Ikväll såg Ella, Camilla och jag Hayao Miyazakis animerade film Kikis Expressbud. Helt magisk film. Den bästa animerade film jag sett sedan jag såg samma regissörs Min granne Totoro. Se den. Med barn eller utan. Den gjorde mig varm.
Det är INTE synd om mig åtminstone
Läste just ännu en gråtartikel om att det är synd om de svenska bönderna. Att de tvingas nödslakta boskap på grund av torkan. Jag visste inte ens att det var torka i Sverige. Men vem vet, snart kanske vi behöver internationella hjälpsändningar?
Svenska journalister är vansinnigt fast i att beskriva sin omvärld utifrån ett tragiskt perspektiv. Det är ett straff att vara bonde på grund av för mycket regn eller före lite, för mycket sol eller för lite, för mycket EU eller för lite. Det är stigmatiserande att vara företagare eftersom marknaden är för kontrollerad eller för okontrollerad, reglerna är för många eller för få. Att vara bög eller flata är år 2008 värre än att vara spetälsk under medeltiden. Att vara anställd i äldreomsorgen är ett dödstraff – precis som att vara pensionär.
I stort sett så beskriver journalister hela Sverige och varenda en av oss som rollinnehavare i ett drama Lars Norén skulle varit stolt över. Varför? Självplågeri eller cynism? I vår lilla del av världen är det både tryggt och säkert. Ingen nu levande ursvenne har tvingats slåss för att överleva. Är det därför våra granskare försöker göra oss till martyrer trots att vi egentligen inte är det?
Eller är det av den enkla anledningen att det är värst av allt att vara journalist? De måste åtminstone lida något fruktansvärt av att skildra denna dystopiska skräckdel av världen.
Eller så är det bara i min lilla egoistiska värld det är så bra. Jag kan ju inte veta med säkerhet. Men, det är inte synd om mig åtminstone.
Ballar av stål och hjärnor av bajs
Britterna är bra på skruvad och elak humor. Svenskar är det inte. Kommer du ihåg den inte så lyckade grejen med att skjuta Fredrik Reinfeldt med vattenpistol under en biopremiär? Nu är den redaktionen på gång igen. Skam den som ger sig. Femman ska visa programmet Ballar av stål senare i år.
Idag har de tydligen försökt checka in en dvärg i en väska på Bromma flygplats. Så är säger femmans egen propagandachef, Dan Panas om det:
– Programmet är tänkt att vara provokativt och underhållande. Det handlar om en speciell karaktär som går runt och provocerar sin omgivning. I programmet visar vi de scenerna och omgivningens reaktioner.
Således förväntas vi skratta åt incheckningspersonalen som gör helt rätt när det vägrar ta emot en väska med något som rör sig i. Idioter är de. Ingen humor är de. Eller?
Jag vill påstå att Dan Panas och hans tevemånglare är fel ute. De har knappast ballar av stål, men väl hjärnor av bajs. Det enda det här går ut på är att en generation Filip-och-Fredrik wannabees ska ut på stan och göra bort andra människor för att visa upp sin egen urfräna person. I sig inte ett dugg mer nyskapande än gammal skit som Dolda kameran, men 2008 skrattar vi inte med, utan åt.
Folkdomstolen
Kan vi lägga ned det här med att vältra oss i andras olycka nu? Om vi slutar köpa kvällstidningar som Aftonbladet och Expressen kanske de slutar tro att ”allmänintresset” ligger i att läsa Anders Eklunds brev eller någon tysk kvinnas bloggar. Jag har fått nog. Det står mig upp i halsen. Kanske är jag kulturelitist. Kanske vet jag för mycket.
Men nu raderar jag Aftonbladet och Expressen från mina förinställda bokmärken i webbläsaren. Det är nog nu. Låtsasnyheter och karvande i dött kött bekommer mig inte längre. Jag gillar riktiga människor. Inte låtsasfigurer som hittar på nyheter.
I Am Legend
Såg Will Smith i I Am Legend ikväll. Som film betraktad var den sådär. 28 dagar senare och 28 veckor senare är vansinnigt bättre på temat. Men bilderna på ett tomt och öde Manhattan var världsklass. Jag älskar när filmer visar såna bilder.
Cloverfield är dock en vansinnigt mycket bättre film på trasha-Manhattantemat.
Människohamn
Det var länge sen jag läste en bok. Men nu har jag fått en anledning. John Ajvide Lindqvist har släppt ”Människohamn”.
Reclaima barnen istället
Läser på aftonbladet.se att en man skrivit ett debatt inlägg som går ut på att införa ett allmänt fotoförbud på små barn i offentlig miljö. Han har fruktansvärt fel i sin vilja att göra något bra. Det finns sjuka människor. Det kommer alltid att göra det. Vi skyddar inte våra barn genom att lära dom att hela världen är farlig, att göra det straffbart att avbilda själva livet. För de allra flesta människor väcker bilder på barn varma känslor. Något som behövs. Bilderna skapar framtidstro och glädje.
Vi får inte självcensurera oss mer än vi gör. Till slut kommer vi inte våga vistas i det offentliga rummet eftersom sjuka människor kan missbruka bilder och intryck av oss. Det är otroligt läskigt och jag har själv tänkt många gånger i banor som debattören. Hur ska jag kunna skydda mina barn från dylika män? Jag tror det bästa jag kan göra är att bidra till att de blir starka självständiga individer som inte är rädda för omgivningen.
Det finns tyvärr ingen lösning på problemet. Tekniken idag med mobilkameror och digitalkameror gör att människor kan sprida bilder på nolltid. Om sedan sjuka människor ser helt andra saker än du och jag ser är det inte så mycket vi kan göra åt det. Vi behöver fler bilder av barn. För framtidens skull. Om det är något vi behöver göra så är det att reclaima barnen.
Låt oss ta tillbaka dem istället för att göra dem till något förbjudet.
Låt den rätte komma in
Noterar med DN:s hjälp att Tomas Alfredsson, som regisserat filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists fantastisk roman Låt den rätte komma in, fick ett ganska fint pris för filmen häromdagen. Får mig att hoppas på att filmen kan vara en upplevelse. Romanen är fantastiskt, precis som Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda och novellsamlingen Pappersväggar.
Jag vill läsa mer av författaren, men kanske kan stilla mig med en film under tiden. Eller så får jag väl lyssna på Tindalos igen.
mybeautifulmommy.com/
Världsklass. 2000-talet i ett nötskal. En plastikkirurg har gjort en barnbok. Så att barn till mammor som plastar sig ska kunna läsa, förstå och känna sig avspända till det naturliga i en plastikoperation. Tveksam som företeelse kanske, men alldeles underbar som tidsmarkör.
Fyran saknar talang
Just nu radar TV4 upp läskiga program. Ikväll den där läskiga talangtävlingen där jonglörer tävlar mot lindansare, djur, buktalare och små söta barn framför en talanglös jury. Tävlingen slutar med att något sött litet barn vinner och får uppträda på köpcenter och Ålandskryssningar med bingo och Ulf Elfving.
Underhållande. Nja, snarare kontrollerande. Det håller folket i schack.