Alltså… jag har hört att det är dåligt att blogga i onyktert tillstånd. Men, nu råkar jag vara lite för pigg efter några glas vin för mycket och då släpper alla hämningar. Således är det dags för några sanningar:
1. Släkten jag är ingift i är helt makalös. På ett bra sätt.
2. Det är synd att vi träffar de i släkten som bor i södra Sverige så sällan.
3. Tommy är en av de skönaste. Jag tror vi kan prata musik över några glas vin hur länge som helst. Vi snackar blues, stoner och sjuttiotalshårdrock. Borde nog spela Wolfmother för honom.
4. Torrt vitt vin funkar.
Samtidigt skriker hela min kropp efter att få se den senaste bebisen. Vill hem till default city och de södra förorterna. Men det löser sig. Har några dagar till i stillhet att njuta av först.
Om ett par veckor – apropå ingenting – ska Di Leva konsertera vid den plats jag fotograferade på igår. Det kommer bli magiskt. Jag skulle vilja vara här då.
Musiktips: My Closest Friend
My Closest Friend är en osignad grupp från Göteborg som givit ut några vansinnigt bra låtar på egen hand. Sångaren Gustav Svedung sjunger med en stämma som får mig att rysa. Låtar finns att ladda hem gratis på http://www.myclosestfriend.com/. Och vill du höra mer av Gustav kan du lyssna på hans Myspace, där det finns en låt som heter Teen Spirit som är så bra att jag vill starta ett skivbolag och ge ut den omedelbart. Förvisso är den gjord av Nirvana och sönderspelad, men i den här versionen är det musik från himlen.
Galet bra. Lägg namnet på minnet.
Och känner du igen rösten är det inte så konstigt. Gustav har tillsammans med Kristofer Göransson väckt människor i P3:s Morgonpasset i ett par år.
Inga mer recensioner
Har just skickat ett meddelande till Kal som är chefredaktör för dagensskiva.com. I det talar om jag om att jag slutar som recensent nu. Efter nästan 500 recensioner är mina ord slut. Springsteenkonserten i lördags fick mig att inse att det är dags att jag tar tillbaka mina musikupplevelser igen. Nu för tiden är det mest människor som verkar ogilla det jag skriver som lämnar respons på mina texter. Så det känns som det kvittar. Mina ord är slut och läsarna lämnar ingen respons längre.
Det finns viktigare saker att göra.
Men det har varit nio vansinnigt roliga år med mängder av ny musik jag aldrig upptäckt annars. Jag har träffat trevliga människor och fått nya vänner. Sett konserter och varit på festivaler.
Hanna på gigantisk konsert
Hanna på Valle Hovin. Hon är inte jätteimponerad av Springsteen. Inte heller arenan. Men, en erfarenhet rikare har hon blivit. Själv är jag nöjd när jag får höra ”Racing In The Street”, låten som är själva anledningen till att jag gjort den här resan med fyra konserter. När den tonat ut går vi hem till hotellet.
I morgon ska vi roa oss i världens dyraste stad.
Oj oj oj
Det vi var med om på Ullevi går knappt att beskriva. Musiken blev religion och mer. Världens bästa band tog ett avsked av Sverige som blev något som ingen av oss som var någonsin kommer glömma. Helt galet bra och mina ord om musik och vad den kan betyda känns just nu som att de är slut och aldrig mer kommer betyda något.
Fantastisk, men inte makalös
Fantastiskt bra konsert ikväll. Ovanliga låtval och ett fullsatt Ullevi. Men det kan bli ännu bättre. Gärna i morgon.
Här ska det hända
Framme i GBG. Det är här det ska hända. Träffar mina vänner David och Camilla på Avenyn där jag också ser Little Steven hålla hov på Farelli’s. Överallt människor med Springsteentröjor. Det är trettio grader varmt och precis allt talar för att det kommer bli en minnesvärd kväll.
Göteborg
Om nån timme sticker jag till Göteborg. Två kvällar Springsteen väntar. Har en känsla av att det kommer bli fantastiskt. Kalasväder, utsålt och firande av fjärde juli. Dessutom kommer delar av kvällens konsert sändas direkt på Sirius Satellite Radio.
Livet i hundraåttio ska sakta ned
Min gode vän Daniel undrar varför jag håller på med det här Springsteen-racet. Funderar en stund. I kombination med något av en kraschlandning i vardagen igen känns det så här:
Some guys they just give up living
And start dying little by little, piece by piece
Some guys come home from work and wash up
And go racin’ in the street
I mitt liv försöker jag konstant hitta nya vinklar och vrår att upptäcka. Är det inte musik eller foto så är det något annat. Det gör att mitt liv oftast går framåt i hundraåttio. Jag är liksom inte redo att börja stelna än. Men, samtidigt börjar tempot trötta ut mig. Jag tror att det kan vara så att den här veckan med Springsteen-konserter är till för att sätta punkt för massa saker. Precis som Springsteen gör det med E Street Band just nu. Och när man sätter punkt ska man göra det tydligt.
Jag har en känsla av att den jag älskar mest här i livet börjat tappa tålamodet. Att familjen behöver mig i den roll en pappa förväntas ta. Jag tror jag är redo att ta den fullt ut, men först måste jag få avsluta ett kapitel. Därför åker jag runt Skandinavien. Därför vill jag höra Bruce Springsteen sjunga den där låten.
But now there’s wrinkles around my baby’s eyes
And she cries herself to sleep at night
When I come home the house is dark
She sighs ”Baby did you make it all right”
She sits on the porch of her daddy’s house
But all her pretty dreams are torn
She stares off alone into the night
With the eyes of one who hates for just being born
For all the shut down strangers and hot rod angels
Rumbling through this promised land
Tonight my baby and me we’re gonna ride to the sea
And wash these sins off our hands
Därför känns det lagom dramatiskt göra min roadmovie nu. Att passera rakt igenom sverigebilder med glosögda människor med kamouflage-shorts, enorma bilar och pikétröjor. Att göra det med John Ajvide Lindqvists allra mörkaste betraktelser på ljudbok i bilens högtalare.
Det handlar om att längta hem. Och bort. Troligen kan du döma ut det som fyrtioårskris. Men, jag har ju levt med den fyrtioårskrisen sen jag var tillräckligt gammal för att förstå att omvärlden inte försvann bara för att jag blundade.
Den är jag.
Danskjävlar!
Dåligt ljud och danska drönare gjorde att kvällens Springsteenkonsert inte blev så magisk som den borde varit. Låtarna som spelades kunde fått många att gråta. Men, det här kommer bli en fantastisk vecka. Ullevi gånger två kommer bli alldeles rasande bra.