Jag har sedan jag bytte jobb haft ett riktigt lyxproblem. Min jobbMac har inte velat funka med mitt Airportnätverk på nedervåningen hemma. Därför har jag när jag jobbat hemma tvingats sitta på övervåningen.Men, nu visar det sig att den accepterar nätverket på altanen.
Hemmakontoret blev just enormt mycket ljusare.
Deklarationsdags
Försöker deklarera. Det går så där. Blir störd hela tiden. Vill inte. Har ett bokslut i excel som är tydligt och prydligt, men det är fortfarande fan så krångligt att föra över siffrorna och förstå hur. Vill inte. Förstår inte. Blir både förbannad och frustrerad eftersom jag inte greppar mina siffror, trots att de är färdiga sedan länge.
Det är samma sak, varenda år.
Götgatan tur-och-retur, men ekologiskt
10:23 Svänger ut ifrån kommunhuset i Huddinge.
10:32 Står vid Magelungens västra strand och tittar ut över kolonilotterna som ligger mellan Rågsved, Myrängen och Fagersjö.
10:45 Efter lugn och behaglig körning genom Högdalen, Bandhagen och Svedmyra står jag på Sockenvägen och tittar ut över Gamla Enskede mot Globen.
10:51 Har tagit mig upp till Gullmarsplan via Enskede Gård. Står och laddar för att ta mig den sista hårt trafikerade biten in till Söder. Lugn och behaglig körning hittills. Men, nu ska jag tampas med fler filer och massa stressade yrkesförare.
10:53 Rullar ned för Johanneshovsbron mot Skanstull. Nedförsbacken gör att jag håller 50-55 km i timmen så jag blir inte alltför omkörd eller är i vägen.
11:00 Efter att ha snurrat runt och letat hittar jag till sist en parkering för tvåhjulingar på Östgötagatan. Framme. Helskinnad. Effektiv körtid cirka 25 minuter. Batterikapaciteten har knappast gått ned alls från full laddning.
11:01 Går från Östgötagatan via Skånegatan till Götgatan där jag ska träffa min lunchkompis Gunilla. Hoppas fåfängt på en lunch med panoramautsikt från Skrapan.
12:29 Efter en välsmakande vegetarisk lunch på en trottoarservering och en latte i solen på Nytorget med lite prat om jobb, livet och lite skvaller hämtar jag hjälmen på Gunillas kontor innan jag korsar Götgatan för att ta mig hem till mitt kontor igen. Sneglar söderut och förbereder mig på motlut.
12:39 Väntar på grönt ljus i korsningen Ringvägen-Götgatan. Nu gäller. Ett par hundra meter uppför Johanneshovsbron för att komma igenom Gullmarsplan.
12:43 Förbi Gullmarsplan. Stannar och kollar batteriläget. Bedömer att jag har ungefär 65 procents kapacitet kvar. Inga problem att komma hela vägen hem.
12:48 Enskede Gård – smala gator, små villor. Men jäklar i min lilla låda vad dyrt det är.
13:17 Efter att ha glidit fram i behaglig fart längs Hagsätralinjens tunnelbanespår har jag stannat i Stuvsta Centrum för att köpa latte. Tror mig ha hittat det optimala läget för gasen. Läget som optimerar effektuttaget ur motorn och sparar batterikapacitet. Indikatorn som visar återstående kapacitet har rört sig väldigt litet på vägen hem.
13:26 Kör sämre än när jag gjorde lattetestet förra gången. I sista rondellen välter muggen och mina vita sneakers blir lattespräckliga.
13:29 Drygt tre timmar efter att jag lämnade kontoret är jag tillbaka. På den tiden har jag hunnit åka Götgatan tur-och-retur samt kombinera möte och långlunch. Bedömer kapaciteten i moppens batterier till att vara 30-40 procent. Det får anses vara rimligt och till och med helt ok. Enligt tillverkaren E-max ska en människa som väger 75 kg kunna åka mellan 70 och 100 kilometer på en laddning under förutsättning att vägen är flack. Jag väger 20+ kilo mer och har åkt ganska kuperat. Inräknat min sträcka till jobbet har jag kört ungefär 40 kilometer.
