Ikväll såg Ella, Camilla och jag Hayao Miyazakis animerade film Kikis Expressbud. Helt magisk film. Den bästa animerade film jag sett sedan jag såg samma regissörs Min granne Totoro. Se den. Med barn eller utan. Den gjorde mig varm.
Jag och min moppe
Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.
Du är som på bloggen
Idag träffade jag Sonia. Och hennes man Peter. Sonia är den första bloggkompis jag träffat på riktigt. Hon är en riktigt begåvad fotograf som tröttnat på att erbjudas tråkiga jobb och istället vill starta eget. Idag träffades vi för att diskutera fotografi, företagande och lite annat. Tiden sprang iväg som den brukar när jag träffar sköna människor.
Jag tror vi kommer kunna hjälpa varandra framöver. Genom att utbyta tips och erfarenheter och dela nätverk med varandra. Trots att vi lever i olika delar av landet. Eller kanske, tack vare det. Kände direkt att Sonia och jag delar syn på bilden och varför den är så speciell. Kika på hennes bilder. Hon kan sin sak.
När Sonia och Peter bröt upp för att åka den långa vägen hem sa hon till mig att ”du är som på bloggen”. Jag tog det som en komplimang.
Musiktips: Gubbpop
Forne Suede-ledaren Brett Anderson har gjort en ny skiva, Wilderness, som är förvånansvärt bra. Fabroderligt lågmäld med mycket piano och bara långsamt melankoliska låtar. Rekommenderas om du nån gång varit det minsta svag för Suede.
Faktiskt även till dig som aldrig varit det.
Bästisen hemma igen
Ellas bästis Vilma har kommit hem igen. De har inte setts på ett par veckor och längtan var ömsesidig. Så de hann både leka, stöka, titta på film, bada och äta glass idag. Hos oss och hos Vilmas familj. Det var kul att bara se på.
Fina lilla Lo
Doften, känslan och närvaron av en ny och alldeles fantastisk människa. Det finns hopp för människan. Varje ny som föds är en ny chans. Jag tror att den här flickan, precis som mina egna, kommer göra världen lite bättre.
Fyra år, nu godkänd
Kika lite på bokstäver, lyssna i hörlurar, rita gubbar, plocka klossar, hoppa på ett ben, gå på ett streck och vänta i väntrum. Ella är nu en enligt normen godkänd fyraåring. Tack för det, BVC.
Hitta.se + iPhone
Hitta.se har släppt sin App i iTunes. Den är gratis och placerar hitta.se i din iPhone utan att du går via webbplatsen. Uppgifterna du söker efter kan snabbt sparas ned i dina Kontakter. Enkelt och bra. Mer sånt.
Zzzz zzzzz zzz
Ser fotboll på teven för första gången sedan EM. Hammarby möter Örebro borta. Inte mycket att rapportera om. Zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzzz zzzzzzz zzzzzzz zzzzzz zzz zzzzzzz zzzzzzzzzzz zzzzzz zzzzzzz zzzz z z zzzzzzz zzzzzz zzzzz.
ÖSK leder med 1-0.
Tilägg efter nittio minuter: ZZZZZZZZZZZ 1-1.
Det är INTE synd om mig åtminstone
Läste just ännu en gråtartikel om att det är synd om de svenska bönderna. Att de tvingas nödslakta boskap på grund av torkan. Jag visste inte ens att det var torka i Sverige. Men vem vet, snart kanske vi behöver internationella hjälpsändningar?
Svenska journalister är vansinnigt fast i att beskriva sin omvärld utifrån ett tragiskt perspektiv. Det är ett straff att vara bonde på grund av för mycket regn eller före lite, för mycket sol eller för lite, för mycket EU eller för lite. Det är stigmatiserande att vara företagare eftersom marknaden är för kontrollerad eller för okontrollerad, reglerna är för många eller för få. Att vara bög eller flata är år 2008 värre än att vara spetälsk under medeltiden. Att vara anställd i äldreomsorgen är ett dödstraff – precis som att vara pensionär.
I stort sett så beskriver journalister hela Sverige och varenda en av oss som rollinnehavare i ett drama Lars Norén skulle varit stolt över. Varför? Självplågeri eller cynism? I vår lilla del av världen är det både tryggt och säkert. Ingen nu levande ursvenne har tvingats slåss för att överleva. Är det därför våra granskare försöker göra oss till martyrer trots att vi egentligen inte är det?
Eller är det av den enkla anledningen att det är värst av allt att vara journalist? De måste åtminstone lida något fruktansvärt av att skildra denna dystopiska skräckdel av världen.
Eller så är det bara i min lilla egoistiska värld det är så bra. Jag kan ju inte veta med säkerhet. Men, det är inte synd om mig åtminstone.