Publicerat

B.S.

Tidigare i min karriär var jag ambitiös och trodde att jag skulle bli bättre på mitt jobb om jag hade koll på dagensmedia.se. Idag gjorde jag ett återbesök för första gången på något år. Fastnade bland annat för den här ingressen:

Andreas Morne, vd på Abby Norm, har tröttnat på alla självutnämnda experter som lobbar för sina särintressen när branschen söker svar på frågan om hur man maximerar sina kommunikationsinvesteringar i det nya medielandskapet.

Sen insåg jag:

  1. Att jag inte har de där ambitionerna längre.
  2. Att bullshit aldrig blir värre än när den konstrueras av kommunikatörer.
  3. Att jag lugnt kan ha koll på helt andra saker även framöver.
Publicerat

Så gick en förmiddag

frukost
Först tidig morgon med frukostmöte för företagare. Sen skriva referat från samma möte. Så gick den här förmiddagen.

Publicerat

Skeppet sjunker men det finns ingenstans att hoppa

Jag är trettioåtta år. Genomlever min tredje djupa lågkonjunktur som arbetstagare. Det blir nog den sista. Livet som arbetstagare var en dröm när jag var sjutton. Ta ett jobb, tjäna pengar, skaffa en bostad och sen är livet ditt. Så såg mina naiva ögon på möjligheterna. Nu, tjugo år senare är jag trött på hela skiten. Trött på att anpassa mig till döds för en lön som gör att jag precis klarar av boendekostnader och att hålla mina barn hela och rena. Trött på att i varje ekonomisk samhällssvacka gå igenom omorganisationer där jag eller någon jag bryr mig om tvingas lämna arbetsuppgifter.
Jag är bra sugen på att lämna det sjunkande skeppet. Det jobbiga just nu är dock att det är hela världen som är skeppet. Det finns ingenstans att hoppa.

Publicerat

Barnet mår bra

ella016
Ella har följt med mig till jobbet. Hon skapar whiteboard-konst för fulla muggar. Blodsockret ligger ok. Hon blir nog deporterad till dagis efter en lunch hos köttclownen.

Publicerat

Molnen börjar skingra sig

Det börjar hända saker på fotograferingsfronten efter en lång period av kreativt lågtryck. Om några veckor ska jag göra en ny session med LipFish och säsongens första bröllopsförfrågan har kommit. Känns som att suget börjar komma tillbaka.

Publicerat

Är trött på Stockholm

Stockholm fungerar inte. Anledningen är enkel. Staden och dess kranskommuner styrs av människor som inte klarar av att lyfta blicken från det egna navelluddet. Jag vill påstå att Stockholm inte kommer funka förrän antalet kommuner i Stockholms län minskats till EN. Det visar sig gång på gång på gång att de som styr länet på vårt uppdrag inte klarar av att fatta kloka beslut för regionen. Politikerna värnar SIN kommun. Vilket känns ganska långt ifrån verkligheten.
Därför blir det aldrig någon ordning på infrastrukturen. Därför är vi inte så bra som vi kan vara på nyföretagande. Därför blir boendemiljöer allt mer segrerade och delaktigheten allt mindre.
Sveriges dyraste område att bo i på alla sätt styrs tyvärr sämre än de flesta andra städer i Sverige. Allt på grund av ineffektivitet och det faktum att kortsiktiga politiska beslut som förväntas leda till förnyat förtroende snarare än utveckling fattas på helt fel grund.
För mig återstår snart bara två val: bli politiker och försöka göra något för att påverka eller flytta härifrån.

Publicerat

I en bil på väg hem

hem1
Under de fem timmar det tar att åka från Mora tillbaka till Stockholm hinner min kropp återanpassa sig till vardagen. De tre dagarna i Mora gjorde gott. Ett enkelt liv med tydliga uppgifter och riktiga känslor. För varje mil vi närmar oss Stockholm börjar hjärnan snurra runt och magen sluta sig. Så lagom till jag kommer fram till de tre filerna vid Upplands Väsby har jag lätt ont i både huvud och mage igen. Tankar om orsak och verkan kring alla ogjorda saker av mer eller mindre viktig karaktär är tillbaka.
Då vet jag att jag har kommit tillbaka hem igen.

Publicerat

En vanlig dag

Idag har jag gjort ungefär sjuhundrafemtio kopior i ett kopieringsrum. Och så har jag tömt diskmaskinen på jobbet två gånger eftersom jag har kaffevecka. Dessutom hann jag fylla trettioåtta och få kalsonger, strumpor och tårta av världens finaste Ella, världens finaste Hanna och världens allra finaste Camilla.

Publicerat

Sverige är nog bara på låtsas

Idag tror jag att jag bestämmer mig för att Sverige nog bara är på låtsas. De slutliga anledningarna har uppdagats idag.
Volvo delar ut fyra miljarder och sparkar femtonhundra
AB Volvo, den del som gör allt det där andra än personbilar, har sköna ägare. Först fattar koncernen beslut om aktieutdelning värd fyra miljarder. Två veckor senare varslar man femtonhundra anställda om uppsägning på grund av dålig lönsamhet. Och som lök på laxen försöker nu Volvos ledning ta sig ur ett avtal där de beställt två sköna privatjet till ledningen eftersom dessa kostar i runda slängar 800 miljoner. En koncernledning som agerar så här kan inte ha världens smartaste ägare bakom sig. De måste vara på låtsas.
Staten glömde bort Stockholms spårtrafik, igen
Efter tusentals arbetstimmar av utredare, förhandlare och politiker var Stockholmsregionen ganska överens om hur satsningar på utbyggd spårtrafik, bland annat i Huddinge, ska få regionen att växa hållbart. Det tog år att komma fram, men nu var kommuner och landsting överens. Staten var det dock inte. För när de statliga myndigheterna nu presenterar sina planer finns dessa för Stockholm viktiga spårförbindelser inte med i budgeten. Så vi fortsätter åka bil. Utredningarna var nog bara på låtsas.
Offentliga sektorn imploderar
Den offentliga sektorn, dvs skattefinansierade verksamheter som skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur håller på att implodera. Landet är fortfarande i konjunkturens nedförsbacke, men redan har varsel-mellan-raderna fått ganska många duktiga tjänstemän att börja fundera på sitt karriärval. Något säger mig att den förlamning som nu visar sig i olika delar av den skattefinansierade sektorn kommer medföra att de unga människorna kommer söka sig bort, och att de kommande tjugo åren kommer medföra en ras för kvaliteten i de verksamheter som finansieras med skatter när alla fyrtiotalister slutligen går i pension och inga människor födda efter 1976 vill arbeta i den offentliga sektorn. Eftersom det bara är på låtsas.
Men, å andra sidan vad vet jag? Frågan är om ens jag är på riktigt.