En liten förklaring för nytillkomna läsare

Noterar i min bloggstatistik att det plötsligt börjar komma trafik till min blogg ifrån Tankesmedjan Feminix. Går igenom den ganska förvirrade bloggen och letar efter var jag finns omnämnd. Det visar sig att jag ligger under en blogglista med rubriken ”Snällare o mysigare”. Det hade kunnat vara hedrande. Om det nu inte vore för att just den här tankesmedjan är synnerligen förvirrad och xenofobisk. Så här beskriver innehavaren bloggen hos Bloggportalen:

”Varning för islamiseringen. Invandringen begränsas till kvotflyktingar. Värna svenska traditioner och svensk kultur. Värna familjen. Riktiga straff för brottslingar.”

Där har jag inte någon större lust att vara snäll och mysig utan att ha förklarat lite hur jag ser på saker och ting.
Eftersom jag själv aldrig skrivit någon definition av vad jag tycker är viktigast, lånar jag de här raderna från nätverket Ingen människa är illegal:

Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor. Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan.

Jag skriver under på varenda ord. Jag tror på mångfald. Olikheter gör oss bättre. Möten gör oss klokare. Jag är livrädd för alla de människor i mitt land som vill att Sverigedemokraternas politik ska bli verklighet. Människor som vill stänga gränser och kasta Sverige tillbaka till en tid när vi plockade sten på åkrarna, åt rutten mat och inte tyade längre.
I landet där jag bor är avstånden enorma. En blindtarm i norra Europa där det är längre mellan människorna än mellan städerna. Där det är kallt och mörk ute halva året, men där det blir kallare och mörkare inifrån allt oftare. Där allt fler människor drivs av bitterhet, rädsla och misstänksamhet istället för glädje, mod och tillit.
Jag är gärna snäll och mysig i den här världen. Vi behöver snälla och mysiga människor. Men, jag vill kramas med många människor. Mörka, ljusa, tjocka, smala, gamla, unga, troende muslimer, kristna, buddhister, ateister… Jag vill att Sverige ska befolkas av fler. Att vår grunda genpool ska fördjupas. Att mina barn och barnbarn får leva i en smartare och mer öppen värld än jag har fått göra.
För övrigt är en av mina bästa vänner, Trettioplus, för övrigt en av de klokaste och snällaste och språkligt mest begåvade människor som går på den här jorden, också uppmärksammad hos Tankesmedjan Feminix. Under rubriken ”Svenskfientliga eller naiva”. Trettioplus är minst lika snäll och mysig som jag. Och jag är nog minst lika ”Svenskfientlig eller naiv”.
Så om du känner dig besviken när du läser vad jag skriver vet du varför. Om du blir glad, blir jag också glad.

Produktionen fortgår som vanligt

Jag har redan tjatat om hur jag ser på SAAB. Men kan inte låta bli att reagera över att det finns så mycket aningslöshet i så många led av den här affären. Fordonsanalytiker som inte verkar kunna stava till e-k-o-n-o-m-i, kommunpolitiker som tar foten-i-kläm-jajamän-principen till helt nya nivåer, en VD som får Bagdad-Bob att verka lågmäld och fackliga företrädare som kör huvudet i sanden. Dagens bästa citat hämtar jag från en sådan.

– Vi bygger bilar som om inget hade hänt. Produktionen fortgår som vanligt.

På något sätt sammanfattar det uttalandet hela SAAB:s problem. Hade någon beslutsfattare gjort rätt hade företagets framtid kunnat vara säkrad nu. Men istället sikta framåt försökte de som skulle lösa problemet göra det traditionellt. SAAB hade kanske kunnat ha en elbil färdig för produktion under första halvåret 2010 om andra beslutsfattare fått bestämma. Men, en hel aningslös skara charmades av Koenigsegg och drömbilden av en helsvensk bilproduktion. Förr i tiden vann över framtiden.
Och därför finns inte SAAB snart.

Folkdomstolen säger knappast förlåt

Advokaterna Peter Althin och Anton Strand skriver på DN Debatt idag en artikel som till lika delar redogör för deras klient Mehdi Ghezalis förehavanden i Pakistan och för den omilda behandling samme Mehdi Ghezali utsatts för av svenska massmedier och därigenom också själva Folkdomstolen (dvs det som brukar kallas den allmäna opinionen). De riktar en ganska klok och rak bredsida mot dumheten och främlingsfientligheten på samma gång.

I den minst sagt oförsiktiga massmediala bevakningens spår har vågor formats i de grumligaste vatten. Till advokatfirman har vi fått motta mängder av främlingsfientliga skrivelser från människor som inte tycker att de grundläggande fri- och rättigheterna skall tillkomma alla utan att man skall göra distinktioner på grund av människors ursprung.

