OK, vi borde kanske väntat. Vädret visar sig vara tålamodshämmande. Idag är det åksvädersluft galore. Min toleranströskel för Ellas fråor och tjat är obefintlig. Men, vi tar en kanalpromenad. Ella fascineras av maneterna, morsan och jag av trafiken på kanalen. På vägen hem går vi förbi hagarna med Högländare och Bambisar. Ella plockar blommor. Jag svettas. Då och då regnar det lite på oss.
Jag tror vi får göra om kanalpromerandet. När förutsättningarna är bättre.
Vi kollar under ytan
Lugn dag. Min mamma har åkt på traditionellt kulturellt besök i sin födelseby, Eutin. Ella och jag chillar. På eftermiddagen åkte vi till Aquarium Kiel för att kolla in vad som finns under ytan. Vi såg sälar, trots att de var svåra att se och fiskar av olika storlekar och former. Ella var mest imponerad av alla maneter i vattnet i hamnen.
Avspänt.
Surendorf: Schwedeneck
Fyra timmar på stranden i Surendorf. Poesi. Så här borde livet alltid vara. Fast med hela familjen. Jag är mycket bättre när jag inte känner mig instängd. Och här med böljande fält på ena sidan och öppet hav på den andra är jag väldigt bra.
CittiPark
Vi gick ut hårt i morse. Steg upp strax efter åtta och åt en långsam skön frukost. Sen styrde vi mot CittiPark för att köpa livsvikta saker: lite lek- och strandsaker för Ella och matsaker till oss alla. Vi hann till och med fika varsin enorm tysk bulle. Bra? Ja. Ella gillade de stora sandskulpturerna mitt i köpcentrat. Jag gillar de tyska matpriserna. Och utbudet.
Såg några alkodesperata svenskar också. De är lätta att se. Kommer i flock och drar på enorma vagnar lastade med öl. Gärna svenskt öl.
I Tyskland.
Etthundrafyra mil, del två
07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.
09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.
11:07 Småland har inget slut.
15:00 Svedala. Ella sträcker ut.
16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.
17:44 Stora Bält.
18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.
19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Fyra människor på en altan
Idag kom Sonia och Peter till vår altan. Sonia är min vansinnigt begåvade partner på 365bilder.se och Peter är hennes man. Vi har bara träffats en gång tidigare. I en hotellobby. Vi umgås mest via andra kanaler. Sonia är en flitig Facebook/Twitter/Jaiku-användare som inspirerat mig att använda dessa kanaler. Men ikvåll satt vi och åt, drack ett par glas vin och pratade. Pratade. Och pratade. Sonia och Peter, Camilla och jag. Och vi pratade om riktiga saker. Såna som känns.
Hur trevligt som helst. Jag tror vi kommer ses om ett par månader igen.
På riktigt.
Dagens resultat: en humla
Det här är vad jag presterat idag. Inget mer. Börjar känna tristessens klor i kroppen. Efter två lediga dagar.
Sommartid är Crowded House-tid
Neil Finns popkonst och lite stämsång. Sött som en isglass. Crowded House är sommar.
Tillbaka till verkligheten
OK, frånvarohanteraren i Outlook är inställd. Jag har bokfört semesterdagarna i det administrativa systemet. Till och med stängt telefonen i växelsystemet. Så det här är det sista min arbetsplats får se av mig på några veckor.
Nu ska jag leva i verkligheten på heltid en stund.
Femtio år senare
Nån gång 1959 grävde någon ned en kabel här. Den skulle förse huset med ström. Femtio år senare har den kabeln gjort sitt och elbolaget konstaterat att det kommer behövas grävas när en ny och fin kabel ska ersätta den uttjänta. Under tiden får en provisorisk gul orm ringla sig från elskåpet till huset så att familjen som bor där ska slippa oroa sig över återkommande spänningsfall.
De av Vattenfall utsända teknikerna fick mig lugn och nu hoppas vi verkligen på att det kommer hålla tills de kommer tillbaka om någon månad för att gräva ned ny kabel.