Melodifestivalen presenterar artister

SVT har presenterat de första åtta artisterna som tävlar i nästa års Melodifestival. Sammanfattningsvis kan jag berätta att det är samma artister som vanligt. De kommer i stort sett också sjunga samma låtar som vanligt.

Musik värd att vänta på

På andra sidan nyåret, i januari, kommer två skivor värda att vänta på. Det är för det första Perssons Pack som kommer tillbaka med ”Öster om Heden” och för det andra den just nu hyperproduktive Bruce Springsteen som släpper ”Working on a dream”.
Två av samtidens bästa historieberättare.

Musiktips för november


Ingen sjunger finare än Antony. ”Another World” är just släppt och så fin att jag vill gråta.

Jace Everetts finfina ledmotiv till HBO-serien ”True Blood” heter ”Bad Things”. Den bästa sädiga sydstatsdekadensmelankolin sedan Chris Isaak skrev ”Wicked Game”.

Musiken som gör hösten lättare


Emil Jensens tredje album är fullt av finfina sånger som tröstar, skakar om och allt däremellan. Vackert inramade av arrangemang som både är flortunna och asfeta. Den här skivan är min bästa vän just nu.

Our Broken Gardens ”When Your Blackening Shows” är full av ångestladdade långsamlåtar för ensamma stunder. Mycket vacker musik.

Den blandning av rockabilly och country som Fatboy serverar är omöjlig att motstå. Svänger hejdlöst och de dramatiska texterna är djupt blå. Roy Orbison möter Stockholm.

Danskar som spelar dekadent dödsdisco. Vansinnigt bra att lyssna på i bil eller i hörlurar omgiven av andra storstadsbor. Då händer saker i hjärnan.

När andra sjunger Olle Ljungström kommer jag på vilket geni den här mannen egentligen är. Joakim Bergs version av ”Nåt för dom som väntar” är makalös.

Jag har just spenderat en söndagmorgon i sängen med Raphael Saadiq och hans sädiga retrosoul. Det var en skön upplevelse.
Tre till
Det finns tre låtar jag måste nämna. ”Big In Japan” i Ane Bruns version är en av höstens allra viktigaste ingredienser tillsammans med The Hellacopters ”Darling Darling” och The Creepshows vansinnigt svängiga rockdänga ”Run For Your Life”.

Musikrekommendation


Olle Ljungström är en underskattad artist. Han har gjort några av de bästa svenska poplåtarna. Nu har ett gäng intressanta artister spelat in sina versioner av Ljungströms låtar. Joakim Bergs version av ”Nåt för dom som väntar” är fantastisk. Ane Brun och Emil Jensen gör ”Vissa funktioner” oerhört vacker. Tomas Andersson Wij skapar sitt eget universum i ”Med eller utan” och Di Leva gör ”En apa som liknar dig” till en ny låt.
En mycket glad överraskning. Du hittar den på iTunes och kan förstås tjuvlyssna på Myspace.

Spleen United är skiten!


Du bor kanske utanför Stockholm. Fast någonstans mellan trettiofem och fyrtio. Dina barn ger dig glädje och du lever med någon du älskar. Men du är ändå inte helt harmonisk. Storstadens mångfald av människor och intryck bombar dig ibland med energikrävande tankar. Utvecklingen mot en paranoid och elitistisk värld får dig att längta till pilsnerfilmernas naivistiska tjeeeeeenarestämningar.
Du behöver Spleen United och en bilfärd utan mål genom ett septemberfuktigt och grått urbant landskap. Ledtrådar: IAMX, Editors och senaste inkarnationen av Kent.

Höstångest


Titta noga. Den sista sommarkvällens sista solstrålar lämnar långa skuggor på sin väg nedåt. Skuggor från de dödsdömda växterna som förgäves står stolta och starka. Alla ska dö. Kylan är på väg ned ifrån norr. Tjälen har ännu inte satt klorna i marken, men åtta månader av iskall svensk död ligger framför mig på vägen och väntar.
Jag känner sorg i kroppen. I varenda cell.
Försöker hitta passande musikaliska ledmotiv till de här jobbiga känslorna. Just nu är det E.S.T:s makalöst vackra avsked Leococyte som tillsammans med Brett Andersons ödesmättade Wilderness och The Verves återkomst Forth som dominerar ljudrummen. Emil Jensens tredje och självbetitlade album stryker medhårs och lugnar.