Pappa, varför har du såna bucklor i pannan?
Frågan ställdes när jag koncentrerat rynkade pannan i samband med att gav henne insulin.
Holy water
Men, bygg bättre bilar då…
Ekot har en skönt idiotisk nyhet idag. Den handlar om att hållbar bilkörning, även kallad EcoDriving, bidrar till faror i trafiken. Varför? Jo, för att den som kör mjukt och använder motorbroms istället för att köra ryckigt och använda bilens bromsar riskerar att slita så lite på bromsoken att dessa slutar fungera.
Alltså ska vi sluta försöka köra smart och fortsätta köra dumt.
NOT. Mitt förslag är att vi slutar köpa de här otroligt dumma produkterna som förutsätter att du kör som en rallyförare och skiter i utsläppen för att säkerhetsmässigt fungera optimalt. Om det som bilmekanikern som intervjuas av Ekot stämmer känner jag mig duktigt lurad på min bil.
Undrar om jag kan häva köpet? Produkten fungerar ju uppenbarligen inte.
Can you hear me?
När han skriker högre och högre och med mer och mer desperation i rösten trycker ut CAN YOU HEAR ME? blir låten mycket större än den egentligen är. Låten som inleder Bruce Springsteens kommande album är det mest storslagna han gjort sedan Jungleland. Åtta minuter musik som växer och växer. Några medvetet lånade Kiss-takter (I was made for loving you) här och var och tempoväxlingar gör låten fantastisk. Sista versen sjunger han över minimalt komp. Rader om död och förvandling. Sen kommer trummorna och manar på, först försiktigt sen hårdare och hårdare och hårdare. Springsteen sjunger CAN YOU HEAR ME? om och om igen. Högre. Mer desperat. Hela E Street Band fäller ut vingarna och musiken blir nästan Moulin Rouge-storslagen.
Outlaw Pete är den ostiga titeln på låten. Makalöst är stämpeln.
Förnedrade
Hanna och jag gick på derby ikväll. Huddinge IK mötte Balrog i elitserien. Det handlar förstås om innebandy. Vi blev förnedrade av kamraterna från södra grannkommunen. Matchen var egentligen slut redan efter fyra minuter när Balrog gjorde 3-0. En plågsam timme följde och till slut hade laget med det fåniga Tolkien-namnet gjort elva mål. Våra röda spelare fick slokörade smyga hem nollade. Därför känner jag mig nödgad att ta till de riktigt låga argumenten för att känna mig som en vinnare.
1. Vi har närmare till stan.
2. Vi har världens största IKEA
Vem bryr sig om innebandy? Jag lyckas inte ens lura mig själv. Den här kvällen var hemsk.
Resultatservice
I Europamästerskapen i varsel tog svenska Karolinska universitetssjukhuset idag ett intressant kliv upp i fältet genom att meddela att man tänker göra sig av med 600 + 300 människor. Blir spännande att se hur andra sjukhus svarar på detta lilla ryck. Ett formbesked från svenskarna, som också ligger bra till när det gäller varsel i telekom- och fordonsbranscherna. Det lilla landet i norr visar att man kan göra sig av med anställda på samma energiska sätt som större nationer.
VM i dumhet fortsätter i Gaza. Israel har ett ganska fast grepp om titeln just nu, men Hamas har inte gett upp hoppet om att kunna trötta ut den starke motståndaren. Denna maratonmatch lär fortsätta även om det finns tendenser hos bägge lag att begära time-out. Det kan gå till sudden.
Lite i skymundan av dessa stora mästerskap pågår SM i feghet. Startfältet är fortfarande intakt. Än så länge pågår ett ganska ängsligt sökande efter positioner i loppet om vilket företag som lyckas vara fegast under lågkonjunkturen. Den som satsar minst vinner.
Rinner iväg
Dagen har lämnat mig som en blöt fläck. Nu ska jag rinna ned i något hål nånstans.
