Vi snackar med barnen på Skype. De har det bra hos Magnus och Sara. Ella är trött men vill inte sova. Ungefär som vanligt. Hanna ska kolla klart på Twillight. Ungefär som vanligt.
Visby 5 september
Varm och skönt. Soligt. Hav, gränder, dofter. Rosas Pensionat håller högsta klass. Stoppa tiden ett tag.
På ön
Vi är här. Ja jäklar, vi är här!
Grönt ljus för Gotland
OK, hälsoläget stabilt. Vi kan lämna barnen utan ångest. Min hals funkar till 60 procent. Vi åker. Trots att Östersjön är orolig och vi blivit ombokade. Kommer fram fyra timmar senare än planerat. Men vi åker.
Återkommer från Visby.
Visby: nära och långt bort
Sedan jag var i Visby under Almedalsveckan har jag längtat tillbaka. Camilla och jag bokade en resa omgående när jag kom hem och sedan dess har jag längtat efter den. Imorgon ska vi åka. Bara jag och den jag älskar. Ensamma på en av världens vackraste platser. I lugn och ro. Det är dags att låta saker sjunka in. Bara vara och låta de stora planerna vila en stund. Jag behöver det. Jag tror vi behöver det.
Därför är jag sjukt stressad över det faktum att jag mår rätt risigt i näsan och halsen. Och att båda barnen också är lite förkylda. Ingen av oss har resten av symptomen som krävs, men ändå är jag orolig över att nojjan över grissjukan på något sätt kommer göra att vi inte kommer iväg.
Men, nu är det mindre än tjugofyra timmar till avgång.
Snö på Ålands hav
Plötsligt idag söker sig alla kollegors blickar ut genom de stora fönstrena i fören på Ålandsbåten. Snöglopp. Det regnade och blåste. Båten gungade. Vi måste ha passerat något av universums maskhål och kom plötsligt till december. Jag gick ut på däck och rökte några minuter senare. Arton grader varmt och regn. Men, jag är beredd att skriva under på att det under några minuter var snöglopp i luften.
Trots att det var arton grader.
Om en man
Jag har en kollega. Som jag inte arbetar jättemycket tillsammans med, men som jag inte kan låta bli att berätta om. Den här mannen är ett par år äldre än mig. Snygg som en gud. Musikalisk som få. Och med bra sångröst. Dansar som en tävlingsdansare. Dyker. Erfaren och kompetent. Arbetar med frågor som förutom stort kunnande kräver stenhårt engagemang. Tvåbarnsfar. Mer vet jag inte. Men, varje gång jag pratar med den här mannen är det som att prata med världens klokaste. Han ödmjuk men tuff. Inte ett ord saknar mening. Behöver inte prata för att märkas. Svarar alltid ärligt. En man som ser verkar se något gott i allt och alla. Som inte verkar låta livet passera på grund av rädsla. En fruktansvärt sympatisk person som tar för sig och bjuder tillbaka.
Dessutom har han vansinnigt bra musiksmak. Och tålamod.
Jag har ganska få manliga förebilder. Men den här mannen är definitivt en av dem.
Att runda Åland
Jag har just kommit hem efter att ha verksamhetsplanerat i två dagar. Förutom att ha gjort just detta hann jag runda Åland. För en liten halvbitter kulturelitist är det en ganska stor utmaning. Att åka på Ålandskryssning alltså. Och jag skulle kunna skriva stycke på stycka om alla saker jag inte gillar. Men, skit i det.
Därför konstaterar jag istället att de människor jag arbetar med på dagarna är alldeles fantastiska. Förutom att de är kunniga, lojala och skapar stort mervärde genom sitt arbete är de otroligt sköna människor. Snälla, generösa och omtänksamma. Alla med spännande kunskaper och historier som de gärna bjuder på. Varje gång vi åker iväg och får jobba koncentrerat ihop blir jag lite överväldigad. Två bra dagar.
Men, jag kan inte låta bli att konstatera att vin på kran i en lunchbuffé på en Ålandsbåt under hemresa känns som en rätt dålig grej när de som passar på att fylla sina glas för att maximera sitt eget ekonomiska mervärde redan varit vinmarinerade i ungefär 18 timmar.
Premiären avklarad
3-0. Stabil match. 71 procent bollinnehav för FCB. Z gör sitt första mål och fastställer slutresultatet. När maskineriet är igång och Iniesta tar plats igen kommer den här säsongen säkert bli magnifico. Jag är nöjd.