Det är med förfäran vi fått konstatera omfattningen av de främlingsfientliga strömningar som mobiliserats under den massmediala bevakningen av Mehdi Ghezali-ärendet. Många bör de journalister och ansvariga utgivare vara som i efterhand inte betraktar höstens bevakning av detta ärende som karriärens höjdpunkt. Som vi alla vet släpptes ”Spionen” och ”Terrorsvensken” hem sedan han anklagats för en visumförseelse och ingenting annat. Mehdi Ghezali delgavs inte någon misstanke om terrorism eller spioneri under sin tid som frihetsberövad i Pakistan.
Mehdi Ghezali önskar att han och hans familj skall lämnas i fred. Då inte heller någon myndighet någonsin anklagat honom för terrorist- eller spioneribrott förefaller det vara en rimlig begäran att den svenska presskåren fortsättningsvis skall låta bli att formulera den typen av anklagelser.

OK, hur många de som dömt Ghezali är beredda att ändra sig? Eller säga förlåt? Jag är rädd för att svaret är ingen. För så är nu klimatet. Journalister gör aldrig fel och eftersom Ghezali ju heter Ghezali står Folkdomstolens beslut med all säkerhet fast.
Någon som vill höra mig redogöra för mina förehavanden utomlands?

VAB-intyget igen

Kan inte låta bli att agera lite rättshaverist när jag läser socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrssons uttalande idag.

– Vab-intyget har fått föräldrar att bli mer rädda om sina vab-dagar.

Det handlar om det lilla intyget personal på förskolor och skolor måste skriva för att Försäkringskassan ska känna sig trygga i att betala ut tillfällig föräldrapenning till mammor och pappor som tar hand om sina sjuka barn. Tydligen har uttaget av dessa dagar minskat med sex procent sedan intyget infördes.
Well, Christina, för den här pappan handlar det inte om att vara rädd om dagarna. För mig handlar det om att jag vägrar låta mig behandlas som en misstänkt bedragare varje gång jag vill använda det jag har rätt till. Att jag inte vill lägga ännu mer administrativ börda på personal på förskolan som redan har för mycket att göra eftersom de är så få och barnen så många. Att mina barn är viktigare än systemet.
Därför har jag inte tagit ut en enda VAB-dag sedan blanketten infördes. Det betyder inte att jag struntat i mina barn. Eller att jag fuskat tidigare. Det betyder att jag tycker din lösning är förnedrande i varenda liten detalj. Därför kompar jag. Flexar. Tar tjänstledigt. Jobbar hemma. Varje gång jag måste ta hand om något av mina barn leker jag gummimänniska.
Jag gillar tillit mer än misstänksamhet.

Veckans apskaft

Sir Prakmonkey slår huvudet på spiken med sitt stenhårda inlägg i Vellingedebatten, tycker jag. Ord och inga visor. Kommentarerna är en tydlig temp i Sveriges rumpa. Passade på att gå med i Facebook-gruppen på temat. Min egen åsikt i frågan låter jag som vanligt beskrivas med hjälp av Ingen Människa är Illegal:

Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor. Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan.

Jag är trött

Novembermörker, läser massor av nyheter som får mina flyktgener att löpa amok, ser människor i min närhet röra sig på gränsen av vad de klarar och kör själv på så fort jag kan med den kapacitet jag har kvar. Snart packar jag en väska och reser söderut en vecka. Perfekt timing, jag behöver se något annat en stund. För det känns väl mest som att jag lever i en Jocke Berg-låt just nu.

Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra

Nej till svininfluensan

OK. Nu sprids det. Är du för eller emot svininfluensan? Kanske ett av de tramsigaste sätten hittills för att få människor att vaccinera sig. Precis som att den som av olika anledningar inte vill vaccinera sig skulle vara FÖR viruset. Jag är tveksam. Av olika anledningar. Som säkert inte är rationella på alla sätt. Nu råkar det vara så att min familj redan är vaccinerad. Barnen är diabetiker och därmed riskgruppsstämplade. Min älskling jobbar i sjukvården. De är vaccinerade och har inte fått några knasiga symptom.
Själv är jag orolig över andra saker. För mig handlar det om naturlig utveckling och att jag inte är säker på att jag vill ta en ny dos vaccin varje gång ett nytt virus dyker upp eller muterar. Så länge viruset i sig inte är dödligt för mig eller de allra flesta av oss.
Kalla mig gärna egoist. Men i skenet av problemet med antibiotikaresistenta bakterier och annat som gör att vi medicinerar oss i så hög grad att vi riskerar att skapa problem som är minst lika stora som klimathotet när det gäller människans överlevnad är jag fruktansvärt osäker på att det är rätt beslut av mig att ta det här vaccinet. För mig känns det egoistiskt att ta vaccinet just nu. Det känns som ett enkelt kortsiktigt beslut. Men, notera att det är så jag känner inför mitt eget beslut. Alla jag känner som vaccinerat sig har gjort det av omtanke för andra. Knappast några egoister alltså.
Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur andra väljer att göra. Det måste vara varje människas egen rätt att bestämma över sin egen kropp och hälsa. Så jag hoppas få höra mindre av hårda ord mot min känsla. Jag har inte tänkt döda något barn. Tvättar händerna fruktansvärt noga med tvål och sprit och slutar umgås med människor så fort det känns det minsta snorigt eller hostigt.
För mig framstår den här kampanjen som rätt tramsig. Fem statliga myndigheter skapar en kampanj som kommer slå in kilar mellan människor. Skapa ett helt onödigt polariserande element. Och jag har fått nog, nog, nog av paranoia, misstro och vi mot dem-tänkande. Jag tror INGEN är för svininfluensan. Och är helt övertygad om att de som av olika skäl väljer att inte vaccinera sig kommer göra vad de kan för att hindra smittan att spridas vidare.
Om någon dag kommer jag få ett konkret erbjudande om vaccinering. Kanske ändrar jag mig och tar dosen. Kanske inte. Men, jag kommer aldrig använda detta för att köra ned min åsikt i halsen på andra. Jag vill lita på andra. Tro på den goda viljan.
Världen är inte en kampanj. Världen är människor.

