Nu börjar Bundesliga. Det är drag under dubbdojorna här nere. Själv funderar jag dock på vilken tischa jag egentligen borde köpa.
Den här Holstein Kiel-tröjan. Vi pratar då tredjeligan här nere. Men det är ju min stad och mitt lag liksom.
Eller den här klassikern.
Nordsjön: Büsum
Vi gick upp tidigt i morse och körde tio mil i sydvästlig riktning. Allt för att hinna till badorten Büsum i tid för att hinna med lågvattnet. Vilket var helskönt. Framme traskade vi ut tvåhundra meter rakt ut i havet, på den torrlagda bottnen. Slemmigt men skönt för fötterna. Ella var lite rädd i början, men hennes snälla farmor hjälpte henne att komma över den känslan. Vi kollade lite på snäckor och krabbor och njöt av att vada i havet tvåhundra meter ut. Många människor gjorde detsamma. Sen vi gick vi tillsammans med tidvattnet in mot land igen och när vi klev upp var vattnet ända uppe vid strandkanten igen.
Sen stannade vi resten av dagen i Büsum och åt god fisk, kollade lite tingeltangel och drack iskaffe. Ella fick en kaptensmössa så att hon inte skulle få värmeslag i den trettiogradiga hettan och solgasset. En helskön plats, Büsum. Hit vill jag ta hela min lilla familj.
På vägen hem stannade vi och tittade ut över de vida fälten och många vindkraftverken. Och äntligen lyckades jag plåta ett majsfält när vi stannade för att fixa till ett lågt blodsocker.
En superskön dag.
Att döpa en hund
Ella och jag har varit på vårt första hund-dop. Hur gick det till? Jo, såhär:
1. Första samlar man ett gäng sköna människor. Och en hund.
2. Sen grillar man och äter gott.
3. Tar en iskall Jägermeister.
4. Döper hunden i vatten.
5. Hundens husse håller ett tal till hunden och hundens gudmor.
6. Hunden får presenter (ben, leksaker och glass).
7. Församlingen tar en halv Jägermeister till. Fortfarande iskall.
Att hunden är sex år gammal och att grejen mest är en anledning att träffas och ha fasligt trevligt hör inte hit. Min nordtyska familj har ett lätt galet drag över sig som är mycket, mycket bra.
Om fler hundar döptes, skulle världen må bättre.
Tierpark Gettorf
Ella jag kollade in den lilla barnvänliga djurparken i Gettorf på eftermiddagen. Den var väldigt bra för barnen. Men kändes, som djurparker nästan alltid gör, mindre bra för djuren. Min lilla prinsessa var dock nöjd med att få kolla in apor, fåglar och getter. Och alla de andra inlåsta.
Badkruka
Ella är en badkruka. Precis som jag.
Laboe: WOW!
Laboe är en av de vackraste platser jag besökt. En alldeles fantastisk liten pärla till badort. Här finns bad, sol, vind och allt det där. Plus ett monument över manlig dumhet, men också kamratskap. Vid Ehrenmaal berörs jag av hur många tyska sjömän som dött i krig. Bara män kan vara så korkade. Jag berörs också över hur de efterlevande vårdar deras minne.
Nåväl, det här är ett ställe att komma tillbaka till. Jag toppnjöt, om än under en yta av lätt stress. Ella njöt också av att åka små radiobilar, gå in i ubåten och kila runt och stoja.
En snabb rapport från Laboe
Vi har varit i finfina badorten Laboe precis utanför Kiel. Underbart. Jag fick mikrosvindelpanik i det höga tornet vid Mehrenmaal och klaustrosvettpanik i ubåten. Vi åt en makalöst god fisk och svettades en aning i solen. Återkommer med utförligare rapport. Snart ska vi gå på Kiels skönaste matställe, TraumGMBH.
Holstenstraße
När vi kommer till Holstenstraße strax efter lunch är det full fart på shoppinggatan. Vi börjar med att sätta oss vid den gigantiska sandlåda staden byggt upp på Holstenplats. En bra grej för barn som jag skulle vilja se hemma i Stockholm. Sitter där en stund, Ella i sanden, jag på kanten. Utanför en av de svenska bankerna står en kille med gitarr. Han blir approcherad av ett gäng tonårsflickor som sjunger en av mina favoritlåtar just nu tillsammans med honom. Just där uppstår ett magic moment.
Sen traskar vi längs med gatan, kollar lite oengagerat på saker och hamnar efter en stund på Starbucks. Och så fortsätter det.
Schleswig Holstein, goddamn!
Okej, vi tog en liten kvällstur efter maten. Målet var Leuchtturm Bülk, en fyr som ligger på en udde med utsikt mot både Kieler förde (förde=bukt) och Eckernförde förde. Tog en liten omväg för att köra igenom byn Blickstedt där mina morföräldrar bodde sina sista år. Goddamn, landskapet här är helt vansinnigt vackert. Fem minuter från min mammas lägenhet i stan är vi ute bland böljande fält. Vi passerar vindkraftsfält, majsfält, råg- och solrosodlingar på vägen till fyren. Vi kör sakta igenom pittoreska byar (dörfer) som ligger så nära varann att vi nästan inte hinner lämna en innan vi kommer till en annan. Varje by har ett bankkontor. Och minst ett bageri. Värdshus och ofta också en liten livsmedelsaffär. Det här är inte glesbygd på något sätt. Men ändå lugnt och stilla.
Efter en halvtimmes nöjeskörning parkerar vi bilen och tar en sån där gudabenådad promenad med öppet vatten på ena sidan och vackra landskap på den andra. Det fläktar skönt i den kvava luften. Det mullrar lite vid horisonten. Det är helt galet. En dröm för en fotograf. Åtminstone när han inte behöver underhålla sitt lilla barn på vägen. Så ikväll var det mest en dröm för mig. Men några bilder blev det.
Balansering
Om det inte vore för transformatorstationerna som står i villaområden skulle medelklassens värstingar aldrig våga utveckla sin klotterestetik. Här, likväl som hemma i Sverige. Så tack infrastrukturen. Den skapar kreativitet. Eller något.