Vill stanna. Men, kan jag leva här?
Tillbaka på Österlen
Hit-och-dit-livet fortsätter. Det blev en sån sommar till. Nu på Österlen med Någon, E och L. En vecka ska vi fyra vara här tillsammans. Bor utanför Skillinge. Hoppas på varmt väder och lugn. Det behövs. Både värme och lugn.
Man kan dö av att längta
Hon har varit borta i elva dygn nu. Jag saknar henne så att det gör ont. Ett dygn kvar. Man kan dö av att längta, sjunger Anna Stadling i fina ”Precis som du”. Så är det. Jag längtade efter henne ett helt liv utan att veta om det. Sen kom hon, och de senaste två åren har jag längtat mycket.
Någon har flyttat in i mitt bröst. Och då blir distans något väldigt jobbigt. Men om ett dygn är hon tillbaka.
Fjorton och tjugotvå
Det har gått tjugotvå år sedan jag vaknade upp till helt nytt liv. Livet som Hannas pappa. Fjorton år har gått sedan allt förändrades igen, när jag blev Ellas pappa. Idag är det den magiska dagen igen. Den där dagen när barnen som kallar mig pappa fyller år. Idag vaknade jag och fick för första gången fira den ensam på morgonen. Eller inte ensam, men jag fick sköta sången på egen hand för Ella som sov med mig. Bara hon och jag. Hennes mamma var med på FaceTime. Senare sjöng Ella och jag för Hanna, också på FaceTime.
De här flickorna är mirakel. Jag har fortfarande inte lärt mig vad det innebär att vara deras pappa. Jag vet att den kärlek jag känner för dem är total. Jag vet att jag kommer att stå bakom dem, bredvid dem och till och med framför dem när de behöver det. Banden mellan mig och dem är eviga och starka. Jag hoppas att de känner samma sak.
Jag älskar barnen som kallar mig pappa. Känner en enorm tacksamhet för att det blev jag. Även om jag lika ofta känner oro och tomhet inför det. Försöker skaka bort den känslan idag. Mirakeldagen.
Allt har förändrats. Allt fortsätter att förändrats. Men i den förändringen är jag deras pappa. Inget kan förändra det.
Morgonstopp
Fast på Örebro C. Tågen söder om Mälaren går inte. Banarbete pågår. Sommaren är här. Snart är den här tågvändan med pendling flera gånger i veckan över. Skönt. Det finns ingen livskvalitet i resorna. Jobbet är roligt, resorna är det inte. Sitter på Espresso House. Dyr frukost. Dålig frukost. Läser om toppmötet i Singapore. Tänker på ett kort telefonsamtal jag hade igår kväll. Som gjorde mig och en annan människa glada.
Behöver mer sånt.
Miniarmageddon
”Jag sov okej inatt men vaknade upp i ett miniarmageddon”
Älskar Johannes Räihä. Eller åtminstone hans låtar. Finfina melodier, finfina formuleringar.
”Om nu en hel generation käkar piller, yeah
Kollektiv depression, det blir bara värre och värre
Det måste vara något allvarligt fel på den här världen
Jag vill inte vara den som är lyckligast av alla
Men ensammast på stan
Och man räknar sina hjärtan
Det känns som att allting är ett skal
Jag sov okej inatt men vaknade upp i ett miniarmageddon”
Mitt i prick.
Innanför och utanför och en fin grej
Innanför.
Utanför.
Och en fin grej.
Det kan sammanfatta den här dagen. Skiter i att skriva om de två första raderna. Fokuserar på den tredje.
På en scen i en park såg jag idag en ung människa i sitt rätta element. Ungefär som när jag ser min dotter dansa. En fjortonåring som gör och producerar låtar. Som mixar och DJ:ar. Idag på scen. Han hör hemma där. Det var en fin grej att få se. Mitt bidrag är det där USB-minnet i glas. Som låtarna ligger på.
På en gammal hårddisk
2006. Ett år då vi hängde mycket på sjukhus. Världens finaste barn då. Liksom nu.
Vill vara….. Dave också
Okej, jag vill vara Dave Grohl också. Jag vill skriva en sån här låt. Såna här rader:
I’ve got another confession my friend
I’m no fool
I’m getting tired of starting again
Somewhere new
Were you born to resist or be abused?
I swear I’ll never give in
I refuse
Has someone taken your faith?
Its real, the pain you feel
You trust, you must
Confess
Is someone getting the best, the best, the best, the best of you?
Och vill sjunga den för tusentals. Och få den tillbaka, rakt i ansiktet. Precis så här.
Hundra saker
Dagens bästa grej på kontoret i Huddinge, en fin affisch från Raoul Wallenberg Academy, som någon satt upp. Läser och blir glad. Hittar de hundra punkterna på webben också.
OK, väldigt mycket är självklart. Men ska det sättas upp affischer på arbetsplatsen får de gärna innehålla såna här checklistor. Jag laddar ned den och kommer att sätta upp en A3 på kontoret i Örebro också. Kanske hemma.