Kanske det bästa journalistpriset någonsin: #prataomdet


Det känns fantastiskt bra att Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter uppmärksammas och belönas än en gång för det som hände där kvällen när de här två började prata om det och en hel värld av smuts uppenbarade sig.
”För att ha gjort det privata allmängiltigt och fått en hel värld att prata om det.” Så lyder motiveringen till Stora Journalistpriset 2011, kategorin årets förnyare. Priset kunde inte ha hamnat mer rättvist. En av min generations allra största mediehändelser. Och förnyelser. Vilket bevisas om och om igen av en alldeles för stor mängd bittra män som tycker att det här med jämställdheten har gått lite väl långt nu.
Jag tror vi måste fortsätta #prataomdet. Inte minst eftersom priset rimligen gått till alla er som vågat och vågar göra det.

Om att döda en telefon

Jag sitter i biltvätten. Det ringer i min mobil. Dolt nummer.
Hej, är det Fredrik Welander jag talar med?
Ja.
Du har valt att förnya den tjänst du köper av oss i vår….
Sen mumlar hon vidare om någon företagskatalog eller sökoptimeringstjänst eller vad det nu är.  4 april ska jag ha tackat ja till ett erbjudande via ett telefonsamtal på det här numret. Sen har jag inte valt att tacka nej till tjänsten i det skriftliga brev som de skickade hem till mig på Schantzgatan i samband med telefonsamtalet. Hon börjar lite skönt och indignerat hota med mig ekonomiska krav på en gång. Jag lägger på.
Så har det hänt. De här sköna oseriösa företagarna/kriminella/bedragarna har försökt blåsa mig. Nu är jag rätt bra på det här med webb, marknadsföring och sökoptimering själv. Jobbar med att få människor att inte tro på sån marknadsföring utan istället arbeta med relationer. De är inte så smarta de här skojarna. På djupet. Jag har inte pratat med henne förut, eller någon från det så kallade företag hon rinde ifrån. Skulle förstås aldrig tacka ja till något. Ännu mindre tagit emot en skriftlig bekräftelse på Schantzgatan flera månader innan jag flyttade in där. Deras research är värdelös. Men, kanske fick hon mig ändå. Jag svarade ju ja. Eftersom jag är artig och väluppfostrad svarade jag på den första frågan.

Är det Fredrik Welander jag pratar med?
Ja.

Därför skriver jag det här inlägget. Dels för att varna, men mest för att komma ihåg att det var klockan 08:40, onsdag 23 november, hon försökte blåsa mig. Så jag vet vad jag ska skriva i min polisanmälan, om det skulle behövas. Av hennes dialekt att döma jobbar hon åt det här gänget.
Sen noterar jag att det är dags att döda en telefon. Jag har tröttnat på alla skräpsamtal som kommer in. Från den dagen jag registrerade firman har jag fått så oerhört mycket dåliga försäljare i telefonen. Kommer från och med nu ha hemligt nummer. Du som behöver nå mig vet hur. Du som inte vet, kontakta mig via e-post: fredrik@fredrikwelander.se.
Det är bedrövligt att det inte går att Nix-a mobiltelefonen. Det är minst lika bedrövligt att det är jag som måste bevisa att det inte finns något avtal om de här bedragarna skulle välja att stämma mig. Eftersom det paradoxalt nog är svårt att bevisa att något som inte finns…. inte finns.

Tid att tänka


November. Sinnet ändras. Tankarna blir större. Energin lite lägre. Då är det skönt att gå längs Svartån ut till Hjälmaren och ta några djupa andetag. Jag hälsar på människorna jag möter. Stannar. Tittar. Tänker. Men mest av allt känner. Då kommer inspirationen tillbaka. Jag vill nog fotografera mer. Det här med att berätta med bilder. Känns bra.
Fler bilder från den här promenaden finns på flickr.

Söker dig som jobbar med tjänster

Jag har just nu ett större uppdrag och en organisation som representerar tjänsteföretag på nationell nivå. Vi ska ta fram bilder på samtida, moderna tjänsteföretag. Jag ska fotografera arbetsmiljöer och kvinnorna och männen som arbetar med de här sakerna. Vad för saker? Jo, i första hand med IT, media/reklam och inom bemanning/rekrytering. Där finns ett stort behov av bra bilder just nu.
Jag behöver kontakt med fler företag där jag kan få fotografera. En bra chans att få synas i ett nationellt sammanhang. Kontakta mig, så berättar jag mer. För att förstå mer vad det är för typ av bilder jag tar, titta på de bilder jag tagit åt företaget Multitude Search. De kan fungera som illustration.

Verkligheten – ett av de bästa uppdragen


Ett av höstens större uppdrag handlar om att hjälpa forskare att berätta en historia. Det handlar om arbetsmiljö, fabriker, biobränsle och är jättekul. Inspirerande möten med människor och jag kommer till platser jag aldrig besökt annars.
Min del är bilden. Att visa människan i miljön. Idag gjorde jag det i Ulricehamn. Med sköna människor i vackert väder. Jag dokumenterar. Inga poser, inga tillrättalagda vinklar och miljöer.
Verkligheten bara. Ett av de finaste uppdragen jag kan tänka mig.