Blodet flyter igen


22:00 ikväll. Canal+. Camilla och jag sätter oss ned i andakt och börjar följa säsong två av fantastiska serien Dexter. Vi missade första avsnittet, men från och med nu är den här tiden helig.

Rum för barn

kult.gif
När Hanna och Camilla går i affärer tar jag med Ella till Kulturhuset där vi går på Rum för barn. Ella tycker det är lite för många barn där och blir lite klängig och blyg. Men vi lägger oss i en koja och läser en stund, innan vi klär på oss och letar upp världens största muffin. Rum för barn på Kulturhuset är annars en av Stockholms allra bästa platser, alla kategorier.

Bikt

Söndag morgon. Jag har lyckats vakna ur en bråddjup sömn. Ute skiner solen och jag tror en bikt kan vara uppfriskande.
Jag mår inte bra
Psyket är förvånansvärt intakt efter senhöstens dipp, men fysiskt är det sämre. Orkar allt mindre. Är allt tröttare. Kan nog vara dags att göra det där jag funderat så mycket på i många år, dvs byta livsföring. Ett läkarbesök får bli starten. En ordentlig hälsokontroll.
Jag vill emigrera
Jag vill verkligen flytta ifrån Sverige. Mest för att jag känner att jag vill uppleva något nytt. Någon plats där andra värderingar råder. Där klimatet är mer skonsamt. Där mångfalden är större än enfalden.
Jag vill fotografera, men hålls tillbaka
Jag vill gå ifrån lönearbetet till att helt fotografera och använda mina andra kunskaper som frilans. Men hålls tillbaka. Av Camillas oro och en hel rad andra janterotade tvångstankar. Steget till eget är ett värlsrekordshopp. Jag har tagit på mig en för stor roll och hålls tillbaka av min respekt för andra.
Jag har redan kapitulerat
Jag vill byta liv, men har redan kapitulerat. Därför sover jag allt djupare. Allt längre. Trots att mitt liv är behagligt och bra på nästan alla sätt har jag resignerat och blivit allt mindre närvarande hos dom jag älskar. Dom som betyder något. Jag är precis på gränsen till att bli en gubbjävel.
Med det sagt ska jag i tur och ordning röka, plocka disk, hämta Hanna från träning, ta en lång promenad, göra bokslut för förra året och försöka ta tag i en del ekonomiska ärenden som fått vila ett tag.

Ella kollar möbler

Ella hängde med mig och Camilla till Kungens kurva för att kolla möbler på IKEA, Mio och Bolia. Hon var glad nästan hela tiden.
1.jpg 2.jpg 5.jpg
4.jpg 3.jpg 6.jpg
7.jpg 8.jpg 9.jpg

Min diktatur och public service

diktaturlogo
Jag fortsätter utveckla programmet för min diktatur. Nu riktar jag in mig på media och information. När jag får oinskränkt makt kommer jag tidigt att inrätta public service-media fullt ut. Det räcker inte med radio och TV. Det behövs också en annonsfri och oberoende kanal som använder sig av text och bild, dvs något som kan liknas vid en tidning.

Jag vill se något som är en blandning av P1, Offside och Flashback.
Den kommer finansieras via diktaturen, men diktaturen kommer inte styra innehållet. Vips har vi då en publikation i samhället som inte känner sig tvingad att skriva om Let’s Dance och Britney Spears undergång för att sälja sin produkt till annonsörer och läsare. Utan som kan skriva om saker som berör människor och våra liv.

Bra för individen:

  • Mer information, lättillgängligt

Bra för samhället:

  • Informerade människor gör smartare val

Läsning i brevlådan

Fredagen blev lite extra bra när jag såg att Nikon Pro Magazine och Offside landat i brevlådan. Skön läsning. Dessutom ska männen bakom Offside starta en tidskrift till, Filter, som verkar spännande.

Cashewnötter

Jag har råkat få i mig cashewnötter. Åt en pesto med cashew i, så nu har jag fruktansvärt ont i magen. Fruktansvärt ont. Fascinerande en en så liten koncentration av ett ämne kan medföra sån smärta.

Tolvtimmarsdag

whiteboard.jpg
Sista hela dagen på det långa jobbprojektet blev tolv timmar lång. Men, nu har nästan alla bitar fallit på plats. Efter lunch imorgon släpper myndigheten där jag lönearbetar äntligen sin nya webbplats. Den bästa jag varit med och tagit fram. Och det har faktiskt blivit några stycken nu.
Nu ska jag bara författa manualen till de som ska förse den med information också.

Proffsanvändare

Från och med idag är jag en Nikon Professional User, NPU. Det innebär att jag får en del sköna fringisar från den stora kameratillverkaren, snarare än att jag är så himla professionell. Jag har fått ett plastkort med mitt namn på.
Det roliga i sammanhanget är att jag blivit det tack vare den utrustning jag har, snarare än hur jag använder den. Det är min enda invändning mot fotobranschen. Den är så sjukt pryltokig och teknisk i sin karaktär. Iofs är det väl inget fel med det, men jag är mer intresserad av hur en bild ser ut än vad för utrustning som användes när den togs.
Först motivet, sen fotografen och sist tekniken. Det är min intresselista.

Användartester

I dag har jag arbetat med användartester hela dagen. Det senaste årets webbutvecklingsarbete har varit uppe för granskning. Testpersonerna tyckte resultatet var bra, så på torsdag lanserar vi.
Känns skönt.