Nu kommer utvecklingen av en offentlig förvaltning med hjälp av dagens teknik att utvecklas på riktigt. Saker jag pratat om, diskuterat och lyssnat på i tio år händer nu. Verva och Finansdepartementet har satt ned fötterna. Samordning och samverkan kommer inte längre vara abstrakta begrepp. Om några år finns en kontaktyta för medborgarens ärenden med offentligheten. Jag sitter i utvecklingen och ropar HURRA!
Dagens ord: Kontaktcenter.
Sverige öppnar virtuell ambassad
Två och ett halvt år
Regeringen sätter ned foten och kräver att e-förvaltningen ska vara mer automatiserad till 2010. Det handlar totalt om enorma besparingar för såväl oss som lever i landet och de myndigheter som servar oss. Besparingar i tid och pengar. Känns som att det kan blir roliga arbetsår som kommer. Mats Odell presenterade, tjänstemännen fördjupade.
Att förstöra ett ord
En av morgonens större nyheter var att LO:s olika förbundsstyrelsen till större delen består av män. Frågan är väl om det var en nyhet. Huvudanledningen till att kvinnor tjänar mindre pengar än män är ju att det bara är män som förhandlar och avtalar. Män från arbetsgivare. Män från arbetstagare. Samhället byggdes av män för män och alla andra är avvikande.
Men det finns en rörelse, bland flera, som försöker bredda denna bas av skapande. Den har några år på nacken och kallas ibland för feminism. LO säger sig vara en feministisk rörelse. Så kan man också förstöra ett ord.
Vem är mest medmänniska?
Jag har inte så lite roat följt pseudo-debatten om biblar och annan läsning på svenska hotell där bl.a. företrädare för Humanisterna och olika kristna organisationer tävlar om att vara mest medmänniskor genom att tala om för varandra, sig själva och alla oss andra att vi som vanliga människor inte kan bestämma oss själva för vad vi vill läsa när vi bor på hotell.
Hallå! Ni kan sluta tävla nu. Jag bryr mig inte. För mig får det gärna ligga en bibel på hotellrummet. Eller någon annan helig skrift. Vore skönt med ett breddat utbud. Hotellporr, glättiga turistbroschyrer och kommunalinformation har jag fått nog av. Men, framförallt kan ni sluta tro att jag överlåter åt er att bry er om vad jag läser. Det är ett beslut jag klarar av på egen hand.
Den dagen någon av er försöker begränsa utbudet blir jag förbannad. Enfald får aldrig ersätta mångfald. Därför säger jag: Större utbud av läsning på hotellen, tack. Sen kan ni väl sluta tävla om vem som är mest medmänniska. Det får er mest att framstå som pajaser.
Mitt första maj-tal
Jag firar inte första maj. Känner mig inte berättigad att vara ledig idag. Men skulle jag hållt ett tal hade det varit ungefär så här:
Kamrater!
Nu går vi hem och gör något viktigare än står och fryser på det här torget för att högtidlighålla en ideologi som var aktuell för hundra år sedan. Nu blickar vi framåt istället och går hem till dem som verkligen älskar oss.
Saker som händer en vanlig måndag
I dag meddelade Lars Leijonborg att han kommer avgå som partiledare för Folkpartiet. Sätter min peng på att läskige major Björklund, en blandning av David Letterman och Darth Vader blir liberalernas nya ledare och att partiet fortsätter gå åt höger. Från Ryssland kommer besked om att Boris Jeltsin avlidit. Frågan är vad han kommer förknippas med, knasigt beteende eller den där dagen på stridsvagnen. Måndagstrafiken börjar bli smått olidligt när veckopendlare och sommarstugeägare ska in i stan samtidigt för att påbörja veckans arbete. En timme tog det att åka en mil idag.
