En månad klarade jag mig utan Losec. Men, idag var jag tvungen att ta till det här knepet igen. Kaos i magen. Halsbränna galore. Hoppas inte att det tar två år innan jag slutar (som det gjorde förra gången).
Aktiebolaget är snart klart för start
Idag fick jag besked om att mitt aktiebolag fått ett organisationsnummer och ett namn. Det innebär att jag snart kan flytta över verksamheten in i det nya bolaget och stänga ned den enskilda firman. Spännande och förändrande på många sätt.
Dags att ta tag i något
Vaknar med rödstrimmiga ögon efter fyra timmars sömn. Satt uppe till 02:00 för att lilla barnet hade lågt blodsocker. Sen dess har dagen gått i ungefär den riktningen. Dagar efter nätter med för lite sömnt gör gärna det. Det känns motigt, segt och lite surt. Gratistimmarna tickar på, men det känns inte som att de hjälper mig till några fler betalda uppdrag just nu. Jag pitchar och pitchar, får fler och bättre relationer men inga affärer. Det här med att inte vara anställd och jobba åt någon av de stora organisationerna verkar vara något av ett aber i mitt liv just nu.
Många uppskattar de förslag jag lägger på egen hand eller tillsammans med andra. Men ingen vill betala för det. Jag är mer än välkommen att jobba bro bono både här och där. Minns oräkneliga ideer och projekt som startat så när jag var anställd. Men, då gjordes många av dem åtminstone. Till glädje för både mig och mina arbetsgivare. Nu kommer mina idéer inte fram längre.
Jag är inte med, helt enkelt. För många veckor/månader i reaktionsland har fått mig att tvivla på något. Det är dags att fatta några beslut och gå åt något håll. Just nu oklart vilket, dock. Aktiebolaget är snart bildat, så varför inte låta mig rekryteras? Nej, nu ska jag knalla iväg till kontoret.
Nyheter som inte är nyheter, del 794
Stefan Fölster skriver en debattartikel i dagens DN. Artikels rubrik lyder ”Sociala problem vanligast i orter med få invandrare” och pekar ut ett problem som på inga sätt kan kallas nytt. Det handlar om att det glest befolkade Sverige har svårt att erbjuda medelklassidyll för alla, åtminstone när det gäller ekonomi, utbildning, hälsa och andra saker som skulle kunna sorteras in under det som kallas socialt hållbar utveckling.
Den allra största andelen av Sveriges kommuner har inte tillväxt. Sedan mer än trettio år tillbaka, typ. Stefan Fölster konstaterar att det inte är invandring som är problemet, eftersom områden med högre andel av invandring klarar sig bättre, trots att allt fler säger att det är invandrarnas fel att bruket stängde/att barnen hoppade av skolan/att män misshandlar/huspriserna fortsätter gå ned/hålen i asfalten blir allt djupare.
Läs Stefan Fölsters debattartikel. Fördjupa dig genom att läsa Kristina Mattssons bok om samma dilemma, ”Landet utanför – om Sverige bortom storstaden”. Om du tycker texterna är för långa och svåra – bläddra i någon av Jan Jörnmarks böcker eller titta på hans bilder på webben. Ett annat tips är utmärkta sajterna Det sanna Sverige och Dagens lokaltidningsbesvikelse.
Om du gör det kanske du liksom jag tänker att invandringen är problemet, men på ett annat sätt än de flesta tror. Den är nämligen alldeles för låg. Det är tyvärr alldeles för få människor som vill bo, leva och jobba i Sverige. Så därför saknar vi socialt hållbar utveckling i de flesta kommuner i kungariket. Om fler människor vill bo, jobba, leva, sova, äta, älska, spela fotboll, sola, bada, vårda, starta, tänka, plugga, prata och lyssna här – då skulle vi vara fler som delade på de gemensamma bördorna. Då skulle vi vara fler om tänkte och skapade nya idéer och möjligheter.
Men nu är det inte så, trots att vi lägger enorma summor årligen på det som kallas Sverigefrämjande. Istället växer en urstark främlingsfientlig och protektionistisk och världsfrånvänd ny hembygdsrörelse kallad Sverigedemokraterna fram och blir landets tredje största parti. Så de människor som eventuellt skulle kunna få ett bättre liv i Sverige (och samtidigt hjälpa oss som redan lever här att att också få det) och kanske kunde tänka sig att flytta hit – de är inte välkomna. Samtidigt som de där siffrorna Stefan Fölster pratar om blir ytterligare lite sämre.
En utveckling som pågått sedan 1970-talet. En nyhet som inte är någon nyhet.
En valp är född
Ett mail. Ett besked. En valp är född. Eller rättare sagt tio valpar. Sex hanar och fyra tikar fick hon, Doris. En av de där nyfödda tikarna kommer flytta hem till oss om två månader ungefär. Glädjen här hemma hos oss är redan stor. Något vi pratat om och planerat för länge närmar sig. Så nu måste vi ju liksom komma överens om ett namn. Svea? Eira? Momo? Charlie? Yohio?
Miss Li får fortsätta sjunga.
Nyheter som inte är nyheter, del 793
Att Tobias Billström, moderat migrationsminister, ser människor som en utgift är inget nytt. Att hans parti, Moderaterna, driver en av Europas tuffaste linjer när det gäller gränspolitik är inte heller något nytt. Att Moderaterna och Socialdemokraterna är ganska överens om detta i Riksdagen är inte heller något nytt. De har byggt en politik kring invandring där inget ska bjudas på i onödan. Där opinionen hela tiden ska hållas lagom skeptiskt inställd till invandringen. Jag vet inte riktigt varför. Tänker att det handlar om ekonomi och lite inavel. Effekten blir att människor som gillar öppna gränser och möten stämplas som nyliberaler, kommunister eller flummare.
