Månad: december 2010

Gjorde en sån där navelskådande fråga/svar-övning. Utvecklingen sedan förra året är linjär rak och trenden är tydlig. På ett dåligt sätt.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Seglade från Gotland till Nynäshamn en skön sommarnatt i väldigt litet sällskap. Läskigt och stärkande. En katalysator. Tack Fredrik Berglund för möjligheten.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nyårslöften är inte min grej.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja.


4. Dog någon som stod dig nära?
Ja.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Danmark, Tyskland och Gotland.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Tid, lugn, eftertanke, känslor och liv utanför vardagen.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
16 juni, då mina barn fyllde år. Igen. 30 oktober då min älskling fyllde år. Igen.

8. Vad var din största framgång 2010?
Att mina barn växer, utvecklas och mår ganska bra. Trots hets, stress och diabetes.

9. Största misstaget?
Att jag inte förändrat mitt liv på ett hållbart sätt. I år heller.


10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Tennisarmen gör ondare. Magen är sur. Psyket är lätt utmattat. Blodfetterna är fortfarande för höga och jag röker fortfarande samtidigt som jag jobbar hela tiden. Jag är sjuk/dum i huvudet.


11. Bästa köpet?
iPad. Julklappar till barnen. Tältet vi köpte i somras.


12. Vad spenderade du mest pengar på?
Boende. Alltid.


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, ganska många små små saker, stunder och känslor.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Oklart. Jag tror det bara är musikrecensenter som kopplar ihop låtar med år. Jag kopplar ihop låtar med känslor. Men Nikola Sarcevics och Andreas Gregas album har jag lyssnat på med glädje ganska ofta.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Totalt sett ledsnare. Tyvärr.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vilat. Skrattat. Träffats. Vilat. Läst.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Saker som jag bara gör trots att de inte bidrar till något annat än att de gör mig äldre och tröttare. Saker som inte gör skillnad. När jag tänker efter så känns det ganska ofta som allt jag gör är såna saker.

18. Hur tillbringade du julen 2010?
Hemma i huset i Stuvsta i sällskap med bara Camilla, Hanna och Ella. Slakt, behagligt och väldigt, väldigt avspänt.


19. Blev du kär i år?
Ja. Under rätt förutsättningar blir jag återkär i min älskling, livet, mina vänner och havet. Typ.

20. Favoritprogram på TV?
Har nästan helt slutat titta på TV. Men kollade och berördes av Inferno på SVT/UR.


21. Bästa boken du läst i år?
Där jag kommer ifrån – kriget mot förorten, av Per Wirtén.
Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist.


22. Största musikaliska upptäckten?
Att mitt stora barn är grymt musikalisk och borde få bättre förutsättningar att spela musik. Och jag fick silver i SM för gatumusiker tillsammans med Arne, Henrik och Niklas – trots att vi aldrig någonsin spelat på gatan. En upptäckt på något sätt.


23. Något du önskade dig och fick?
Ett par underbara dagar vid havet.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Jag har slutat önska mig saker. Men en hel radda förhoppningar slog inte in.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jobbade. Åt en tårta mina barn gjort.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tid, kärlek, andrum, handlingskraft och såna små saker.

27. Vad fick dig att må bra?
Spännande möten med fina människor. Saker jag gjort som gav bra resultat. Dagar vid och på havet. Dagar på Gotland, tyska stränder och några få lugna juldagar hemma med de som betyder mest.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen jag kan komma på.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Återupptagna kontakter med gamla vänner. Sköna människor jag lärt känna via jobbet. Åsså människor jag inte träffat IRL, men väl hängt med på Facebook, twitter eller olika forum/bloggar.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2011?
Inga.

Först mitt CV. En blick bakåt. Kanske också en vägledning framåt.

Sen den senaste tidens bloggande. Känns lite som #FAIL.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OgAMh7s-q_k?fs=1]

Den här låten har berört mig mest. Av de låtar jag lärde känna 2010. Jävelåret med jävelhösten. Susanne Sundfør fångar känslan av hela skiten på sex minuter och nittion sekunder.

