Publicerat

Drabbad

Jag blir drabbad. En stark primitiv och ren känsla tar över min mage, min bröstkorg och sprider sig ut i hela kroppen. Tårar växer fram bakom ögonen. Känslan är inte en utan många. Värme, sorg, lycka, tacksamhet. Det känns som att jag suddas ut en kort stund och blir en del av allt och alla i alltet.

Vad är det som händer?

Vi är några få personer som stilla och liksom från varsitt håll samlats i den stora kyrkan. Det är fredag och middagsmässa. En kort, avskalad mässa där vi möts, leds i textläsning av en präst, får dela nattvard, önska varandra frid och skickas hem med Guds välsignelse. Det är inte något som liknar den traditionella högmässans glam och fest. Nej, det här är befriande tomt på allt överflödigt.

Känslan uppstår när prästen uttalar några särskilda ord precis innan vi välkomnas att ta emot det lilla brödet som doppats i vin. Det är som att något bryter igenom hela mitt skal, hela min påhittade person, den som jag visar upp för världen. Något sprider sig inifrån och ut. Jag blir drabbad. Älskad och sedd. Upplevelsen är större än ord kan göra rättvisa.

I den här stunden, och i dess eftervärme, så blir alla ord, teorier, tankar och studier väldigt små. Teologin har många saker att säga om min upplevelse. Även psykologin. Det finns en term – Illud Tempus – som beskriver känslan. En känsla som är min, som drabbat och drabbar så många andra att den finns beskriven på olika sätt av vetenskapen. Kanske är det själva meningen med riten, kanske inte. Kanske är det just detta som låg bakom orden om att drabbas av Helig Ande, som återfinns i Bibeln, kanske inte.

I kristen tradition talar vi om att vara en och samma kropp. I Budhistisk tradition finns tankar om att undvika dualitet. Att allt är inget och inget är allt. När jag är på middagsmässa så känner jag det så starkt att jag slutar tro. Jag vet.

Allt är oändligt på utsidan.
Jag är oändlig på insidan.
Det kan svindla.
Jag är inte rädd.
Jag är inte färdig.
Allt är som det ska, och ska bli.
Vi är på väg hem, tillsammans.
Det bästa har inte hänt än.
Vi hör ihop.

Gud är inte någon eller något som existerar.
Gud är ett litet ord för själva existensen.
Något jag tror på.

Det är fredag. Jag är drabbad och tacksam.

Har jag förlorat förståndet? Nej, allt är glasklart.

Publicerat

Nobody has to know

Göteborgs Filmfestival smygstartade med den här fina, lågmälda, levande filmen om två rimligt unga/gamla människor som möts i kärlek. Vansinnigt vackert foto och fin handling. Små, gester som lämnade stark eftervärme.

Se den om du får chansen. Nobody has to know, regisserad av Bouli Lanners (som också spelar en av huvudrollerna). Jag är fortfarande berörd av den, flera dagar och filmer senare.

Fina titellåten kvalade in på en spellista också. 

Publicerat

Några sammanfattande rader

Allt är oändligt på utsidan.
Du är oändlig på insidan.
Det kan svindla.
Var inte rädd.
Vi är inte färdiga.
Allt är som det ska, och ska bli.
Vi är på väg hem, tillsammans.
Det bästa har inte hänt än.

Gud är inte någon eller något som existerar.
Gud är ett litet ord för själva existensen. Något att tro på.

Publicerat

Folkhögskola

Jag har börjat på folkhögskola. Det är fantastiskt. På många sätt. Till och med digitalt. Tack.

Publicerat

Hur vaccin förklarar människor

Vi är oeniga om det funkar eller inte.
Vi roffar oss åt av det.
Vi tar selfies med det.
Vi är tacksamma för det.
Vi vägrar ta det.
Vi tar det för att vi är rädda om andra.
Vi tar det för att vi vill kunna göra vad vi vill.
Vi forskar fram det för att kunna härska över naturen.
Vi tävlar om att ta det först. Eller sist.
Vi tjänar massor av pengar på det.
Vi har det och tar det. För att vi kan.

Tredje dosen idag. Nu slutar jag skriva mer om detta. Tror jag. Kanske återkommer jag efter dos tio, som någon slags jubileum.

Publicerat

Vapenskrammel och sanningar

Den som upprepar en lögn tillräckligt länge kommer att skapa en sanning och få leda människor som tror på en lögn. Den som skramlar med sina vapen och aggressioner tillräckligt länge kommer att få möta människor som är jäkligt arga eller rädda. Den som har som livsuppgift att sprida missnöje och misstro för att få människors förtroende kommer också att få tillfredsställa en oerhört missnöjd skara som inte tror på något.