Och att Sverigedemokraterna växer fram till att bli ett av landets största partier.
Positioneringen inför riksdagsvalet nästa år är igång. Många har pratat om att det kommer bli ett skolval. Att skolan kommer vara i centrum. Det tror inte jag. Jag är livrädd för att alla kommer vilja slåss om Sverigedemokraternas väljare, varför vi kommer få en valdebatt som handlar mycket som slutenhet, stängda gränser och krav. Mest inskränkt vinner. Jag minns delar av valrörelsen på nittiotalet när partierna slogs om Ny Demokratis väljare.
Så snälla alla som tror på människor. Som tycker om människor är tillgångar. Se till att jag får fel. I veckan var det 80 år sedan Hitler valdes till rikskansler i Tyskland. Cirkeln håller på att slutas igen. Människor som är rädda och hatiska blir allt fler i Europa och Sverige.
En nyhet som inte är någon nyhet.
Nyheter som inte är nyheter, del 792
I serien om nyheter som inte är nyheter har vi idag kommit fram till den återkommande berättelsen om att det förekommer mobbing, penalism, övergrepp och andra idiotiska rangordnings- och maktlekar på den svenska överklassens internatskolor. Det har blivit en traditionell story som berättas likartat nån gång varje år.
Men, det är alltså ingen nyhet. Det är något vi redan vet.
Vad är det jag inte förstår?
Ett tecken i tiden på något sätt. Många människor rasar mot Annie Lööf eftersom hon:
a) Pratar småländska
b) Är för glad och käck
c) Har rött hår
d) Klär sig i för starka färger
Några stör sig på att hennes parti jobbar med någon slags diskussion som handlar om idéer. Bland annat fri invandring och månggifte. Tämligen liberalt, kanske till och med nyliberalt. Men många rasar mot det.
Samtidigt som Sverigedemokraterna och partier som står ännu längre till höger fortsätter växa. Samtidigt som en nazist tar plats i kommunfullmäktige i Lidköping. Samtidigt som Sverige drar in biståndet till Uganda på grund av det landets lagstiftning mot homosexuella men fortsätter att utvisa homosexuella män till samma land.
Vad är det jag inte förstår? Rasar vi och pratar skit om rätt saker egentligen? Om vi kommit så långt att det är människor som Annie Lööf som är de onda, i så fall vill inte jag vara med längre.
Ensam och egen
Det finns dagar när den där ensamheten i egenföretagandet känns sur. Det här med att inte dela mål med någon. Jag har svårt att vänja mig vid det.
Mötesplats Huddinge kommer bli något extra i år
Jag har fått förmånen att vara moderator/samtalsledare under eventet Mötesplats Huddinge som arrangeras 7 februari. Nu när jag har haft kontakt med de olika talare och paneldeltagare som kommer stå på scen inför företagare, ledare, politiker och tjänstemän måste jag skriva några rader om det här. Mötesplats Huddinge kommer nämligen bli något extra i år.
Först ut är Gerhard Bley som skrivit en riktigt bra och viktig bok. Den heter ”Instinkt eller insikt – bättre resultat genom empatiskt ledarskap” och är baserad på Gerhard Bleys egen ledarskaps- och livsresa. Så här skriver förlaget om boken:
Instinkt eller insikt? Många, eller till och med de allra flesta, chefer verkar idag enbart med sina instinkter som verktyg. Det resulterar i ett mekaniskt ledarskap. Ett instinktivt ledarskap baseras på mekaniska kunskaper som de flesta kan lära sig. Men för att uppnå det ultimata ledarskapet, ett empatiskt ledarskap, krävs betydligt mer. Det kan endast infrias genom ett ”ledarskap från insidan”, som i sin tur kräver en omsorgsfull och uthållig inre resa. Ett empatiskt ledarskap är slutresultatet och tar ledarförmågan till nya höjder.
Jag har läst boken och dessutom sett Gerhard Bley tala tidigare. Lovar att det är en inspirerande upplevelse att ta del av hans självklara och kloka tankar/erfarenheter. Han kommer berätta om något vi borde prata om oftare.
Vi följer upp det samtalet med en paneldiskussion om ledarskapet med Gerhard Bley och ytterligare tre erfarena ledare från olika delar av samhället, nämligen: Vesna Jovic, kommundirektör i Huddinge, Einar Botten, HR-direktör i Spendrups samt Thomas Engdahl, sportchef i Sveriges Olympiska Kommitté och förbundskapten för friidrottslandslaget under de gyllene åren. Vi kommer belysa och diskutera ledarskap ur olika perspektiv och det kommer bli en riktigt bra diskussion där också publiken kommer vara delaktig.
Sen kommer vi mingla och besöka lokala företag som ställer ut innan vi kommer lyssna på Lars Linde. En makalöst erfaren gammal industriman som ägnar sitt liv åt att väcka slumrande innovationer och de senaste året startat företag och attraherat mer än femhundra miljoner i investeringar. Han kommer hålla ett föredrag som skakar om på ett bra sätt. En inspirationskick bara att prata med honom på telefon.
Jag ser oerhört mycket fram mot att få prata med de här människorna nästa vecka. Många har anmält sig till eventet, men jag vet att det finns några platser kvar. Anmäl dig omgående. Att ta del av detta utan kostnad (eftersom Arena Huddinge, Huddinge kommun, Företagarna och Handelskammaren bjuder på entrén för dig som vill komma och lyssna) är en unik möjlighet. Tro mig, du vill lyssna på detta.