Kategori: Musik

Ingen sjunger finare än Antony. ”Another World” är just släppt och så fin att jag vill gråta.

Jace Everetts finfina ledmotiv till HBO-serien ”True Blood” heter ”Bad Things”. Den bästa sädiga sydstatsdekadensmelankolin sedan Chris Isaak skrev ”Wicked Game”.

Jag har blivit inbjuden att testa Spotify. Återkommer med synpunkter.

Fredagarna börjar alltid bra. Lyssnar på P3 Morgonpasset och de fantastiska ”trubadurerna” Gustav och Kristofer (The Ultimate Morning Experience). Just den här fredagen är det Princetema på deras sångogram och det låter finfint.
Prince på morgonen – det kommer bli en svängig fredag.

Emil Jensens tredje album är fullt av finfina sånger som tröstar, skakar om och allt däremellan. Vackert inramade av arrangemang som både är flortunna och asfeta. Den här skivan är min bästa vän just nu.

Our Broken Gardens ”When Your Blackening Shows” är full av ångestladdade långsamlåtar för ensamma stunder. Mycket vacker musik.

Den blandning av rockabilly och country som Fatboy serverar är omöjlig att motstå. Svänger hejdlöst och de dramatiska texterna är djupt blå. Roy Orbison möter Stockholm.

Danskar som spelar dekadent dödsdisco. Vansinnigt bra att lyssna på i bil eller i hörlurar omgiven av andra storstadsbor. Då händer saker i hjärnan.

När andra sjunger Olle Ljungström kommer jag på vilket geni den här mannen egentligen är. Joakim Bergs version av ”Nåt för dom som väntar” är makalös.

Jag har just spenderat en söndagmorgon i sängen med Raphael Saadiq och hans sädiga retrosoul. Det var en skön upplevelse.
Tre till
Det finns tre låtar jag måste nämna. ”Big In Japan” i Ane Bruns version är en av höstens allra viktigaste ingredienser tillsammans med The Hellacopters ”Darling Darling” och The Creepshows vansinnigt svängiga rockdänga ”Run For Your Life”.

Olle Ljungström är en underskattad artist. Han har gjort några av de bästa svenska poplåtarna. Nu har ett gäng intressanta artister spelat in sina versioner av Ljungströms låtar. Joakim Bergs version av ”Nåt för dom som väntar” är fantastisk. Ane Brun och Emil Jensen gör ”Vissa funktioner” oerhört vacker. Tomas Andersson Wij skapar sitt eget universum i ”Med eller utan” och Di Leva gör ”En apa som liknar dig” till en ny låt.
En mycket glad överraskning. Du hittar den på iTunes och kan förstås tjuvlyssna på Myspace.

Titta noga. Den sista sommarkvällens sista solstrålar lämnar långa skuggor på sin väg nedåt. Skuggor från de dödsdömda växterna som förgäves står stolta och starka. Alla ska dö. Kylan är på väg ned ifrån norr. Tjälen har ännu inte satt klorna i marken, men åtta månader av iskall svensk död ligger framför mig på vägen och väntar.
Jag känner sorg i kroppen. I varenda cell.
Försöker hitta passande musikaliska ledmotiv till de här jobbiga känslorna. Just nu är det E.S.T:s makalöst vackra avsked Leococyte som tillsammans med Brett Andersons ödesmättade Wilderness och The Verves återkomst Forth som dominerar ljudrummen. Emil Jensens tredje och självbetitlade album stryker medhårs och lugnar.

För första gången ångrar jag min pension från dagensskiva.com. Adrian Recordings har skickat mig Emil Jensens nya album. Efter att ha lyssnat på det under dagen är jag rätt sugen på att berätta för omvärlden att det är den enda skivan någon behöver köpa den här hösten.
Samtidigt följer jag mina tidigare skribentkollegors diskussioner om diskussionsforumet på dagensskiva.com och känner att livet som pensionär är rätt sjysst ändå. Får väl skriva en redig recension här på bloggen om någon dag istället.

Black Stone Cherry har gjort en skönt primitiv skiva i Folklore & Superstition. Jag lyssnar på den ofta. Och högt.