Just nu klappar mitt hjärta ett par slag extra i minuten av medkänsla för min svärfar och hans syskon. De har förlorat en syster på ett sätt som är så omskakande att jag inte ens kan försöka förstå vad de går igenom. Några fantastiska människor med otroligt stora hjärtan och varma sinnen som gjort stora intryck på mig när det gäller min fåfänga jakt på att förstå vad det här livet går ut på egentligen genomgår just nu något riktigt hemskt. Liksom Camilla, hennes systrar och kusiner.
Jag sitter i den yttre cirkeln av det som händer och försöker förstå. Det går inte så bra.
Men, jag är full av kärlek och respekt för de här fantastiska människorna. Därför slår mitt hjärta extraslag nu. Kanske är det ett tafatt försök att förmedla lite extra energi till de som behöver det. Troligen mest en fånig tanke i min hjärna. De bästa drabbas alltid av de värsta motgångarna i livet.
På topp!
Det har varit en otroligt skön vecka. Solen strålar och det är försommarvarmt ute. Snart ska jag hem till glada barn och en på alla sätt vacker livskamrat. Livet är toppen!
Arga lappar
Du har med all säkerhet sett dem på jobbet, i porten, tvättstugan, studentkorridoren… de arga lapparna som talar om hur du förväntas göra. Nu finns en skön blogg som samlar på såna. Den här kan nog vara den bästa jag sätt, nånsin:
Jag har inte hoppat klart än
Lite stressad pappa: Ska du komma med in nu då?
Ella: Jag har inte hoppat klart än.
Lite stressad pappa slutar vara stressad.
Kaffepaus
När jag kan komma hem ifrån jobbet, göra en latte och sätta mig ute i eftermiddagssolen för att titta på barnen som hoppar studsmatta känner jag mig som en ganska skön snubbe. Mer grader på termometern och fler soltimmar, tack.
Kalla mig farbror
Vaknar till födelsedagen som gör mig till trettiosjuåring. De sjunger för mig när jag kommer ut ifrån duschen. Barnen hjälper till. Den lilla mycket villigt, den stora lite pinsamt ovilligt. Jag får en fotvårdsbehandling i present. Befinner mig i fritt fall mitt emellan trettiofem och fyrtio. Känns rätt skönt.
Kalla mig farbror.
20 april 2008: Re.boot
Börjar dagen utvilad. En eller kanske två gånger varje år gör min kropp en omstart. Stänger av och sover för att vakna utvilad på riktigt. I går kväll lade jag mig på sängen för att jobba med några bilder som ska levereras snart. Somnade istället strax efter sju och vaknade inte förrän fjorton timmar senare. Otroligt skönt.
I dag har jag varit ute i stort sett hela dagen. Krattat, plockat och sopat. Packat upp och ut saker som legat i träda sedan förra sommaren. Barnen har varit ute och vi är alla lite skönt solrosiga nu. Avslutade dagen med att sätta mig på moppen och åka iväg till en svensk tysk för att ta några porträtt.
Nu är det slut på den här helgen, och en ovanligt skön dag med en alldeles ovanligt bra start. Jag är re-bootad och redo att möta det ljusa halvåret. Gott.
Kram
När jag åker hem från Söder efter att suttit en dryg timme och pratat med två sköna människor jag aldrig träffat förr känner jag mig upprymd och glad. Världen är full av vänliga människor. Jag känner mig omgiven av såna. Så kram till dig och alla andra som är som du.
De två sköna människor jag träffade ikväll i en lägenhet på Skånegatan jag fotografera när de gifter sig senare i vår. Vet redan nu att bilderna kommer bli bra.
Hajar och ander
Ella och jag passar på att åka och titta på lite djur när jag hämtat henne på dagis. Först till sjön där vi ser hajar och ander (som Ella säger) sen till hästhagen vid Gullängen där hästarna har kläder på sig som vanligt. Och när vi tar svängen förbi Hannas trädgård och Högmora ser vi massa hundar som är ute på promenad.
När vi kommer hem vill hon åka mer, men jag räddas av Hanna som kommer någon minut efter oss.
Passion
Lånar från min vän Magnus blogg. Kolla in trummisen.