Elmoppen är ett reellt alternativ för jobbresor. Jag hade knappast tjänat någon tid att tala om på att ta bilen. Absolut inte på att åka kollektivt. Det går att åka ekologiskt och egoistiskt på samma gång. Och ändå vara en effektiv arbetstagare. Alltså borde min arbetsgivare fundera på allvar om inte elmoped vore ett alternativ som tjänstefordon. Inte minst med tanke på att jag är övertygad om att de flesta resor som görs i kontorets poolbil genomförs av en ensam människa och är kortare än 40 kilometer.
När barnen får bestämma
Jag har haft en strålande arbetsdag. Vi hade en teckningstävling i Arena Huddinges monter under helgens Huddingedagar där barn fick rita hur de vill att de ska se ut där de bor när de blir stora. Idag fick jag gå igenom alla dessa teckningar, scanna och publicera. Kände att jag vill bo i barnens Huddinge.
Att marknadsföra en plats
Har stått under eftermiddagen och pratat med huddingebor. Delat ut diversesaker med budskap på. Pratat med barn som målat teckningar. Nu hemma för att byta om och duscha. Ikväll näringslivsfest på Mondo i Flemingsberg. Företagare ska få pris, nätverk ska underhållas och magen ska få sitt.
Just nu är mitt jobb världsbäst. Jag gräver där jag står. Istället för dit jag är på väg.
En dag i solen
Håller på att packa för en dag i solen. Idag och imorgon är det dags för Huddingedagarna och jag ska stå i en monter på torget i Huddinge C och prata om Huddinges utveckling samtidigt som jag ser till att barn är med i Arena Huddinges teckningstävling. Eftersom varje dag innebär en ny toppnotering vad gäller utomhustemperatur just nu känns det mycket bra.
Samhällsfarligt?
Ett bra sätt att kväva en protest är att döma ut en legal strejk som samhällsfarlig. Det har landstinget i Stockholm gjort och därför blir Vårdförbundets strejk inte så mycket mer än en symbolhandling. Frågan är bara om det inte är ännu mer samhällsfarligt att underbetala, nedvärdera och förtrycka ett kön med lönesättningen?
Trots att min kunskap om hur den offentliga sektorn växer för varje år kan jag inte förstå detta dilemma. Eller jo, förresten. Det handlar om gubbstruttar. Samhällsfarliga gubbstruttar som aldrig fattar.
Män som betalar män.
Godaste latten
I det finfina vädret tar jag en lunchpromenad till Huddinge C under vilken jag både ser och känner att pollensäsongen börjat på allvar. Går in på Mi Piace och köper en sensationellt god latte. En bra halvtidspaus.
Vårdstrejk på riktigt?
I dag går några av landets mest undervärderade proffs ut i strejk. Det handlar om sjuksköterskor, barnmorskor och andra högkvalificerade yrkesgrupper som tjänar långt mindre än de borde – bara för att deras yrken är kvinnodominerade. Jag hoppas de är beredda att ta fajten på riktigt den här gången. Och uppmanar därför: Gå inte tillbaka till jobbet förrän era krav är tillgodosedda till hundra procent! Låt inte LO:s ledning sälja ut er den här gången.
Senast ett liknande försök gjordes sålde LO ut Kommunal redan innan strejken börjat. Låt oss hoppas att TCO inte gjort detsamma med sina medlemmar.
Det är nämligen inte rimligt att några av de människor du och jag är beroende av mest i våra liv ska vara så underbetalda. Vi lever i ett välfärdsland år 2008, men det är rent lönemässigt en skam att arbeta inom vården.
20 april 2008: Re.boot
Börjar dagen utvilad. En eller kanske två gånger varje år gör min kropp en omstart. Stänger av och sover för att vakna utvilad på riktigt. I går kväll lade jag mig på sängen för att jobba med några bilder som ska levereras snart. Somnade istället strax efter sju och vaknade inte förrän fjorton timmar senare. Otroligt skönt.
I dag har jag varit ute i stort sett hela dagen. Krattat, plockat och sopat. Packat upp och ut saker som legat i träda sedan förra sommaren. Barnen har varit ute och vi är alla lite skönt solrosiga nu. Avslutade dagen med att sätta mig på moppen och åka iväg till en svensk tysk för att ta några porträtt.
Nu är det slut på den här helgen, och en ovanligt skön dag med en alldeles ovanligt bra start. Jag är re-bootad och redo att möta det ljusa halvåret. Gott.