Vid matbordet ikväll:
– Mamma
– Ja?
– Om man blandar ost och vatten… då får man ostdricka.
– Usch
– Nej, gott.
Eftermiddag med Jenny, Daniel och bröderna Boije
På eftermiddagen kom Jenny, Daniel och bröderna Boije över till Stuvsta. Jenny och jag tog produktbilder på hennes nuvarande LipFish-kollektion medan bröderna och Daniel satte sig med Ella och tittade på tecknat en stund. Under tiden skjutsade Camilla stora Hanna till Stuvsta C för att köpa nytt terminskort. Det behövde göras idag eftersom Hanna skulle åka till något köpcentrum och hänga med sina kompisar.
När jobbet var gjort satte vi oss i köket och gjorde som vuxna gör i köket. Drack kaffe, åt kex och pratade om hur surt det är med ambulerande försäljare som terroriserar oss i offentliga miljöer. Det var trevligt.
Jennys kläder är kanske världens bästa för barn. Det tål att sägas om och om igen. Jag är glad över att jag får vara hennes husfotograf.
En ny start
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Idag har Jojje Wadenius gjort världens finaste låt. Eller han gjorde den för länge sen, men just idag är den världens finaste.
Ella om film
Ella och Hanna ska titta på film. Ella väljer en film som inte är tecknad.
– Hanna, i den här filmen finns alla på riktigt.
Jag kommer ihåg hur en kollega till mig för många år sedan berättade att barn i hans närhet delade upp filmer i tecknade och otecknade. Ungefär samma sak. Så skulle jag vilja kategorisera människor jag möter.
För ett år sedan…
…firade vi jul på sjukhuset. Så här såg det ut. Och så här kändes det.
Juldagstempo
Började dagen med att sova gott och länge. Lång frukost och lite mer segodego. Fortsatt upptäckande av gamla skivor som inte spelats på femton år. Sen har jag hjälpt Camilla med att göra i ordning den Mac Book hon fick i återanvändningsjulklapp av min mamma igår. Uppgraderade OS:t från Tigern till Leoparden (fikonspråk för mac:are) och installerade NeoOffice, Firefox och lite annat livsviktigt.
Hanna fick myror i brallorna rätt snabbt och har en kompis här nu. Camilla och jag hann ta med Ella ut på en promenad just när mörkret föll.
Allt som allt är rätt skön dag.
Julaftonens bilder
Efter en lång skön och lugn morgon tar vi oss över till min mamma. Hon har satt samman en alldeles lagom ofrossig lunch som smakar mums. Ägghalvor, prinskorv, köttbullar, skinka, senap, potatis och gott hembakat bröd. Jag sköljer med julmust.
Ella gör upprepade inspektioner av julgranen och de klappar som ligger under den.
Sen kommer Kalle och hans vänner.
Jag sover gott till Kalle och vaknar lagom till att Magnus, Sara och Lo gör oss sällskap. Till Ellas stora glädje betyder det att det är dags att öppna klapparna.
Om jag inte visste bättre skulle jag känna att det vore trevligt att bli pappa en gång till.
Ella får en hel låda Bratz-dockor och tillbehör som Hanna fått av sina kompisar. En mycket bra återanvändningsklapp.
Lilla Lo är vaken mest hela tiden och småpratar med oss andra. Sötast idag.
Hanna har börjat uppskatta givandet lika mycket som fåandet.
Lo sötar sig lite till.
Tomten har gett Camilla och mig en ny väckarklocka. Jag testar den, ingen verkar gilla den.
När klapparna är öppnade bjuder min mamma och Hanna på en kort men intensiv julkonsert. Sen fyller vi på med lite mer mat innan det är dags att slappa lite till.
När kvällen kommit och vi åkt tillbaka hem packar jag upp den skivspelare jag fått och börjar spela några gamla vinyler som inte sett dagens ljus på femton år. Sen slötittar vi på teven. Julafton är slut, barnen är nöjda, glada och trötta. Vi också.
Ella om jullovet
Strax efter tre i eftermiddags:
– Pappa, har jag jullov nu?
– Ja, nu har du jullov.
– Jaaaaaaaa!
Segern är vår!
Vi ser inte helt stabila ut på uppvärmningen, men när domaren blåser igång första perioden är vi på tårna. Varken vi eller motståndarna lyckas etablera någon tyngre press, utan bollen rör sig nästan på handbollsmanér från planhalva till planhalva. Men det är vårt lag som gör målen. Med en stor portion tur och en gnutta skicklighet lyckas vi göra ett ryck och skaffa oss ett par måls marginal till vår fördel innan perioden är slut. Vi har visat oss vara en ganska obehaglig överraskning för våra motståndare och går stärkta i karaktären till pausvila.
I andra perioden mattas vi något. Motståndarna kommer tillbaka och börjar äta sig ikapp. Men precis när vi behöver stänker vi in ytterligare ett par mål och tack vare att perioden är fem minuter kortare än den första lyckas vi hålla undan. Efter matchen påstår motståndarna att de tagit det lite lugnt eftersom de inte ville krossa vår självkänsla eller fysiska hälsa. Måhända tog de det lite för lugnt, eller så underskattade de vår vinnarinstinkt.
Jag pratar om årets innebandymatch. När Huddinge IK:s F96:or ställdes mot sina föräldrar. Det finns stunder då föräldrar låter barnen vinna. Det händer i situationer under hela uppfostran. Det finns stunder när vi inte låter dem göra det. Ikväll var det en sån stund. Och om du tycker det verkar en aning opedagogiskt eller kanske burdust ber jag att få upplysa om att det här nog var vår enda chans att vinna mot tjejerna.
Klart vi tog den!
Min egen insats? Tung högerback med toppar och dalar. Ett mål och det är jag mycket nöjd med. Camilla var löpvillig vänsteranfallare och hade ett snyggt långskott som strök målvaktens bortre stolpe. Men likt Hanna var hon en plåga för högerbacken i motståndarlaget. Ella satt bredvid och hejade.
På sin storasyster.
Julen har kommit
Strax innan vi installerade granen hördes följande dialog i vardagsrummet:
– Ella, var ska vi ställa granen i år?
– I mitt rum ska vi ställa den.
– Ska den inte stå här i vardagsrummet?
– Neeeeeeej!
Någon timme senare står den ungefär där den brukar med sina trehundra små ljus, nästan lika många kulor och julen börjar ta sig in hemma hos oss. Det tindras och känns avspänt. Nästan lite fromt.