Julevangelium 2008

Vi tycker inte det känns bra att lussa på ett företag som gör vapen, till exempel missiler som dödar människor.

Alldeles nyss fick jag ett meddelande som gjorde mig glad och hoppfull. Det får bli årets julevangelium.
Människan kan göra skillnad. Två elvaåriga flickor i Eskilstuna gjorde något väldigt starkt och modigt, ställde sig upp och gick mot strömmen med sin egen moral som vägledning. Trots att kompisarna tyckte de var konstiga. Trots att vuxna lärare motarbetade dem istället för att sporra dem att använda sitt eget förnuft. Det är en berättelse jag kommer bära med mig. Berättelsen om barnen som inte ville sjunga för de som gör vapen. Det är inte ens saga. Utan på riktigt.

Vi vill inte åka på någon klassresa för sådana pengar, då stannar vi hellre hemma.

Sen vil jag rikta en uppmaning till alla oss vuxna: När barn gör något för att de övertygade om att det är rätt är det vår förbannade skyldighet att stötta dem. Oavsett vår egen uppfattning. För det viktigaste vi kan bidra med är att hjälpa barnen att tro på något.
God Jul, fred på jorden och kärlek.

Årets bästa kväll

fore
Så var den änligen här. Det är klart. Måstena är avklarade. Framför brasan med ett glas vitt vin känner jag hur kärleken och lugnet sakta sprider sig i kroppen. Cell för cell som de senaste veckorna stelnat av svärta tinar upp och börjar röra sig igen. Mina tankar vandrar iväg till människor jag tycker om. Människor jag saknar. Några lever, några inte. Just den här kvällen skulle vilja dela stunden med alla. För det är nu vi lägger ned vapnen och lyssnar, känner och bara…
God Jul.

Dan före dan före dan

OK, agendan ser ut så här:

  1. Möte med reklambyrå om gestaltning av näringslivsprogram.
  2. Publicering av dokument på webb.
  3. Gå till Apoteket.
  4. Handla på mataffär och Systembolag.
  5. Spela föräldramatch i innebandy.
  6. Fira att jag är ledig resten av veckan.

Julen har kommit

gran2
Strax innan vi installerade granen hördes följande dialog i vardagsrummet:
– Ella, var ska vi ställa granen i år?
– I mitt rum ska vi ställa den.
– Ska den inte stå här i vardagsrummet?
– Neeeeeeej!
gran1
Någon timme senare står den ungefär där den brukar med sina trehundra små ljus, nästan lika många kulor och julen börjar ta sig in hemma hos oss. Det tindras och känns avspänt. Nästan lite fromt.

Kalas 2

kalas2Efter första kalaset åker vi till nästa. Vi firar min mamma som blivit ett år äldre. Efter middag och efterrätt skakar kusinera ned socker och fett med lite Wii-boxning. Ella åker på stryk, för första gången på länge.

Ella om döden

edAlldeles nyss, i bilen på väg hem:

När man inte orkar gå, då dör man. Sen blir man nedgravad i en skattkista, Då blundar man, visst pappa?

Jag har en dröm

Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.

Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.

Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.

Bästa bilden


Om alla bilder jag någonsin tagit skulle förstöras, men jag fick spara en så känns det som att den här är en klar kandidat. Tagen i augusti 2006. Känns som att den fångar allt.

Hanna lysande!


Hanna var fullständigt lysande på sin kant när hennes innebandylag spelade mot Segeltorp i nittiofemserien nu på morgonen i Vårbyhallen. Levererade livsfarliga passningar in framför motståndarmålet, höll i bollen och gick förbi backar.
Rättvist fick hon också göra Huddinges första mål, iskallt upplagt i krysset utan chans för målvakten. Laget vann med 3-2 och jag är stolt som en tupp.