För en dryg månad sen var det Stockholm Love 2010. Nu är det Real love 2010. Efter fantastiska Almedalsveckan har jag haft en alldeles underbar tid. När barnen är hos sin mormor och morfar i Norrbotten och har det bra med bad, fiske, kusiner och massor av kärlek har Camilla och jag njutit av tropiska kvällar med sköna promenader, bad och utflykter. Och toppat med att vara en del av min bror Bror och Katharinas fantastiska bröllop. Vackraste brudparet, mina syskon, min mamma och min pappa, trevliga tyskar och vänliga människor överallt. En underbar dag och kväll fylld av kärlek.
Jag blev alldeles varm i magen av att sin mina föräldrar prata med varann. På svenska och tyska. Och att de till och med dansade med varann. En finfin ögonblicksbild från en perfekt dag.
Vi följde upp den med att sova tolv hela timmar. Vaknade vid halv två idag, stack ut till Sundby Gård och brunchade, tog en roddtur på Orlången och bara njöt. Nu har vi ätit middag och kvällsmat i form av en glass. Jag läser härliga statusuppdateringar på Facebook. Nära och kära rapporterar från en fantastisk sommar. På Gotland. På västkusten. Vid en sjö. En grill. På en båt. Här och där.
Real love 2010. Och snart blir sommaren ännu bättre. Barnen kommer hem och semestern börjar.
Mina fantastiska syskon. Och jag.
Mitt livs kärlek i en roddbåt.
En lycklig man.
Män i bar överkropp
Med risk för att bli elitistisk stilbloggare kommer jag här med ett officiellt uttalande:
1. Det är inte okej för män att gå med bar överkropp i stadsmiljö. Inte på McDonald’s, Coop eller H&M. Oavsett om magrutorna är många, små och hårda, eller få, stora och mjuka.
2. Det är absolut inte ok för de hurtiga hanar (50+) som cyklar till jobbet i cykelbyxor att ta av sig på överkroppen när de cyklar i stadsmiljö. Skäl enligt ovan. Plus, plus, plus.
På väg till jobbet mötte jag två sådana hanar. Har inte hämtat mig riktigt än. Det finns någon fysisk lag som gör att buken letar sig mot marken på ett oerhört ocharmerande sätt i den framåtlutande position en cyklist har.
Så jag uppmanar de män det berör att ta intryck av hur kvinnor för sig i det offentliga rummet. Med eller utan cykel.
Onsdag
Varmt. Köpte vita byxor och tunn skjorta till helgens festligheter. Jobbade på i kvalmkontorssysslorna. Hämtade den svarta fina akustiska basen jag behöver till SM för gatumusiker. Firade Lo som fyllde två år, träffade pappa och mina bröder och resten av den klandelen tillsammans med ett gäng andra sköna människor i Midsommarkransen. Därefter glass och kaffe på Fåfängan i solnedången.
Jorå.
Trettioen grader på kvällen
Ord kan göra ont
Reality Check. Jag är tonårsförälder nu. Och måste på något sätt göra en utryckning. Ett par hypotetiska kompisar snackar skit om varandra. Inget nytt under solen. Det hör till tonåren. Men, när man gör det på bloggar, Facebook eller andra forum där hela världen kan se skapas andra känslor. Gruppbeteenden som inte är okej. Det är så lätt att skriva saker som inte är genomtänkta. Det är så lätt att ta dem jättehårt för den som är på andra sidan.
Så jag har två saker att förmedla. För det första, prata MED varandra, inte OM varandra. För det andra, lägg på er ett extra hudlager. Snabbt. Världen är full av impulsiva handlingar, ogenomtänkta ord. Ta dem inte alltid på allvar. Idiotiska inlägg ger aldrig energi. Åt något håll.
För det tredje: SKÄRP ER FÖR FAN! Behandla andra som ni själva vill bli behandlade. Var snälla. Ingen vänskap tolererar vad som helst. Gå inte över den linjen. Ord kan göra ont.
Just nu: LYCKA!
Jag känner mig lycklig. För första gången på mycket länge känner jag mig fylld av liv. Till bristningsgränsen. En bra arbetsvecka i Visby med spännande möten, diskussioner, inspiration och mängder av intryck, kära återseenden och världens vackraste miljö. Och så en segeltur hem som visade sig bli precis så bra som jag hoppats. Hemma möttes jag av kärlek och medelhavsvärme.
Ett sjöbad och ett VM-guld senare känns det som att livet är så bra det kan bli.
Almedalsveckan: slutet
Har lagt in mina väskor i min kompis/kollegas båt. Vi är två, kapten Berglund och matros Welander, som ska korsa Östersjön mellan Gotland och Nynäshamn. Vi räknar med att lämna Visby vid 18 eller 19. Framme i Nynäshamn mitt på dagen imorgon. Just nu blåser det 10 sekundmeter. Kommer mojna ikväll.
Det här kommer bli asbra. Ett perfekt slut på en fantastiskt vecka.
Almedalsveckan bara fortsätter
Luften gick ur mig lite idag. Ett gäng av mina fina kollegor åkte hem. Våra aktiviteter avklarade. Känner att jag saknar Ella. Hanna. Och Camilla. Skulle vilja ha dem här och ligga på en strand. Så med en ganska tomt sinne lät jag dagen passera. Utan seminarier eller mingel. Istället god Visbyglass, en skön strand- och grändpromenad och häng på bästa båten. Båten jag mönstrar på imorgon för att segla hem med.
Hem till de jag saknar ganska mycket nu efter en intensiv period. Men, jag skulle ännu hellre vilja att de kom hit. Till den här makalöst vackra platsen.
Almedalen, onsdag
Stora dagen. Våra två seminarier hölls. Bra blev det. Liksom kvällens middag. Massor av trevliga, kunniga och spännande människor med mycket att berätta och diskutera. En sån här dag har jag världens bästa jobb. På bästa ön.
Trots att Tyskland förlorade.
Tredje Almedagen
Tar emot fler kollegor som anländer. Träffar spännande människor. Missar seminarier för att de är fullsatta. Inspireras av kraften från unga samhällsentreprenörer. Blir frustrerad på ett seminarium om diabetes, ett ämne som berör mig personligen. Laddar inför morgondagen, vår dag.
Jag hälsar på och träffar människor jag känner lite överallt. Fler här än i vardagen. Det känns som att det är en signal på något sätt.