Nästa steg för dig som är Facebook-aktivist


OK, nästan 240.000 människor har ställt sig bakom den här rörelsen på Facebook. På oerhört kort tid dessutom. Självklart har jag också gjort det. Men, jag har också ett litet tips till alla er andra som gjort det: Passa på att lär dig lite mer om hur de andra partierna i Sverige ser på människor från andra länder och kulturer. Det råkar ju nämligen tyvärr vara så att det finns flera lik i den svenska garderoben.
Om du verkligen vill aktivera dig föreslår jag att du är FÖR människor istället för EMOT Sverigedemokraterna. För då kanske även de andra partierna förstår att en mer human och värdig syn på människor även utanför Sverige ligger i allas intresse.
Ett bra ställe att börja på, för att skaffa mer kunskap är: Ingen människa är illegal

Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor.
Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än  någon annan.

Jag kan tänka mig att det är svårare att vara FÖR det här än EMOT Sverigedemokraterna. Men, fundera en stund. Varför ska det vara så? Vi tycker ju om andra människor. Eller hur? Kanske känns det naivt, men glöm inte då att väldigt många människor i andra länder i världen ser på oss med samma skeptiska ögon som vi ser på dom. Fördomar finns överallt. Inte minst eftersom det är så mycket lättare att vara EMOT än FÖR.

Sverige botas inte med smartness

Just nu tävlar hela Sveriges intellektuella elit i om att smartast och bäst dra ned Jimmie Åkessons brallor. Jimmie är partiledare för Sverigedemokraterna. Ett parti som med all säkerhet kommer in i Sveriges riksdag efter valet nästa år.
På något sätt är det viktigt att brallorna dras ned. Men risken är att de som gör det nöjer sig där. Efter en intellektuell knock. Problemet, som jag ser det, är dock mycket större. Jag tror inte att rationella och logiska argument får de människor som röstar på Sverigedemokraterna att ändra åsikt. Xenofobi bygger ju liksom på dumhet från början. Sverigedemokraterna behöver inte vara logiska. Det är inte det deras väljare vill ha.
Deras väljare kommer från ett land som är byggt på lokaltidningsbesvikelser, bitterhet, uppgivenhet och proppmättnad. Delar av Sverige som ser sin storhetstid på industrimuseer, hembygdsgårdar och gamla vykort. Delar av landet som förlorat de flesta grundläggande förutsättningar för ett gott liv. Där människor behöver någon att skylla på. Någon att vara rädd för. En fiende. Eftersom de inte orkar vara bittra på sina egna beslut.
Bitterhet botas knappast med übercool storstads-smartness. Bitterhet botas nog bäst med respekt och kärlek. Men, kan vi lära oss att respektera Jimmie och hans väljare? Det måste vi. De har också rätt att finnas och tycka. Det betyder dock inte att vi ska avhålla oss ifrån att visa att dumhet är just dumhet.
Jag vet inte hur, tror nog inte ens att det går, de etablerade partierna ska göra för att få så många röster själva att det inte räcker till Sverigedemokraterna. Och kanske är det just där problemet ligger.
De etablerade partierna har inget att komma med längre. De partier som säger sig vilja förändra den värld vi lever i just nu har kommit med samma argument sedan ångmaskinens dagar. Jag tror det är något nytt som efterfrågas. Och i Sverigedemokraternas land är det partiet det enda nya. Som verkligen vill förändra något.
Där ligger den stora sorgen med hela den här grejen. Som alldeles för få reflekterar över. Att det bara är en minoritet av Sverige som har förutsättningar för att vara , eller vill vara, en del av världen. Tack vare den politik som byggde och raserade landet. På en och samma gång.
Nu gör vi det igen. Lite snabbare och lite effektivare. Men, i själva verket blir resultatet detsamma. Utanförskap, underdogkänsla och revanschlust. Riktat åt helt fel håll. Genom att mobba ut de här människorna på grund av deras idioti sänker vi oss till deras nivå. Genom att döma ut deras vi-och-dom skapar vi ett annat vi och dom. Det är korkat. Bjud in dem istället. Låt dem tala till punkt. Igen, och igen. Ställ vänliga frågor, be dem förklara tydligare. Låt dem tala till punkt. Igen. Igen. Igen.  Till slut kommer de höra sig själva. Och inse att det de säger är det dummaste någon sagt på mycket, mycket länge. Det kommer få dem att rodna hela vägen in till märgen.
Utan att mobben behövde dra ned brallorna på någon.