Jag är lite sur. Mina blodfetter har inte blivit bättre. Eller lägre. Eller vad de nu skulle blivit. Enligt mina förhoppningar. Jag har gått ned en hel massa kilon i vikt. Slutat röka. Blivit ännu tråkigare. Men, blodfetterna festar på som tidigare. Skit också känner jag.
Så därför tog jag en knarkarbild på mig själv. Den djupare innebörden i detta är oklar. Kanske handlar det om självförakt. Eller oron för att bli gammal. Och tanken att jag kommer dö av hjärtinfarkt.
Well, nästa vecka träffar jag doktorn. Och går hem med ett nytt recept.
Klarspråk
Förr: Prata med
Nu: Etablera en plattform för dialog
Världen förändras. Och att lyssna på P1 på morgonen är en bra grej.
En plats att fly till
Jag behöver en plats att kunna fly till. Ett ställe där jag kan vara ifred. Titta ut över havet. Vila ut. Jag letar på olika ställen. Efter ett rum eller två. Och pengar att finansiera dem med. På den här platsen tänker jag vara med mig själv. Kanske ibland med henne jag älskar. Eller hela familjen. Ett litet avskalat krypin där vi kan vänsterprassla med oss själva. Utan massa vardagstjafs och skräp. En fast flyktväg. Ett rum och kök, typ.
Ett par dagars intensiv medelålderskris. En obalanserad dans på gränsen börjar ta slut. Nu letar vi lägenheter. På olika ställen och av olika anledningar.
Men ändå av samma på något sätt.
Lite för lika
Det här känns väl så där…
Gula bandet som säljs till förmån för svenska soldater i tjänst utomlands.
Odalrunan.
Saknar morgontidningen
Tio år i huvudstaden. Jag saknar fortfarande min morgontidning. DN och SvD känns mest som slätstrukna resultat av rädda redaktioner som vill konkurrera med Sveriges Radio och Sveriges Television. Inga lokala nyheter av klass. Rätt rudna internationella nyheter mest baserade på nyhetsbyråklipp.
Så jag lyssnar på P1 och går snabbt igenom några bloggar, Facebook, BBC News, CNN, The Local (Sverige och Tyskland), DN och SvD på webben. Ingen njutning. Bara blixtsnabb scanning av omvärlden.
Jag saknar morgontidningen. Så mycket att jag avslutar med att gå in på Nerikes Allehandas webb. Och den är sorgligt innehållslös. Inte ens min gamla morgontidning håller stilen.
Världen förändras.
Överbelastning
Databasservern är överbelastad. Som jag. Därför legat nere. Bloggen flyttar över till en annan server någon gång det närmaste dygnet. Jag kanske följer med.
Vinterdäckdöden
OKEJ, eftersom en hel liga av reaktionära motorjournalister och tycka-tillare just nu i kör sjunger att dubbfria vinterdäck dödar måste jag få replikera med en tonsäker solostämma:
Det gör dubbade däck också. Genom att de bidrar till att det frigörs massa partiklar som sedan letar sig ned i människors lungor och lever fan.
Jag kör således dubbfritt. Och försiktigt. Eftersom det allra bästa sättet att inte dö bakom ratten är att anpassa körstil och hastighet efter omständigheterna. Hela frågan är egentligen rätt tramsig. Men eftersom jag är rätt allergisk mot den här reaktionära uppstötningen som många som skriver om bilar har (om i stort sett alla nya tankar kring just bilar) kände mig tvungen att harkla till.
Dubbfritt dominerar i Europa. Troligtvis av en anledning.
Liten skillnad
Skillnaden mellan det som majoriteten kallar en sekt och själva majoriteten är ibland väldigt liten och mest en fråga om perspektiv. Gonatt.