Jag känner mig lycklig. För första gången på mycket länge känner jag mig fylld av liv. Till bristningsgränsen. En bra arbetsvecka i Visby med spännande möten, diskussioner, inspiration och mängder av intryck, kära återseenden och världens vackraste miljö. Och så en segeltur hem som visade sig bli precis så bra som jag hoppats. Hemma möttes jag av kärlek och medelhavsvärme.
Ett sjöbad och ett VM-guld senare känns det som att livet är så bra det kan bli.
Almedalsveckan bara fortsätter
Luften gick ur mig lite idag. Ett gäng av mina fina kollegor åkte hem. Våra aktiviteter avklarade. Känner att jag saknar Ella. Hanna. Och Camilla. Skulle vilja ha dem här och ligga på en strand. Så med en ganska tomt sinne lät jag dagen passera. Utan seminarier eller mingel. Istället god Visbyglass, en skön strand- och grändpromenad och häng på bästa båten. Båten jag mönstrar på imorgon för att segla hem med.
Hem till de jag saknar ganska mycket nu efter en intensiv period. Men, jag skulle ännu hellre vilja att de kom hit. Till den här makalöst vackra platsen.
Födelsedag på djurparken
Först sång och väckning med munkar till frukost. Sen överraskningsresa till Kolmården där vi hängde med djur och Magnus, Sara och kusin Lo. En helskön dag med sol på blek hud. Ett sätt att försöka fira barnens födelsedag som kändes riktigt bra.
För dem också, tror jag. Fler bilder på Facebook.
Våra mirakel har blivit fjorton och sex. Det känns magiskt/storartat/poetiskt och omtumlande.
Vi är inga monster
Den här låten knäckte mig lite idag. Tommie Sewóns ”Inga monster”. Mitt i känslopricken.
Du står tyst och vapenlös
Minns hur du gjorde mig nervös
Hela livet följde sen
Vi slog oss ned i förorten
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Bara två ledsna människor
Med förvridna anletsdrag
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Den gör ont och lugnar på samma gång. Finns på Spotify. Eller Myspace.
Tillit
En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.
För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.
Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.
Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.
En dag med ungarna
Stora barnet, lilla barnet och jag hängde på Skansen idag. En helskön dag i lugn och ro. Matsäck. Sol. Och djuren och deras ungar. Ett gäng bilder finns på Facebook.
Gunnar – en av finaste
Idag fyller Camillas pappa år. Gunnar. En av finaste män jag nånsin mött. Med ett stort hjärta. Kloka och finurliga tankar. Men samtidigt med en förmåga att skapa saker med sina egna händer. Gunnar är på många sätt allt jag inte är. En företagsam människa som klarar sig och de sina utan att gnälla. I ett hårt klimat, långt norrut. Jag är så glad över att ha träffat Gunnar. Han inspirerar, även om jag inte blir det minsta praktisk, trots hans goda råd och tips.
Hurra för Gunnar idag. Från hjärtat. Han är en av de finaste.
Livet
Idag kändes livet lite extra viktigt. Solen sken. Tio grader varmt. Jag tog några djupa andetag. Spelade upp en låt i huvudet för min pappa. Jag känner att jag vill träffa honom nu. Ge honom en stor kram och hjälpa honom att bära. Men han måste göra det han måste. På sitt sätt. Himlen blev en profil rikare igår. När min pappa förlorade sin livskamrat och C och M förlorade sin mamma.
Sorg
Khoma – Hyenas
Direct Management | MySpace Video
Klockan är 22:24. Det är torsdag. Jag försöker planera de kommande timmarnas och dagarnas arbete. Samtidigt är mitt huvud någonstans utanför USÖ i Örebro där livet nu rinner ur en människa jag bryr mig om. Där en annan människa jag älskar blir ensam kvar. Ett telefonsamtal. Ett SMS. Det kanske tar slut nu. Samtidigt försöker jag komma ifatt med lönearbetet. Och den egna firman. Dokument ska skrivas klart. Event planeras. Bilder ska redigeras och levereras. Nästa vecka är dygnet runt.
Jag har inte ork. Livet känns som ett hån just nu. Så jag sätter på den sorgligaste låt jag vet. ”Hyenas” med Khoma. Något måste ta slut. Något annat börja. Under tiden försöker jag hålla masken. Och agendan. Så jag öppnar InDesign. Word. Photoshop. NX2. Späder ut det som är viktigt i det oviktiga.
Väntar. Och känner mig liten, ensam och handlingsförlamad.