Tidigt i morse satt jag i bilen tillsammans med lilla barnet och kärleken. Kände att morgonljuset som kommit tillbaka gör livet lättare. Väcker sköna känslor. Några minuter senare läser jag en väns statusuppdatering på Facebook och känner mig liten och obetydlig. Jag gör det när människor jag tycker om drabbas av för mig ofattbara hemskheter. När jag känner att jag vill vara Jesus och ställa allt tillrätta på en gång.
Men inser att jag bara är en människa. I en värld där allt fortsätter hända. Hela tiden.