Publicerat

Dödspop


Bra musik just nu. Anemisk men ändå bombastisk dysterpop. Det handlar om döden på många olika sätt. Börjar en låt med orden ”He said to lose my life or lose my love, That’s the nightmare I’ve been running from” då har den min uppmärksamhet. White Lies är värda att kolla upp. Passar rätt bra som ledmotiv just nu. Inte minst till den bild jag publicerar på 365bilder.se imorgon.

Publicerat

Drabba mig

Jag har tagit fram en gammal CD ur en pappkasse. Mässa för ambivalenta av Tommie Sewón. Det är en skiva full av skönt lågmälda poplåtar uppbyggda kring en mässa. Här finns lovsånger, tvivelsånger och ganska mycket kärlek. För mig som inte har något direkt relation till det gudomliga utan snarast söker på avstånd efter någon slags mening i det stora oändliga fungerar den här skivan som balsam. Tommie Sewón dikterar inga villkor eller försöker sälja på mig något. Han bara delar med sig av värme och medmänsklighet och det är något jag verkligen behöver just nu.
Bäst just nu är en sprudlande låt som heter Drabba mig. Här lyckas han sätta ord på den frälsning jag är ute efter:

Jag är rädd för ett liv som nöts bort bland detaljerna,
att jag ska blanda ihop ansvar med attiraljerna
de nya krav som följer med det man äger och har
Drabba mig, gör vin av mitt vatten här
Drabba mig, blås på glöden nog finns den där
Bortom allt mitt förnuft, det jag vet
Bortom tankar om andlighet
Som tröst ur det vemodigt blå
Drabba mig, fort innan jag ångrar mig!
Drabba mig, ljuset förblindar och skrämmer mig
Bortom jakt, ambitioner och kamp
Bortom hets, positioner och kramp
Som en fisketur med pappa när fjärden låg där blank
Som första kyssen i vår trappa, min arm i hennes svank
Som tröst ur det vemodigt blå
Kan du drabba mig så?

Tommie är en lysande textförfattare och skriver sköna låtar. Jag är glad att jag upptäckt honom och hans musik. Den får mig att må bättre.

Publicerat

Spirit in the night

Ville bara påminna mig själv om varför den här låten är en av världens allra bästa.

Hammersmith Odeon, London 1975

Trettio år senare i Barcelona.

Publicerat

Ella om Melodifestivalen (och trovärdighet)

Precis när Shirley Clamps hår fångas av fläkten och hon tar i under tonartshöjningen i sin ostiga schlagerballad ”Med hjärtat fyllt av ljus” kläcker Ella en klokhet (med ett tonfall som är lika upprört som besserwissigt):

Hon sjunger ju fel. Hjärtat är ju fullt av blod.

Och därmed är hela den första deltävlingen sammanfattad.

Publicerat

Men… hur f-n tänker ni i skivbolagen?

Spotify kändes som grejen. Ett låtbibliotek som växt för varje dag. Ett sätt att hitta bra musik från delar av världen och historien jag fortfarande har att upptäcka. Men, sen bestämde sig skivbolagen än en gång för att de inte vill att musiken ska hitta till för många lyssnare. Så nu börjar de begränsa tillgängligheten på Spotify också.
I-D-I-O-T-I-!
Nu är jag trött på att försöka förstå varför och konstaterar istället att skivbolagen helst inte tjänar pengar i den utsträckning den kan. De vill inte göra sina produkter tillgängliga för de som vill köpa. Istället skickar de ut en väldigt klar signal till omvärlden att om du vill ha tillgång till någon annan musik än den som säljs på Statoil får du snällt leta upp en bra torrent. Eller två.
De som äger aktier i eller sitter i styrelserna för de aktuella bolagen bör dela ut ett helt gäng meddelanden om uppsägning eller ta emot ett sådant själva. Själv kommer jag göra allt jag kan för att undvika att köpa de här inkompetenta företagens produkter. Jag får helt enkelt lyssna på det jag har och inte förnya. Eller något.
Jag vill inte kasta pengar i sjön. Eller göda en död företagsamhet.

Publicerat

Timo + In Flames


Du kanske såg Timo Räisänen göra en finfin version av Radioheads ”Creep” på På Spåret häromdagen? Well, det är inte så mycket jämfört med ovanstående möte mellan Timo och In Flames från Grammisgalan.