Jag tror inte att de där grejerna nödvändigtvis är så bra.

Publicerat

Fenomenologi och lite till

Slutför inlämningsuppgift. Deltagande observation av mässa. Ska lämnas in i samband med de kommande två dagarnas hemtenta. Ämnet är religionspsykologi och kursen avslutar höstterminen. Min första på teologprogrammet.

Avslutar analysen av mässan så här:

”Den liturgiska akten hjälper deltagarna att bryta något. Stort är trons mysterium säger prästen i samband med riten. Stort är också människornas upplevelse av det där mysteriet. Och av varandra. Numinosum. Något starkt händer. Teorierna känns som praktik genom riten när vi upphör att existera som egna individer och blir en del av det stora transcendenta. Det overkliga blir verkligt. Jag såg en annan sida av några okända människor. En sida jag kände igen. Kanske mig själv. Eller något jag vill se.

Frågan är hur det jag känner kan analyseras?”

Det har gått fint att börja studera igen. Känns hemtamt. Trots att jag jobbar mer än någonsin. Kanske för att jag inte försöker lära mig lika mycket som jag försöker förstå. Något kallar. Något drar. Jag försöker att förstå och följa. Det går bra, så här långt. Religionspsykologin har varit lite tuff. Mest för att jag är vansinnigt trött på att alla idéer om att människan och vår hjärna är någon slags maskin som alltid går att mäta och förklara.

Jag gillar fenomenologi. Alltså att religionen får vara mystisk. Att närma mig den på det sättet. Snart börjar jag Svenska kyrkans grundkurs. 50 procent studietakt under året som kommer.

Jobbet? Det minskar. Sakta men säkert. Det är bra. Meningen finns inte där längre.

Publicerat

Torpsommar

Mitt i stressen över att jobbet börjat på riktigt igen samma vecka som jag tentar av grundkursen i Religionspsykologi och ska lämna in en analys efter en deltagande observation så händer två fina saker:

  1. Regeringen fattar beslut om att slopa fribeloppet för vårterminen 2022. På grund av pandemins fortsatta realitet får vi som studerar fortsätta att arbeta hur mycket vi vill vid sidan av våra studier utan att det påverkar våra möjligheter att ta studielån. Det underlättar för mig i vardagen.
  2. Vi får klart med sommartorp! Maria och jag får hyra ett fint torp med tillhörande gäststuga (som en egen liten gårdsbildning nästan) under det kommande året. Det blir skönt. Enkelt liv. El finns, men inte rinnande vatten. Torparliv helt enkelt. På en plats där det kommer att vara tyst och där det går att se stjärnorna. Det blir toppen. Inte minst att sitta under den där magnifika eken som är så stor att själva torpet inte syns på Google Maps satellitbilder. Vackert så. Många små sjöar i närheten och några lite större. Bad för henne, paddling för mig. Koppelfritt liv för Vilda. Ett litet stilla ställe att fly till när det känns rätt. Fyrtio minuter hemifrån. Tack.

Publicerat

Saker människor säger och saker människor gör

Jag tycker det är fascinerande och frustrerande att så många människor ljuger. Eller inte är medvetna om att den egna självbilden inte alltid stämmer överens med bilden vi andra ser. Funderar på att samla olika exempel. Börjar nu:

Saker människor säger:
Jag tror inte på Gud, tomtar eller mytologier.

Saker människor gör:
Tror på den fria marknaden, obegränsad ekonomisk tillväxt för evigt och den osynliga handen.

 

Publicerat

Helt utan anledning

Det fanns inget.
Absolut inget.
Inget hände.
Inget alls.
Länge.
Jättelänge hände det absolut inget med det där som inte fanns.

Men….

Sen exploderade inget och blev allt, överallt. Ett ögonblicks verk, helt utan anledning. Jättelänge fanns allt innan något började hända i en pytteliten del av det där oändliga alltet. Helt utan anledning så började små mikroskopiska delar att dela sig och kopiera sig. Sen blev de bakterier, virus, dinosaurier och allt annat levande.

Inget blev alltså allt helt utan anledning. Det är det mest rimliga att tro på. Det och den eviga ekonomiska tillväxten som några av de där celldelade varelserna hittade på helt utan anledning (som allt annat som kommit till). Den ekonomiska tillväxten bygger på att de där celldelade varelserna offrar sin egen framtid, även det helt utan anledning.

Den framtiden är här.

Vad ska vi tro på nu? Den som inte tror på något brukar inte sällan tro på allt. Helt utan anledning.