Kategori: Tro och teologi

23 april 2025
Betraktelse vid morgonmässa
S:t Nicolai kyrka, Örebro

Bibeltext
Femte Moseboken kapitel 18, vers 15-18

Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till.

Det var om detta du bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid Horeb. Du sade: ”Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö.”

Då sade Herren till mig: ”Vad de säger är riktigt. Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom.

Betraktelse

Jag är glad och tacksam för att jag får vara här den här morgonen. Jag vet inte hur ni andas när ni sover, men jag vet att jag inte har en aning om hur andetagen håller mig levande under natten. För mig är det ett av livets mysterium. Jag är i ett hjälplöst tillstånd och har svårt att se att det är jag som tar andetagen. Det är som att de ges till mig. Till oss. Så tacksamhet är känslan jag vaknat med den här onsdagen efter påsk.

I orden från femte Mosebok säger Gud att en människa ska få Guds ord i sin mun och förkunna dem. Jag tror att vi som kyrka är kallade att vara en sådan profetisk röst. Här och nu i vår tid kanske den rösten till och med behöver höjas.

I måndags tystnade i sådan röst. När Jorge Mario Bergoglio, alltså påven Fransciscus vandring på jorden nådde sin ände. Hans mänskliga röst var svag och märkt av sjukdom när han i sitt sista offentliga framträdande profetiskt vädjade om omedelbart eldupphör i Gaza och hjälpa det svältande folket i sin strävan efter fred. På skärtorsdagen besökte han ett fängelse i Rom och bad om ursäkt för att han var för svag för att tvätta människornas fötter därinne.

Som Fransiscus kan vi fråga oss: Vilka är vi att döma? Som Fransiscus får vi tro att vi också kan utropa att kyrkan inte är ett tullhus, utan Guds hus där det finns plats för alla. Ett fältsjukhus som ska finnas där nöden finns. Med profetisk röst kan vi välja att låta det där fältsjukhuset ta plats och påverka samhället.

Vi är tillsammans i ljus, och tillsammans i mörker. Livet har segrat, men vi ser en stor törst efter död i världen, sade Fransiscus dagen innan han dog.

Våren och påsken vittnar om livets seger över döden. Det visar också de 1000 fredstranor som sändes till Örebro från en församling i Ohio, USA. Där människor omsorgsfullt origami-vikt alla dessa tranor och skickat dem som en fredshälsning till oss med orden:

Varje trana är en bön om fred. Vår önskan är att dessa fredstranor ska beröra er, att de ska förmedla hopp i förtvivlan och fred i efterdyningarna av skjutningen.

Det har gått ett sjuttiotal dagar sedan de sjuttio expanderande kulorna avlossades på Risbergska och slet sönder 11 människor, skadade ännu fler och lämnade många i sorg och förtvivlan. Skott som också sköts in i ett samhälle vars mänskliga väv redan innan hade stora revor i form av klyftor som gör att människor lever olika länge, beroende på var de föds och lever i vår stad.

Mötet med den treenige guden ser ut på olika sätt. Vi står tillsammans inför mysteriet. Nåd och försoning får vi unna varandra. Här i kyrkan och utanför. Inget hindrar oss från att vara den där profetiska rösten. I väntan på Jesus, kan vi göra som Jesus. Älska varandra, som han älskar oss. Tvätta fötter. Öppna fältsjukhus.

Vi får tro att vi kan vara viktiga för den här världen. Och kanske lägger Gud orden också i våra munnar, på samma sätt som Anden blåser liv i oss när vi sover?

God morgon.

9 april 2025 – Försonaren
Morgonmässa 
S:t Nicolai kyrka, Örebro

Markusevangeliet kapitel 12, vers 1-12

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde iväg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.

Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: ’Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.’ ’Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.’

De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.

Betraktelse

Efter den här bibelberättelsen känns det upplagt för att prata om det krigiska och ekonomistiska språk som präglar vår samtid. Där ”tullbazookas” ska ”försvara” ”värdet” på ”våra tillgångar” från ”ekonomisk atomvinter”.

Men, jag kan inte uppbåda någon som helst acceptans för denna sida av vår tid. Jag tror att vi behöver försonaren.

Försonaren, alltså Jesus, är tydlig i bibelberättelsens liknelse. Jag tror att liknelsen kan handla om oss alla, inte bara de som förstår att den handlar om dem. Människan är ju den enda art som lätt faller offer för begär och girighet. Som försöker kliva ut ur Skapelsens naturliga kretslopp. Vi är den enda art på den här planeten som använder pengar, ensamma om att betala för att leva och samtidigt ta betalt för liv.

Ingen annan art i Guds skapelse vet vad ägande är. Varken svampar, björkar eller björnar tror sig äga naturen. Varken bakterier, blommor eller bin gör pengar av det som finns under jorden. Eller det som växer upp ur jorden. Eller av de levande varelser som går på jorden. Det är bara vi människor som låter det vi själva hittat på – alltså ekonomin – bli skapelsens själva mening. En vanföreställning som verkar få många människor att tro att vi har äganderätt över Guds skapelse och kanske till och med själva är gudar.

Möjligen är det därför som det finns ett par tusen verser i Bibeln som handlar om pengar, girighet och förvaltarskap. Att jämföra med det kanske tiotal tveksamt tolkade verser som gör att människor inte står ut med regnbågsmattor i våra kyrkor. Samtalar vi lika animerat om Gud och mammon, som om regnbågsförbundets folk och våra kärleksrelationer? Jag vet inte, men jag vet att Gud är kärlekens källa och summa. Att Gud inte är riskkapitalist. Att Jesus inte sätter oss i skuld. Tvärtom, han dör för vår skull, och löser vår skuld så vi ska få leva i nåden. Han drar med oss alla i försoningen. Och Anden kommer inte med inkassokrav för detta frälsande verk. Guds nåd är gratis och räcker till alla.

Det är en väldigt fin vingård som vi har fått att leva i. Men, den har aldrig varit vår. Vi är inte skapade att äga, vi är nog skapade att älska, så som vi själva är älskade av den som har skapat oss, alltså Gud. I det mystiska kollektiva vetande vi har tillSAMmans, MED varandra – alltså SAMvetet och MEDvetandet – tror jag att vi alla föds med den vetskapen. Och ingen behöver inte bli rädd… som bibelberättelsens mäktiga män blir. För alla är vi älskade och förlåtna.

Var inte rädd, säger Jesus och visar vägen. Med öppna sinnen får vi nya möjligheter att vara en del av kärlekens eviga kretslopp. Där vi kan göra plats för fler vid vår gemensamma måltid, försonade med Gud och Skapelsen vi delar.

Vi ber:

Gud, vi ber för vår värld. För de av oss som lider och för de av oss som har möjlighet att lindra lidandet. Vi ber för de ledare som har makt så att de ska kunna använda den makten för livets skull. Bär oss alla som lever tillsammans som skapade medskapare i världen.

Vi ber särskilt för våra konfirmander som ska ut på äventyr den kommande veckan. Vi ber för de unga ledare och vuxna som åker med för att leda dem.

Vi ber också för var och en som kommer hit till kyrkan idag. Med sina tankar och känslor.

Vi ber om Jesu Kristi sinnelag. Ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd nog att inse skillnaden.

Hjälp oss Gud att inte stå i vägen för ditt möte med människor.
Hjälp oss att inte låta ekonomiska begär blockera livets behov.
Hjälp oss att vara dina händer idag.

I Jesu namn
Amen.