There are echoes in the garden is anybody listening
There are echoes lost in the garden is anybody listening
They whisper: The ones who are only living are the ones who are only dying

Fint? På allvar.

läser en bok om människor som förändrade sina liv. som hoppade av knaset för att leva. läser tidningsartiklar om unga människor, främst kvinnor, i mitt land. människor som inte vill leva. har massor av tankar och känslor i kroppen. jävelhösten 2010 i något slags koncentrat. det känns som att en lång text vill ut. och att en förändring måste komma.

snart.

efter ett par dagar i lugn och ro och sköna känslor kom den tillbaka. lite diskret, knappt märkbar, med likt förbannat tillbaka. känslan av att det inte räcker. att jag inte räcker till. jag hatar den känslan. försöker döda den. men lyckas inte riktigt.

Någon skyller på det tyska skräckvädret. En annan på den polska snöchocken. Den tredje på superkylan från Ryssland. Jag ber ödmjukt att få peka ut den svenska aningslösheten. För trots kunskapen om att vår infrastruktur inte klarar vinterns påfrestningar och trots att vädret prognostiserats att bli så här hela veckan – ingen verkar ha lyssnat.

Så nu sitter människor på stillastående och utfrysta tåg. I bilköer på igensnöade vägar. På resecentrum. Troligen både stressade, uppgivna, frusna och frustrerade.

Jag tycker synd om de som har fastnat. Men, trots allt var just den här julens transportfailande väldigt förutsägbart. Så det känns oerhört skönt att ligga här hemma. Med allt klart. Det fanns en anledning till att vi valde bort resandet den här julen.

Hoppas alla som nu sitter fast kommer fram. Och får en skön julhelg. Det tänker jag ha. Bara ett moment som kan vara en aning osäkert återstår. En kort tur till och från Solna och kvällen-före-häng med den delen av min släkt som bor i Stockholm.

Tänker att vi klarar det.

Det börjar med att en fantastisk skribent börjar twittra om det jobbiga läget mellan okej och övergrepp. En annan följer efter. Sen formligen exploderar twitter av berättelser. Som är jobbiga att läsa. Trots att jag hela tiden vetat om att det är så här.

Män viktigare än kvinnor. Män äger kvinnor. Har alltid gjort. Men kan inte alltid få göra.

Idag har twitter varit en kanal som visat kraft. Men, det är inget mot den kraft de som skriver berättelser med hashtaggen #prataomdet visar. En blogg på temat har precis öppnat.

Jag är ledsen, arg, vill döda något eller någon. Samtidigt som jag försöker rannsaka min egen historia. Fundera på hur jag gjort och gör. Inte bara när det gäller sex. Utan allt.

Läs. Fundera. Många av de som skriver på twitter kommer försöka få texter publicerade i mer traditionella kanaler. Om det här inte kommer märkas kommande vecka är det väldigt avslöjande om samhället vi lever i. Det här är transparens när det är som bäst.

Så just idag känns den där rödtonade bilden på Assange som gör v-tecken i en fångtransport en aning provocerande.

…vi stänger av internet och slutar låta människor resa utomlands kanske Sverige kan bli som förr. Dessutom bör vi återgå till två kanaler på teven och tre på radion. Just nu känns det som att många längtar tillbaka till det samhället jag växte upp i.

En skönt totalitär demokrati. Ett folkhem. Där ordet mångfald inte fanns. Bara enfald.

jag blir trött. det brusar högt. diskussionerna efter det som hände i hörnet Bryggargatan/Drottninggatan igår avlöser varandra. den ena dummare än den andra. jag förstår att människor behöver fundera, prata, avreagera, spekulera… och så där. men jag har svårt att acceptera den oerhört låga nivån. till och med P1 låter idag som sämsta formen av lokalradio. jag börjar tro att min trötthet och uppgivenhet på riktigt handlar om att det blir allt tydligare att väldigt många människor i landet jag bor i faktiskt har nollkoll och nollintresse av det som händer utanför kungarikets gränser.

jag ställer högre krav på kunskap och analys. åtminstone av de som har betalt för att leverera sådana i licensfinansierade medier.

det är mörkt. det är kallt. men framförallt dumt. nationalsången spelas på banjo. playback.

jag skulle behöva sova en vecka. kan jag få en kuvös, dropp och ett medicinskt framkallat komatillstånd i julklapp?