Är i ett mellanrum ikväll. Den här dyker upp. Tårarna kommer. De är många. De är långa.
Livet och nuet är fångat i toner som de här. Allt är som det ska bli.
fredrik welander i ett långt samtal
Är i ett mellanrum ikväll. Den här dyker upp. Tårarna kommer. De är många. De är långa.
Livet och nuet är fångat i toner som de här. Allt är som det ska bli.
Per Perssons sommarprat. Lätt värt att lyssna på. Precis som allt han sjungit och skrivit. Livet i all sin enkelhet.
”Man måste välja sida
Man måste ta parti
Man kan inte dra sig undan eller ställa sig bredvid.”
Fin timme med Mikael Wiehe i P1:s sommarprogram. Tack för musiken och kampen.
Fin dag i Skåne. Boksjökloster och Söderåsens nationalpark. Också några skånska hålor däremellan. Andys Burgers i Eslöv är värt en liten omväg. Den fina lilla utställningen om om Hildegard av Bingen i Boksjökloster likaså. Och att få komma tillbaka till Söderåsen och vandra sex kilometer var toppen. Den orimligt stora kyrkan i Billinge var tyvärr låst, men oj så vackert den låg. Fint att få hänga lite vid Ringsjön också. Men, nu kallar havet.
Dagarna som passerar är livet. Just nu extra behagligt. Vänner på besök på gården. Små turer och upptäckter. Samtal genom dag och natt. På slätten finns det plats att andas.
Susanne Dahls ord om kärleken som motståndshandling är viktiga. Om jag vill att kärleken ska vara viktig. Om livet som pågår runt oss hela tiden, men som aldrig blir nyheter eller uppdateringar. Bill Fays ord skakar om på ett bra sätt.
Lyssna här. Sprid och dela. Det handlar om livet.
Årets besök på bästa antikvariatet. Ett gammalt ESF-kapell sprängfyllt med böcker.
På väg. Mellan platser. Mellan människor. Känslan av att inte räcka till är närvarande. Ledighet ger utrymme för stora tankar i små människor. Och vi är alla små.
Från ett sjukhus och trettio grader genom ett lokalt oväder och sjutton grader till huset på slätten och tjugofem grader. Fick med mig Ella som blir med oss ett par dagar. Fint.
Hopp och glädje som kommit tillbaka i ett par prövade ögon var dagens grej. Livet lever.
Igår kväll. 25 grader varmt på slätten. Vindstilla. Vackert och lugnt. Bytte detta idag och åkte oplanerat tillbaka till Örebro pga av det som kallas att ”livet kom emellan” kom just emellan. Ibland behöver en vara på helt andra platser av helt andra anledningar helt enkelt. Ödmjuk och tacksam inför det liv vi har. Det kommer inte att vara för evigt, så just nu är varje andetag som en liten bön.
Den bönen går också ut till alla som av olika anledningar inte mår bra. Till den som ligger och kämpar med lunginflammation på infektionsavdelning. Till den som försöker hitta en trygg plats för natten i krigets landskap. Till den som söker och längtar. Till den som är rädd. Till den som inte kan sova i värmen.
Var inte rädd. Det bästa har inte hänt än. Allt är som det ska bli.