fredrik welander i ett långt samtal
Dagens skönaste arbetsinsats på jobbet var att ställa in frånvarohanteraren i Outlook.
Hej,
Tack för ditt meddelande.
Jag är ledig och är åter den 14 augusti.
Under min semester kommer jag läsa e-posten med jämna mellanrum. Den kommer också läsas av en av mina kollegor.
Vänliga hälsningar
Fredrik Welander
Nu ska jag vara tokledig i fyra veckor. Tokledig, sa jag.
När vi stannar till i Örebro ringer min mobil. Det är chefen. Hon är på Gotland och har semester men uppenbarligen har oroliga kollegor ringt henne och frågat om hon vet var jag är? Uppenbarligen är jag eftersökt på jobbet. Missade ju liksom att det tar en dag att åka också, när jag i slutet på förra veckan sa att jag skulle ta två dagar kompledigt.
TRE dagar borde jag ju tänkt. Snacka om nollkoll. Lite pinsamt också att människor oroar sig i onödan.
Har just skickat ett meddelande till Kal som är chefredaktör för dagensskiva.com. I det talar om jag om att jag slutar som recensent nu. Efter nästan 500 recensioner är mina ord slut. Springsteenkonserten i lördags fick mig att inse att det är dags att jag tar tillbaka mina musikupplevelser igen. Nu för tiden är det mest människor som verkar ogilla det jag skriver som lämnar respons på mina texter. Så det känns som det kvittar. Mina ord är slut och läsarna lämnar ingen respons längre.
Det finns viktigare saker att göra.
Men det har varit nio vansinnigt roliga år med mängder av ny musik jag aldrig upptäckt annars. Jag har träffat trevliga människor och fått nya vänner. Sett konserter och varit på festivaler.
Ella vaknar med högt blodsocker. Hennes matlust är obefintlig. Därför tar morgonrutinerna lång tid. Frukosten får vänta. Dagis får vänta. Jobbet får vänta.
Har just varit på ett prestigefyllt möte med en rad prestigefyllda människor. Dessutom med en alldeles utomordentligt prestigefull mötesledare.
Prestige leder aldrig framåt.
Eftersom jag har min första mötesfria dag på nästan en månad firar jag med att för första gången på lika lång tid klä mig i mötesuniformen, dvs slips och skjorta under kavajen. Vanligtvis sitter där en vit eller svart t-shirt. Det har fått effekten att alla mina kollegor ger mig uppmundtrande ord och tycker jag är fin idag.
Så är det när man är en lurk.
Sitter på mitt kontor. Ventilationen är obefintlig i den gamla fastigheten och solen vänder snart runt och slickar sig in genom fönstrena. Det är varmt. Huvudvärksvarmt. Ser till min fasa att temperaturen mot slutet av veckan ska närma sig trettiostrecket och funderar på hur jag ska kunna jobba då. Sen slår det mig.
Halvdag på torsdag. Nationaldag på fredag. Utmärkt läge för såna temperaturer då.
Några funderingar just nu. Kan jag ha sandaler på jobbet eller inte? Idag har jag två möten där jag kanske bör se lite mer formell ut. På samma sätt funderar jag över lång eller kort ärm. Kan jag visa min tatuering för det sällskap jag ska träffa eller inte? Temperaturen och solskenet skriker: kortärm och sandaler!!!
Till och med jag, till och med 2008. Vett och etikett.
Den är seg, animationen som laddas nedanför de här raderna. Men ger en bra bild av den sköna fotografering hade idag. Ett av de vackraste bröllop jag varit med om. Och ett av de mest avspända brudparen.
Grattis V och H!
Camilla och barnen sover fortfarande. Jag är uppe eftersom jag ska iväg och träffa potentiella uppdragsgivare. Sen ska jag in till stan och fotografera ett bröllop. Det kommer bli en bra dag. En varm dag. Kommer stänga uppdragsfotograferingen ett par månader. Koncentrera mig på att ta det lugnt på fritiden. Jobba lite med min utställning.
Och på att få klart en del eviga projekt. Som att få lite bättre ordning hemma och lära mig gjuta betong.