Plötsligt släpper Hanna bomben i köket:
Jag har gjort slut med min kille!
En rörelse sätts igång inom mig som börjar med tanken ”Vadå kille?” och sedan leder till ökad puls och allmän färdgiställning för inkommande hot. Sen fortsätter Hanna:
Det är så tråkigt att bara vara med samma kille hela tiden.
Men… men…. men… vad är det som händer? Jag trodde jag var med i matchen och hade koll. Att jag var intresserad av mina barns liv. Nu visar det sig förvisso att det är internetflirtar Hanna håller på med och att det i själva verket är hennes avatar/digitala alterego som håller på så här, men jag måste nog börja slipa knivarna. Killtiden är redan här.
Men, hon verkar ha rätt inställning. Ha!
För övrigt fick hon sin första riktiga tonårsfinne häromdagen. Ett stoppljus på näsan.