Bra ny musik

Just nu lyssnar jag om och om igen på ny musik från tre allvarliga herrar. Och två allvarliga damer.
Lars Winnerbäck, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
LW har tagit fram elgitarren igen. Och jag tror att han lyssnat lite på Editors och Interpool. Lite taggigare låtar, men lika eftertänksamt och svårt i humöret som vanligt. På en slentrianmässigt sätt misstänker jag att svenska recensenter använder Kent som referens till den här skivan. Men LW låter fortfarande mest som sig själv. Väldigt bra låtar den här gången. Också. Men, i mina öron jämnare på en högre nivå.
Mark Knopfler, Get Lucky
Mark Knopfler är alltid omotiverad underskattad av kritikeliten. Get Lucky är en stabilt och skönt svängande samling låtar som gör mig avspänd. Knopflers röst mognar som ett bra vin och hans tillbakablickar är sköna att lyssna på.
Richard Hawley, Truelove’s Gutter
Richard Hawley gör det Weeping Willows gjorde en gång. Sentimentala låtar vuxna män kan vara bittra till i ensamhet. Fantastiskt bra självömkansledmotiv. Som ett brittiskt ballroom fyllt av ensamma och bortvalda.
Ebba Forsberg, Ta min vals
Världens bästa Ebba Forsberg tolkar Leonard Cohen. Det känns som att låtarna blir hennes egna. Till och med Halleluja känns angelägen. Vackert är bara förnamnet när av de bästa rösterna möter en av de bästa låtskrivarna.
Hope Sandoval & The Warm Inventions, Through the Devil Softly
Åtta år har gått sedan senaste skivan. Ännu längre sedan Mazzy Star tynade bort. Så det är inte en dag för tidigt att Hope Sandovals mässande röst får hälla is och kyla i mina öron. Inte så hoppfullt, men oj så fint.
Länkarna går förstås till Spotify. Musikhösten ser bra ut. På allvar.

Faller vidare

IMG_0750
Fortsätter lyssna på Winnerbäcks ”Faller”. I första versen sjunger han att ”den här stan är gjord av Kejsarens nya kläder”. Jag känner igen mig i känslan på något sätt.

16 oktober


16 oktober kommer ny musik från Rammstein. Jag ser fram emot det. Första låten släpps redan imorgon. PUSSY heter den. Känns väldigt mycket Rammstein. I februari spelar de på Sparkasse Arena i Kiel. Kanske dags att gå på konsert då.

Stora barnet är begåvat

Hanna sitter på sitt rum och spelar gitarr. Tar ut Oasis ”Wonderwall” genom att kolla på Youtube-klipp. Spelar ackord med sjuor som om hon aldrig gjort annat. Första gången hon spelar gitarr. Musikläxan lär gå bra. Och jag är stolt och förvirrad.

Noel has left the building


Noel Gallagher slutar i Oasis. Bröderna Gallagher är osams igen.

”It’s with some sadness and great relief to tell you that I quit Oasis tonight. People will write and say what they like, but I simply could not go on working with Liam a day longer.”

Uttalandet kom igår kväll efter en inställd spelning i Paris. Jag kommenterar så här:
För det första kan inte Noel sluta i Oasis eftersom Noel ÄR Oasis. Det som att Elvis lämnar Presley. För det andra är det bra, nu kanske Noel kan göra den där akustiska skivan jag väntat på i många år. För det tredje är det här inte första gången brödernas gnabbande splittrar dem.
Vem bryr sig överhuvudtaget, förresten? Utom jag.

iTunes strömmar?

För en stund klär jag mig i analytikermössan och ställer frågan: Att Apple godkänner Spotify till iPhone, är inte det en ganska stark indikator på att Steve Jobs kommer presentera en uppgradering av iTunes 9 september? En uppgradering som innebär att även iTunes börjar strömma allt sitt innehåll till en fast månadsavgift.
Jag har svårt att se att Apple skulle godkänt Spotify om företaget hade minsta rädsla för att förlora intäkter på sin musikförsäljning. Därför tror jag att vi får se strömmande iTunes från 9 september. Och då är det frågan hur intressant Spotify kommer kännas.
Så jag låter mig själv lite naivt hoppas på att iTunes presenterar en sådan lösning. Som också innehåller film och teveserier för oss som fortfarande inte fått tillgång till detta. Alternativt presenterar Apple bara ett gäng uppgraderade iPods. Vilket känns lite fattigt i så fall.

Sista striden


Här är ett soundtrack för den sista striden för att försvara sommaren. Det handlar om enkelspårig rock. Som gjord för tokdans eller köra-fort-som-fan. När de sista ackorden klingat ut är det dags att ge upp slaget, ta på en jacka med luva och lyssna på fin musik igen.
Men nu stänger jag av hjärnan och ställer mig i några snygga rockposer. Om du inte är spotifierad ännu så kan du ju kolla in videon här upp med The Datsun och ställa dig själv i några snygga poser.