VAB i teori och praktik
VAB-dagar. Ett fascinerande uttryck. Har just anmält till Försäkringskassan att jag är hemma med sjukt barn halva dagen idag. Hannas något oklara magsymptom förde mig hem efter lunch. Samtidigt är en av dagens nyheter att Folkpartiet föreslår att VAB-dagarna ska fördelas jämnt/kvoteras mellan föräldrarna. Kanske ett första litet steg mot att även föräldradagar generellt ska knytas till person istället för familj… en rättvisefråga för barnen är det, och en viktig sådan. Det är dags att ge barnen möjlighet att lära känna båda sina föräldrar lika mycket. Staten och de allmäna välfärdssystemen ska inte sponsra gamla värderingar, ojämställdhet och diskriminering.
Två föräldrar, delat ansvar.
Femtiotusen för en familj mindre
Tiotusen för ett barn under tio år. Tjugotusen för resten. Femtiotusen för en familj. Det är vad vår folkvalda regering är beredda att betala för att göra sig med problemet ”de gömda flyktingarna”. Detta samtidigt som de etablerade partierna och massmedierna till sist har bestämt sig för att ta upp Sverigedemokraterna i etablissemanget. Ett parti som drivit frågan om att köpa ut människor för frivillig deportering under lång tid.
Här har du en några tusenlappar lille vän, kila hem nu.
Va, riskerar du livet, sade du?
Ja, pengar kommer inte utan ansträngning.
Det vet väl alla.
Och luktar det inte lite etnocentriskt kolonialaktigt om den här människosynen? Statsrådet Tobias Billström tycker förslaget är humant. Jag gör det inte. De människor som är så rädda för att inte få stanna i Sverige att de kliver utanför samhället, avstår sjukvård, skola och omsorg har nog skäl till det skulle jag tro. De som är så rädda att de frivilligt låser in sig i nedsläckta rum i veckor för att inte synas, höras eller märkas.
Jag kommer aldrig förstå och acceptera den här hållningen. Vi har ett av världens mest glesbefolkade länder och plats för hur många som helst. Vi har ett välfärdssystem som fortfarande är så generöst att människor med lathet och smarthet kan blåsa systemet på pengar för att försörja sig. Vi har motorvägar som är breda, långa och fina där nästan inga kör. Och vi har människor som har det så bra att de på allvar tror att en medmänniska som flytt förföljelse, krig, tortyr, död och helvete skulle välja att fara tillbaka dit för en smärre summa pengar.
Så bra har vi det, men ändå vill vi hellre ge människor en slant för att möta döden än ta emot dem, erbjuda dem en fristad och välkomna dem som ett nödvändigt tillskott i vårt ganska grunda genpool. Jag kan inte förstå det. I min värld finns inga illegala människor. Men en hel massa inskränkta bonnläppar. Liberaler som går till höger. Reaktionärer som gått vilse. Socialister som är upptagna med att reda ut vem som gjorde fel och en hel hoper medelmåttiga medelsvenssons i medelklassen som kämpar på men glömmer dela med sig av glädjen med att utvecklas. Och under tiden som vi är upptagna med allt det här håller vår nationalsång på att bli en banjovisa i marschtakt.
Snälla flyktingar, stanna kvar. Jag vill inte bli ensam kvar med dumbommarna.
De gamla och de fria.
Ingen vill veta vart du köpt din väska, eller varför
Just nu pågår en alldeles för lång och knasig debatt mellan olika kultur- och blingblingskribenter med knasiga agendor. Min korta sammanfattning är att några vill opponera sig mot den nya popkulturen shopping samtidigt som några andra försvarar den. Mitt inlägg i debatten är att det är mikrotragiskt att människor slösar bort så mycket tid på oväsentligheter. Jag tror världen skulle bli lite, lite varmare och bättre om vi funderade mer på oss själva och hur vi beter oss än muttrade om andras beteenden. Varför titta i andras navlar?
Jag vill inte veta vart du köpt din väska, eller varför. Inte ens hur dyr den var.
Men jag hoppas du är nöjd med den.