Bröllopsfotografen bekänner

Fotograferade Lisa och Johns bröllop idag. Oerhört skönt upplägg. Ett äktenskap som inleds med en brudskål i mojitos måste bli bra. Sen måste jag erkänna att varje gång jag fotograferar ett bröllop blir jag berörd. Förutom när barn föds finns det nog inga andra tillfällen när alla människor är glada och kärleksfulla – som på bröllop.
Jag vill att någon av mina bröder gifter sig snart. Känner hur jag vill kramas, hålla tal och sprida sköna vibbar.

Vackraste låten den här vintern


Det kan mycket väl hända att Laleh gjort vinterns vackraste låt. Den heter ”Snö” och är skriven av Laleh. Inspelad tillsammans med The London Symphony Orchestra. Tydligen är den med i filmen om Arn. En bit in i låten sjunger Laleh så känsligt som bara hon kan:

Och hungern den sitter i rösten
Inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta om saken

Då spricker hela min värld upp i kärlek. Lyssna på Myspace.

My hero!

bpap.jpg
Camilla och Hanna sitter och tittar på Heroes. TV4 visar de två avslutande episoderna av första säsongen ikväll. Själv ligger jag i sängen med huvudet på min mentor och hjälte, Barbapappa. Inköpt idag som stöd i mitt arbete. Han är stor, rosa och mjuk. Dessutom kan han – precis som jag – formas till vad han vill. Som ett nackstöd.
På bilden försöker vi bräcka varann i vem som kan vara mest lik.

Grattis och grattis!

Medan vi ägnat oss åt Ella och hennes sjukliga besvär har världen utanför snurrat ett par varv. En dag för sent vill jag därför utropa ett hurra och ett grattis för Anna-Carin som fyllt fyrtio! Och ett minst lika varmt hurra för Sara och min bror Magnus som ska bli föräldrar 2008. Snacka om att rätt personer ska bli föräldrar!
Hurra för er!

Jag, en bortskämmare

Tanken var att vi skulle strypa tillgången på julklappar i år. Vi har nämligen dränkt våra barn i paket tidigare år. Inte nödvändigtvis dyra klappar, men många. Liten familj, många klappar. Får se om det lyckats i år. Återkommer med svaret när jag vet. Vi måste slå in klapparna först.
Dock kämpar jag med en inre konflikt här. Mitt intellekt säger mig att jag behöver lära mina barn att konsumtion inte leder till lycka. Även mig själv. Men samtidigt vill jag skämma bort mina barn. Jag vill att de ska ha tillgång till de nödvändiga saker de vill ha. Att deras liv ska vara en mångfald av upplevelser. Även nöjen. Det lutherska tänkandet att det ska vara vadmal och kottdjur är inte riktigt min melodi. Framför allt drabbas jag den här tiden på året av den stora sentimentala tanken om att min stackars barn som får försaka många av julens smakupplevelser förtjänar lite extra klappar.
Jag är en bortskämmare. Mina barn ska få lika många prylar som de får kärlek. Men, inga onödiga krimskramsprylar.

En fin pappa till

Idag blev min kompis Fredrik pappa för första gången. Världen har fått en fin pappa till till. Och ett efterlängtat barn.