För snart tio år sedan blev jag delägare i ett aktiebolag. Tillsammans med tio andra skulle jag förändra en genre av popkulturjournalistisken genom två webbplatser. I väldigt många år var det denna investering jag trodde skulle bli min väg till en hållbar ekonomi. Att den med hårt arbete skulle växa och växa.
Idag har jag skickat ett mail till en av de andra delägarna. Med uppgifter om vart denna kan sätta in pengarna jag sålt aktierna för. Jag behöver pengarna för att sanera min trasiga ekonomi. För ett halvår sedan slutade jag skriva om musik. Nu har jag sålt bort mitt sista intresse i den delen av mitt liv. Det känns tråkigt, med nödvändigt. Samtidigt klokt. Jag har inte nog med energi att arbeta för att investeringen ska växa.
Jag har inte tjänat en krona på delägandet. Men jag har lärt mig massa saker, hunnit uppleva festivaler, konserter, releasefester, galor, intervjuer, fotodiken och fått vänner för livet. Saker som inte försvinner bara för att jag säljer mitt innehav i bolaget. Ändå känns det tråkigt.
Som att operera bort ett fungerande organ. På grund av en förkylning. Typ.