Kategori: Stockholm

Träffade Ed på förmiddagen för att gå igenom höstens marknadsföringsarbete. Ed är VD för Arena Huddinge, engelsman och just nu föräldraledig. Så jag åkte hem till honom och fick en lättlunch och mycket gott kaffe. Sen till Kulturhuset där jag skulle träffa en journalist som ska hjälpa oss med en dagstidingsbilaga senare i höst. Fick några minuter över så jag tittade på modellen av Stockholm 2030. Modeller är bra, de gör fysisk utveckling påtaglig.
Väl färdig med arbetsdagen passade jag på att göra det sista inköpet i vår lilla rumsförädling för barnen. Eftersom IKEA i Kungens Kurva aldrig verkar få in den säng Ella ska få tog jag en tur ut till Barkarby för att hämta Stockholms sista av den modellen. Och en bokhylla. Sammanlagt ett par timmar i köer genom fredagsrusning med allt vad det innebär av krockar, vansinniga hjärtinfarktsförare och tålamodsprövande väntan. Men det gick ju bra.
För i tiden räddade papporna livet på sina barn genom att rädda dem från drakar och demoner. Jag åker till IKEA.

Camilla och jag tar oss ett par timmar på stan för att kolla lite kläder. Varje gång jag varit ledig länge bestämmer jag mig för att snygga upp mig lite. Börja klä mig mer kostymigt och representativt på jobbet. Därför knatar vi runt i city och kollar läget. Tyvärr är nästan alla kläder av karaktären SLIM FIT, vilket gör att fatboy inte hittar något. Jag får fortsätta lurka på i min vanliga stil istället.
Klädskapare är en bunch of motherfuckers.

Idag gjorde vi en liten utflykt till SoFo, dvs Södermalm söder om Folkungagatan. Skönt att strosa runt i stan. Vi gjorde en kort avstickare till Götgatsbacken också. Inspirerad av min kompis Daniels recension av Leksaksmuseet häromdagen kommer här några omdömen om SoFo.

Sivletto: Ville börja på Sivletto eftersom jag länge tänkt gå dit och ekipera mig. Parkerar utanför men möts av en skylt att de har stängt på måndagar under sommaren. Betyg: Nej.
SoFo:s pitoreska charm: Vet inte om det beror på att det är semestertider, men SoFo kändes stängt. De bohemiska design-, mode- och medieinriktade butikerna kändes tillbommade och låsta. Inte ens på Skånegatan syntes några sköna profiler till. Betyg: Nej.
Gallerian i Skrapan: Den nya Gallerian i Skrapan innehöll rätt trista butiker. Kändes mest som en gäspning. Strömlinjeformat innehåll, men plus till Applebutiken på andra våningen. Betyg: Varken varmt eller kallt.
Weekday: Eftersom Hanna vill kolla in Cheap Monday tar vi oss till Weekdaybutiken på Götgatsbacken. 75 procent rea, men bara på storlekar för piprensarmänniskor. Hanna är tolv år, men lyckas ändå inte pressa in sig i några av reabrallorna. Spelar dock inte nån större roll eftersom Cheap Monday är billigt även utan rea. Inget inköp dock. Vi gillar Weekday. Stort utbud av bra jeans. Betyg: Ja, bra.
Ringen: Eftersom Ella och Camilla vill till H&M tar vi oss nedför Götgatan till Ringens centrum. Ett riktigt loserställe. Ett köpcentrum som vill vara fränt, men mest känns som en installation av Stadsmuseet. Här minglar klassiska söderprofiler som inte trängts undan av nyfräna och nyrika medieprofiler. Halta och lytta, alkade och allmänt dekade söderbor frodas i Ringen. Som ett gäng zombies drar de runt utan synliga mål. Det kan på något cyniskt sätt kännas charmigt, men inte särskilt länge. Ringen är tillsammans med vissa delar av Hornstull det gamla Söders sista utpost. Betyg: Kallt.
Sammanfattningsvis känns SoFo mest som ett sätt för Söders nya kolonisatörer och medelklassens stekare att bekräfta sitt eget val av plats att bo. För trots utbudet av små sköna butiker och serveringar är SoFo knappast något som skiljer ut sig jättemycket från resten av stan. Som familjenöje är det rätt värdelöst faktiskt. Nånting säger mig att det är Street eller Bondens marknad som gäller.
Slutbetyg: Ljummet, på gränsen till kallt.

Börjar inte den här Pridegrejen kännas lika ny och viktigt som Babsan? Några som verkligen skulle behöva en Pridevecka och synliggöras är alla tråkiga, glåmiga och supervanliga förortsmänniskor som lever frånskilda med barn. Oavsett om de är HBT eller inte. Oavsett om de är tråkstraighta eller något annat. För mig känns Pride allt mer som att det är en vecka för den delen av HBT-kulturen som ändå alltid syns, och att den är vansinnigt förtryckande mot den del av HBT-kulturen som aldrig syns.
Är inte hela HBT-begreppet ganska knasigt förresten? Jobbigt att bli kallad HBT-person. Minst lika jobbigt som att vara en A-människa eller en B-människa. I min värld räcker det med att vara människa för att vara lika mycket värd som alla andra. Sen spelar resten liksom ingen roll. Inte vem du är, varför, varifrån du kommer eller vem, vad eller vilka du vill leva med/knulla med/spela spel med.
Fast, som festival betraktat verkar Pride fylla en funktion. Medias bilder har dock blivit stelare än det mesta. Pride och dess arrangörer/besökare har fått en cementerad etikett.
Knappast något att vara stolt över.

Ella och Hanna svalkar sig i betongbadet vid Bandängens Parklek i Högdalen.