför sin egen kallelse, alltså att identifiera sig med tullindrivaren, i utkanten. Mottot kan sägas betyda ungefär att han såg på honom med barmhärtighet och sade: Följ mig.
Begravningsmässan följs på plats av fler än 100 000 människor. Ett vackert litet brödunder i sig utspelas nu när fler än 4000 präster och biskopar delar ut nattvardens bröd på Petersplatsen till de många, många människorna från hela världen som är på plats.
Begravningens agenda är 87 sidor lång, mässan ungefär 2,5 timmar. Ett vackert spektakel. Ett avslut för en människas gärning och vandring på jorden. Förhoppningsvis inte ett avslut på det som Ordet ville göra genom Fransiscus. Men, det kanske är upp till oss som är kvar?
En tydlig tanke avslutar begravningen. Efter att inledningsvis ha handlat mycket om de olika världsledare som är på plats, eller om sedvanligt direktsändningspladder om vem som ska efterträda….så har den långa kortegen givit plats för lite mer värdighet, stillhet och tystnad. Applåderande människor längs vägen och nu tas kistan slutligen emot vid Santa Maria Maggiore där marginalens människor, de som vi vanligtvis kallar DOM ANDRA, som hemlösa, fångar, invandrare, tar emot kistan och lägger blommor på den.
Apostoliskt. Pastoralt. Mänskligt. Som ett litet evangelium på något vis.
Långfredag
Dagen börjar med en stark känsla i magen och tre låtar i huvudet. Lancelot som sjunger: ”Visa mig vägen, jag söker en famn, för jag är en medborgare av ingenstans”, Nina Rochelle som sjunger: ”Min själ söker uppehållstillstånd hos den som vågar vara fördomsfri en stund” och Håkan Hellström som sjunger ”Vad fick dig att tro att du var ensam? Jag följer dig utför, tillsammans i mörker.” Fin avskalad gudstjänst där jag fick predika. Sedan tog vi med en vän hem på lunch och satt i samtal hela eftermiddagen. Avslutade med en promenad på kyrkogården.
En fin långfredag.
Stilla
Vi for till Karleby. Här är det stilla. Vintervila.
Lägesrapport några veckor in i 2025
Tredagarstenta i systematisk teologi på magisternivå inlämnad, liksom PM om klassisk bok av klassisk teolog. Lägger fram kandidatuppsats imorgon. B-uppsats i exegetik om genus är klar. Om allt går som jag hoppas så är det efter den här veckan endast magisteruppsatsen och en kurs om Svenska kyrkans tro och liv som återstår för min magisterexamen i teologi. På måndag åker jag till Uppsala för att börja den pastoralteologiska grundkursen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Examen är inom räckhåll och ska förhoppsningsvis kunna tas vid årets slut.
Jobbar under våren 50 procent som kyrkvaktmästare hemma i Nikolai. Känns finfint. Har börjat tröttna på isoleringen i studierna. Dessutom är det viktigt lärande för framtida uppgifter, samtidigt som det är en viktigt uppgift att göra här och nu.
Livet rullar på. Barnen växer och möter sina utmaningar. Mina föräldrar blir äldre och möter sina. I mellanrummet mellan dem står jag och försöker förstå vad som händer i världen just nu. Det lilla jag förstår gör mig inte så hoppfull. Därför vandrar jag envist på mot examen. Mot den tjänst jag tror att det är meningen att jag ska utföra resten av mitt liv.
Om ett par dagar prästvigs min kompis Anna. Det blir fint att få vara med i Strängnäs domkyrka då.
Och jo, det börjar bli uppenbart att jag inte längre kan försvara min närvaro i tech-megalomanernas sociala medier. Kanske är bloggandet kanalen framöver. Tillbaka till ursprunget på något sätt.