Här kommer ett alldeles gratis PR-tips till ledande personer i organisationer som SJ, Banverket och SL. Be om ursäkt. Säg förlåt. Tala om för era kunder att ni inte klarat av att göra det kunderna kan förvänta sig av er. Så kan ni börja om sen. Få nytt förtroende. Sluta samtidigt att ge kunderna orealistiska förväntningar på era tjänster. De är nämligen oftast betydligt sämre än ni försöker ge sken av. Att åka tåg är dyrt och opålitligt. Som att köpa en lite för dyr lott med lite för dålig vinstplan.
Titta på hur japanska företag agerar. Nu senast Toyota. Som bett om ursäkt om och om igen för de kvalitetsproblem företagets bilar dragits med.
Var ärliga. Börja om. Era nuvarande strategier funkar inte jättebra. Att skylla på vädret fungerar inte. Inte heller att skylla på regeringen. Eller varandra.
Säg förlåt.
Det är viktigt. Eftersom bilen just nu leder med 11-0 där jag bor. Det är inte så bra. Samtidigt som människor (förvisso rätt idiotiskt) slutat tro på den globala uppvärmningen eftersom det varit skitkallt och toksnöigt här den här vintern. Om de tjänster ni erbjuder fortsätter vara så mycket sämre än bilen kommer det göra förutsättningarna för oss att minska utsläppen och bygga smart kollektivtrafik betydligt sämre.
Så säg förlåt. Nu.
Klarspråk
Förr: Prata med
Nu: Etablera en plattform för dialog
Världen förändras. Och att lyssna på P1 på morgonen är en bra grej.
Lite för lika
Det här känns väl så där…
Gula bandet som säljs till förmån för svenska soldater i tjänst utomlands.
Odalrunan.
Verkligheten hinner ikapp Haiti, igen.
Nu har amerikanerna tröttnat på att ge skadade män, kvinnor och barn från Haiti sjukvård. Det kostar ju pengar. Så nu är det slut. De får klara sig själva. Men, innan vi slentrianmässigt svär över amerikanerna kan vi ta ett djupt andetag och fundera en stund över hur många män, kvinnor och barn från jordbävningsområdet som fått sjukvård i Sverige?
Typ inga. Men å andra sidan åkte fel deltagare ur Let’s Dance igår kväll.
Dagens grejer
Miljöpartiet.
Ett kort telefonsamtal med min tidigare chef.
Två dubbla latte på Mi Piace.
En inbjudan.
En Facebook-grupp.
Lite för många kollar på TV4 Stockholm.
Kom.
Och gå.
Fem bilder och en fruktansvärd berättelse
Vad är det för fel?
Jag trodde jag lärt mig att inte bry mig om sånt jag inte kan påverka. Ändå blir jag frustrerad över all den aningslöshet, naivitet, brist på ryggrad, inkompetens, feghet och kontrollmekanism som verkar råda och premieras i den värld jag lever i.
Allt det här att vara emot något. Att peka ut ovilja. Istället för att vilja något. Att vara för.
Mitt rättshaveri.
Det känns som att någon kan få avrätta mig, stoppa upp mig och ställa mig i en glasmonter. För museet jag lever i lär inte bli något annat. Än en nostalgitripp. En tillbakablick. En bitter tanke på en tid som flytt.
Framtiden får någon annan ta hand om. Den innebär ändå inget positivt.
Jag är sur. Går och fixar fiskmiddag istället.
Rikta ilskan åt rätt håll
Idag har massor av SAAB:s anställda protesterat. Mot GM:s velighet. Mot otydliga besked. Och för att de helt enkelt inte orkar med den ovisshet de tvingas leva i just nu.
De protesterar åt fel håll menar jag.
GM har varit väldigt tydliga hela tiden, menar jag. GM vill inte behålla SAAB och har redan före jul fattat beslut om att lägga ned företaget. Den linjen har GM hållit. På samma sätt som den svenska regeringen hållit sin linje att inte gå in med skattepengar för att ta över tillverkningen av bilar som inte tillräckligt många vill köpa för att det ska gå att driva SAAB. Så långt proffsen. De som agerar efter rationella och ekonomiska argument och frågeställningar.
Och, lustigt nog målet för ilskan.
Jag menar att de som nu är förbannade borde rikta ilskan åt rätt håll. Åt alla amatörer som spekulerar sönder hela den här affären. Så kallade experter, motorjournalister, fackliga företrädare och de olika gamar som vill köpa upp resterna av SAAB, men inte riktigt har råd. De som lägger ut falska förhoppningar om och om igen.
Eftersom det är de som väcker fåfänga hopp hos de utsatta.
Ekvationen är ju ganska enkel. Det finns inte tillräcklig efterfrågan på SAAB:s produkter. Ingen etablerad biltillverkare är intresserad av företaget. Inte ens IF Metall med sin stora kassakista verkar ju vara villigt att ta över, utan tycker istället att du och jag som skattebetalare ska göra det.
Men, som sagt. Proffsen har varit tydliga hela tiden. Det är amatörerna som ställer till det. Så lägg ned arbetet imorgon igen och manifestera mot dem istället.
Jag tror jag förstår att det är pest att vara anställd på SAAB just nu. Så om alla bara kunde lämna det här döende företaget i fred och låta de inblandade ta sig igenom krisen på sitt sätt skulle det här nog gå lite bättre.
Att kalla GM för Gangster Motors bara för att deras nuvarande huvudägare, de amerikanska skattebetalarna, inte vill blöda pengar känns unket, nationalistiskt och ovärdigt.
Det är aningslösheten som firar triumfer. Priset är kanske lite för högt.
Demokrati fungerar så här
Nu någon vecka efter den mest intensiva vargjakten och debatten passar jag på att sammanfatta hela grejen.
1. Under lång tid bryr sig de allra flesta inte ett skit.
2. Under samma tid lobbar en liten grupp, med stort inflytande och laddade vapen för att få jaga varg (och andra rovdjur).
3. Efter hårt arbete lyckas lobbyisterna, bland annat genom Jägarförbundet (med cirka 200 000 medlemmar) få riksdagen att fatta beslut om jakt på varg.
4. 12000 jägare får lov att jaga 27 vargar.
5. Väldigt många som tidigare inte brydde sig blir arga.
6. Nya klyftor skapas i Sverige.
Så här fungerar demokrati. Beslut går igenom för att de allra flesta inte bryr sig när det behövs. Att klaga efteråt betyder ännu mindre egentligen. Det blir ett självförsvar. Tryck på en knapp på Facebook. Skriv under en protestlista. Läs en text på Newsmill.
Det är lätt att vara mot. Men, vad är du för?
Om kvinnokroppen som experiment
Det här blogginlägget är ett av det bästa jag läst. Det är Tuffast av alla som funderar. Och det sammanfattar rätt mycket.