Kan vi lägga ned det här med att vältra oss i andras olycka nu? Om vi slutar köpa kvällstidningar som Aftonbladet och Expressen kanske de slutar tro att ”allmänintresset” ligger i att läsa Anders Eklunds brev eller någon tysk kvinnas bloggar. Jag har fått nog. Det står mig upp i halsen. Kanske är jag kulturelitist. Kanske vet jag för mycket.
Men nu raderar jag Aftonbladet och Expressen från mina förinställda bokmärken i webbläsaren. Det är nog nu. Låtsasnyheter och karvande i dött kött bekommer mig inte längre. Jag gillar riktiga människor. Inte låtsasfigurer som hittar på nyheter.
I Am Legend
Såg Will Smith i I Am Legend ikväll. Som film betraktad var den sådär. 28 dagar senare och 28 veckor senare är vansinnigt bättre på temat. Men bilderna på ett tomt och öde Manhattan var världsklass. Jag älskar när filmer visar såna bilder.
Cloverfield är dock en vansinnigt mycket bättre film på trasha-Manhattantemat.
Människohamn
Det var länge sen jag läste en bok. Men nu har jag fått en anledning. John Ajvide Lindqvist har släppt ”Människohamn”.
Reclaima barnen istället
Läser på aftonbladet.se att en man skrivit ett debatt inlägg som går ut på att införa ett allmänt fotoförbud på små barn i offentlig miljö. Han har fruktansvärt fel i sin vilja att göra något bra. Det finns sjuka människor. Det kommer alltid att göra det. Vi skyddar inte våra barn genom att lära dom att hela världen är farlig, att göra det straffbart att avbilda själva livet. För de allra flesta människor väcker bilder på barn varma känslor. Något som behövs. Bilderna skapar framtidstro och glädje.
Vi får inte självcensurera oss mer än vi gör. Till slut kommer vi inte våga vistas i det offentliga rummet eftersom sjuka människor kan missbruka bilder och intryck av oss. Det är otroligt läskigt och jag har själv tänkt många gånger i banor som debattören. Hur ska jag kunna skydda mina barn från dylika män? Jag tror det bästa jag kan göra är att bidra till att de blir starka självständiga individer som inte är rädda för omgivningen.
Det finns tyvärr ingen lösning på problemet. Tekniken idag med mobilkameror och digitalkameror gör att människor kan sprida bilder på nolltid. Om sedan sjuka människor ser helt andra saker än du och jag ser är det inte så mycket vi kan göra åt det. Vi behöver fler bilder av barn. För framtidens skull. Om det är något vi behöver göra så är det att reclaima barnen.
Låt oss ta tillbaka dem istället för att göra dem till något förbjudet.
Låt den rätte komma in
Noterar med DN:s hjälp att Tomas Alfredsson, som regisserat filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists fantastisk roman Låt den rätte komma in, fick ett ganska fint pris för filmen häromdagen. Får mig att hoppas på att filmen kan vara en upplevelse. Romanen är fantastiskt, precis som Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda och novellsamlingen Pappersväggar.
Jag vill läsa mer av författaren, men kanske kan stilla mig med en film under tiden. Eller så får jag väl lyssna på Tindalos igen.
mybeautifulmommy.com/
Världsklass. 2000-talet i ett nötskal. En plastikkirurg har gjort en barnbok. Så att barn till mammor som plastar sig ska kunna läsa, förstå och känna sig avspända till det naturliga i en plastikoperation. Tveksam som företeelse kanske, men alldeles underbar som tidsmarkör.
Fyran saknar talang
Just nu radar TV4 upp läskiga program. Ikväll den där läskiga talangtävlingen där jonglörer tävlar mot lindansare, djur, buktalare och små söta barn framför en talanglös jury. Tävlingen slutar med att något sött litet barn vinner och får uppträda på köpcenter och Ålandskryssningar med bingo och Ulf Elfving.
Underhållande. Nja, snarare kontrollerande. Det håller folket i schack.
Det brinner i skallen
Just nu flaggar Aftonbladet på sin startsida med extranyheten att det brinner i Alex Schulmans grannbostad. Märkväl, inte att det brinner i ett bostadshus i centrala Stockholm. Inte att det kan finnas risk för människor som bor i fastigheten. Nej, utan att det brinner i huset Alex Schulman bor bredvid.
Tror det brinner i huvudet på redaktören också. Eller möjligen redan är utbränt.
Betala för teve
Körslaget är TV4:s nya satsning och har så vitt jag förstått blivit en snackis. Idag läser jag om att kommunerna som administrerar de platser där programmets kändisar och deras körer repar och verkar betalat för denna exponering. Frågan är bara för vad deras skattebetalare betalat egentligen? Att de som betalar skatt i Nacka ska gynnas av att Markoolio leder en Ormingekör är för mig ganska långsökt. Allra helst när det handlar om ganska stora belopp.
Det är så det fungerar nu för tiden. Kommuner köper tevetid. Kan själv bekräfta att det ligger till så eftersom jag har ett ärende som går ut på att ringa och meddela att kommunen jag arbetar i inte är intresserad av att betala för att ett av de populära inrednings-/gör-om-mitt-hemprogrammen ska välja renoveringsobjekt i vår kommun.
Tänk på det när du tittar. Hur mycket av dina skattepengar gick åt till att Melodifestivalen kom till byn. Eller Bygglov? I Sverige älskar vi att gnälla på TV-licensen. Men, frågan är om inte skattebetald kommersiell teve luktar ännu mer illa?
Du blir såld två gånger. Först via kommunalskatten och sen via annonsörerna. Grattis Sverige.
Obehagligt och obehagligare
De senaste veckornas hemskheter med barnamorden i Arboga och den tioåriga flickans försvinnande i Dalarna är fruktansvärt obehagliga. Tragiska händelser som jag inte ens vill drömma mardrömmar om när det gäller mina egna flickor.
Men, som kulturelitist måste jag också reagera mot sättet kvällstidningarna bedriver journalistiken kring dessa händelser. Jag mår lätt illa av att de inte kan lämna familjerna i fred. Hur lättvindigt de spekulerar och hänger ut offer, släktingar, vänner och grannar. Minns att Expressen mer eller mindre hade dömt Arbogabarnens pappa för morden, innan de gick över till den tyska kvinnan. Tänk om hon är oskyldig?
Tidningarna gör det här för att de hävdar allmänintresse. Låt mig därför säga till deras chefredaktörer: Jag är inte intresserad längre. Jag vill inte läsa om alla detaljer i människors privatliv. Vill inte att ni leker utredare, domstol och bödlar å mina vägnar.