Björnen sover

bild279
Replikskifte i en labil hjärna 07:28 en decembermorgon.

Den inneboende björnen i mig: Ligg kvar i värmen. I ditt lugna bo.
Människan: Gå upp! Du har ett jobb att göra, amorteringar att betala och sociala relationer att upprätthålla.

Än en gång visar det sig att människan står högst i näringskedjan. Genom att gå upp och idka självspäkning. För pengar.

WordPress 2.7

Eftersom jag uppgraderade WordPress häromdagen flög den finlirande lilla demonen i mig. Nu har det resulterat i ny layout och ett lite för stort antal timmars finpill med widgetar, php och annat smått och gott. Jag uppgraderar WordPress två gånger om året. Varje gång händer samma sak, men efter ett par dagar brukar jag ha landat.
Open Source är grejen. WordPress är ett fruktansvärt kompetent CMS som är helt gratis. Frågan är bara hur länge?

Fritidssysselsättning = ikapp

Saker jag pysslat med ikväll:

  • Skrivit och skickat två fakturor
  • Skickat uppgifter så Hanna och hennes kompisar får lön för det extrajobb de gjort
  • Redigerat och skickat barnbilder
  • Redigerat och skickat innebandybilder
  • Bloggat

Nu är jag ikapp. Det är skönt. Minst sagt.

Tankesmedjan Welander

espk
Förutom att jag analyserat min blogg och blivit etiketterad fick jag idag en prydligt inramad liten tavla på jobbet. Den innehåller resultatet av en liten övning vi hade på jobbet för en tid sedan. Alla fick ett tomt A4 fastatt på ryggen. Sen gick vi runt i ett stort rum och skrev varsitt positivt ord på lappen. Om den som bar lappen, givetvis. Bilden här uppe innehåller orden mina kollegor skrev om mig. Bakom min rygg.
Typealizer har sagt sitt. Kollegorna också. I morgon bitti har jag utvecklingssamtal med chefen. Tankesmedjan Welander – here I come…. eller not.

Jag har en dröm

Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.

Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.

Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.

Glad igen

De senaste veckorna har varit bedrövliga. Humöret har varit lägre än Glocalnet. Flyktcellerna i kroppen började jobba för fullt. ALLT har känts fel, fel, fel. Inget har varit kul, kul, kul. Men idag vände det. Besluten gick äntligen min väg, jag gjorde saker som jag behärskar fullt ut med omedelbar positiv respons. Jag tog en dag då jag arbetade tolv och en halv timme helt egoistiskt då Camilla tog hand om lämning, hämtning och matlagning.
Och som i ett trollslag gick allt min väg. Nu ska jag konservera kraften, lägga mig tid, sova tillräckligt många timmar och vakna med en positiv livssyn för att se möjligheterna igen.
För första gången på länge.
I morgon börjar allvaret igen. Då ska jag börja beta av den långa listan med bilder och andra saker som legat på vänt under veckan. Livet i hundraåttio. Så fasligt mycket lättare när hjärnan fungerar.

Barnslig succé


Winterviken fylldes av barn och föräldrar redan klockan elva. Sen gjorde jag inget annat än fotograferade och redigerade fram till fyra. Otroligt roligt och jag tror inte julmånaden kunde börjat bättre. Bilderna på de barn och familjer jag tog kommer jag inte visa här. Eftersom jag inte bett dem om att få göra det.

Att göra idag

Alldeles strax kommer en familj för porträttfotografering. Sedan är det dags att åka och se Hanna spela innebandy följt av en kort inköpsrunda till Huddinge C för att köpa ett värmeskydd till min armbåge och ett gäng CD-skivor till morgondagens fotograferingar. Förhoppningsvis hinner vi städa lite mer hemma också.
Utöver detta ligger i produktionskön just nu redigeringar av en bröllopsfotografering, leverans av bilder till Lipfish, slutförandet av ett arbete med en grafisk profil, kopiering av ett antal skivor med innebandybilder, justeringar av 365bilder.se inför 2009 och lite annat smått och gott.
Skönt att det är lördag.

Multitasking, aka pyssel

Kvällen har gått i mångsysslandets tecken. I köket har vi målat rosa änglar som ska hänga i huset under december. Samtidigt har jag börjat limma förstoringar på kapaskiva och skurit till bilderna jag ska visa i samband med Barnslig advent vid Winterviken nu på söndag. Dessutom har jag bakat ihop ett par olika DVD-filmer i iDVD för att skicka till ett antal innebandylag jag fotograferade i samband med Arena Huddinge Cup i början av månaden.
Multitasking. Arbete och fritid på samma gång.

Sover länge

Ella och jag är vansinnigt sena idag. Inte minst för att jag somnade till i soffan en stund. Rimligen är jag lite stressad eftersom jag borde varit på jobbet för länge sen, men samtidigt är den här morgonen precis vad jag behövde.