Ny E-max
Jag tror importören av E-max har återupprättat mitt förtroende för produkten och jag kommer börja om på nu kula med en ny moped. Sen hoppas jag verkligen att det blir så bekymmersfritt att använda elmoppen som ersättning för bilen som det ska vara. Återkommer i ärendet när själva utbytet är gjort och jag kan börja åka till jobbet igen.
Uppgiven?
Min vän Daniel skickar ett SMS: Uppgivenhet är det nya 2009 (han syftar på mitt uppgivna moppeinlägg från 12 januari). Jag svarar: Självkännedom genom lidande.
Det känns rätt uppgivet just nu. Åtminstone när det gäller ekonomi och ekologi. Känner mig inmurad i ett betonblock som ingen ens tänker kasta i sjön. Socialt känns allt bra dock, jag vet att jag har människor i min närhet jag kan lita på och som tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem. Men det kommer inte göra mina räkningar färre eller min lön högre dessvärre.
Så jag står kvar i mitt betongblock ett tag till och funderar. Då och då skriver jag någon uppgiven blogg. Det är 2009, just nu.
Uppdatering: E-max 110s
OK, importören har hört av sig med ett erbjudande. Det går i stort sett ut på att jag byter min defekta 2008 års moppe mot en ny av 2009 års modell och lägger 6.000 kronor i mellanskillnad. Säkert sjysst utifrån hans premisser, men jag är väldigt osäker. Produkten jag köpt (E-max 110s) kostade 34.000 kronor. Den har knappt gått 100 mil och nu är den inget annat än en död yta i mitt garage. Produkten omfattas av två års garanti, men firman som sålde moppen till mig förmedlade den på uppdrag av en annan firma och hör och häpna – snubbarna bakom den verkar mer eller mindre gått upp i rök. Jag har alltså ingen motpart som är beredd att uppfylla garantiåtagandet.
Alltså har jag ett par alternativ att ta ställning till:
- Gå med på importörens erbjudande. Betala en slant till och ingå ett nytt avtal med nya parter som förhoppningsvis är tryggare. På köpet verkar jag få en produkt som är betydligt bättre (utvecklad).
- Skita i alla avtal, köpa nya batterier för 8.000 kronor och hoppas att det löser sig.
- Stå på mig, lusläsa Konsumentköplagen ställa ansvarig mot väggen (vilket blir svårt eftersom jag inte ens fått med ett garantibevis utan endast ett kvitto), och bli en bitter rättshaverist som vinner juridiskt men aldrig ser några pengar ändå eftersom motparten inte lär ha några.
- Inse att jag är blåst, ta förlusten på 34.000 kronor som en lärpeng och aldrig mer försöka vara tidigt ute när det gäller teknik som gör världen bättre genom mindre utsläpp. Av moppen kanske jag kan bygga en fåtölj, eller en tevespelssits för motorcykelspel.
Jag ska säga att importören verkar seriös och så. Vi pratade ganska länge på telefon idag. Men jag hade velat få ännu bättre förslag på lösning av problemet. Han berättade också en lång historia om den sändning mopeder som gick till Stockholm, bland annat att de var de första som rullade ut ifrån fabriken i serieproduktion. Hade jag vetat det när jag spekulerade på moppen hade jag inte köpt just det exemplaret.
Jag vet inte hur jag ska göra. Men jag måste rikta en uppmaning till dig som funderar på att köpa en E-max, eller ett annat elfordon. Kolla upp både återförsäljare och importör noga. Gör en bedömning om den du köper av verkar ha en långsiktigt hållbar affärsidé. För om säljaren går i konkurs/lägger ned sin verksamhet på grund av dålig lönsamhet står du där med ditt fordon och en garanti som inte är värd papperet den är skriven på.
Är du riktigt dum i huvudet, som jag, köper du dessutom fordonet på kredit, så du riskerar att dras med en påminnelse varje månad i X månader på hur naiv du var när du vill göra världen bättre genom att köra eldrivet…
Får säkert anledning att återkomma i ärendet. Alternativ 1 känns som det smartaste. Ett sista försök innan jag ger upp och konstaterat att jag blivit blåst och gjord mitt livs sämsta affär och lärdom.