När Hanna ger sitt allt och kämpar blir jag stolt. Alldeles varm inombords och det känns som att min kropp är omgiven av en kontur i neon som blinkar ”Det där är min dotter!!!”. Då växer jag. I eftermiddagens match var det så. Då är jag övertygad om att hon kommer spela i landslaget en dag, minst. Sveriges alltså, för i mitt är hon redan en lysande stjärna.
Steget efter
Ligger på ett hotellrum i Uppsala och innebandybloggar. Huddinges tjejer vaknade för sent i första matchen och åkte på förlust. Senare ikväll väntar ett av Sveriges bästa lag. Det är ett hårt första år i Storvreta Cup som våra spelare genomför. Mycket bra motstånd. Hanna fick ett slag över fingrarna halvvägs in i första matchen och bänkade sig själv efter det.
Segern är vår!
Vi ser inte helt stabila ut på uppvärmningen, men när domaren blåser igång första perioden är vi på tårna. Varken vi eller motståndarna lyckas etablera någon tyngre press, utan bollen rör sig nästan på handbollsmanér från planhalva till planhalva. Men det är vårt lag som gör målen. Med en stor portion tur och en gnutta skicklighet lyckas vi göra ett ryck och skaffa oss ett par måls marginal till vår fördel innan perioden är slut. Vi har visat oss vara en ganska obehaglig överraskning för våra motståndare och går stärkta i karaktären till pausvila.
I andra perioden mattas vi något. Motståndarna kommer tillbaka och börjar äta sig ikapp. Men precis när vi behöver stänker vi in ytterligare ett par mål och tack vare att perioden är fem minuter kortare än den första lyckas vi hålla undan. Efter matchen påstår motståndarna att de tagit det lite lugnt eftersom de inte ville krossa vår självkänsla eller fysiska hälsa. Måhända tog de det lite för lugnt, eller så underskattade de vår vinnarinstinkt.
Jag pratar om årets innebandymatch. När Huddinge IK:s F96:or ställdes mot sina föräldrar. Det finns stunder då föräldrar låter barnen vinna. Det händer i situationer under hela uppfostran. Det finns stunder när vi inte låter dem göra det. Ikväll var det en sån stund. Och om du tycker det verkar en aning opedagogiskt eller kanske burdust ber jag att få upplysa om att det här nog var vår enda chans att vinna mot tjejerna.
Klart vi tog den!
Min egen insats? Tung högerback med toppar och dalar. Ett mål och det är jag mycket nöjd med. Camilla var löpvillig vänsteranfallare och hade ett snyggt långskott som strök målvaktens bortre stolpe. Men likt Hanna var hon en plåga för högerbacken i motståndarlaget. Ella satt bredvid och hejade.
På sin storasyster.
Dan före dan före dan
OK, agendan ser ut så här:
- Möte med reklambyrå om gestaltning av näringslivsprogram.
- Publicering av dokument på webb.
- Gå till Apoteket.
- Handla på mataffär och Systembolag.
- Spela föräldramatch i innebandy.
- Fira att jag är ledig resten av veckan.
Säsongsuppehållet börjar nu
Storängshallen nu på eftermiddagen. Sista elitseriematchen för jul. Huddinge krossar Västerås i två perioder, men verkar sluta tänka på matchen och släpper in ett helt gäng mål i sista perioden. Matchen slutar dock med hemmavinst 9-7 och Huddinge går till vila på slutspelsplats. Hanna och hennes lag var matchvärdar och såg då och då ganska imponerade ut.
Innebandy är grejen
Ikväll var Hanna och jag på elitseriematch för första gången på flera veckor. Spännande och jämnt med ett lätt absurt slutresultat egentligen. Första perioden trycker Täby på i våg efter våg. De dominerar hårt och jag känner att får en olustig känsla i magen.
Då gör Huddinge ett riktigt skitmål. Och av bara farten ramlar två mål till in och Huddinge går till periodvila med 3-0.
Det ser bra ut inför andra perioden. Efter ett par tunga matcher och en resa nedåt i tabellen kanske det är nu det vänder och Huddinge säkrar hem ett par segrar inför juluppehåll. Just nu känns det som att laget måste få gå till slutspel sin första elitseriesäsong. Deras snabba och känslosamma innebandy är värd att stabiliseras i högsta serien.
Men Täby kontrar med två snabba mål i början av andra perioden och det är match igen. Motståndarna från norrort rullar på och ser läskigt tunga ut. Det går snabbt och passningarna sitter som de vore laserstyrda. Huddinges spelare jagar mer än de för spelet.
Men de jagar bra och får in ett mål så när andra periodpausen skapar lite lugn och ro leder hemmalaget med 4-2.
Tredje perioden är bara tio sekunder lång när Täby piskar in sitt tredje mål för kvällen och nu är förutsättningarna klara. Gästerna har nitton minuter och femtio sekunder på sig att vända matchen och hålla Huddinge bakom sig i tabellen. En intensiv och och frenetisk period segar sig fram men är samtidigt grymt skön att se på. Täby jagar, Huddinge kontrar. Spelet är hårt men sjysst.
Domarna, som höll en mycket bra nivå ikväll och bidrog till att matchen flöt genom en bra dialog med spelarna, konfererar med Huddinges lagkapten efter att Huddinge fått en spelare utvisad. Huddinge reder ut det numerära underläget och spelar med stort hjärta under de sista minuternas tunga forcering från Täby. En skön och viktig seger som innebär att Huddinge går förbi Täby i tabellen och nu är sjua.
Innebandy är grejen. Skönt och tekniskt spel. Snabbt och hårt men med ett sällsynt samspel mellan domare och spelare. Förvisso lämnar golvet i Storängshallen en del frågetecken eftersom bollarna har en tendens att studsa konstigt på underlaget, men Huddinges hemmamatcher håller på att bli den största och bästa underhållning som erbjuds i Södra Stockholm.
Fantastiskt spel, hjärtlig stämning och inte en ölstinn hormonman så långt ögat kan nå. Elitidrott när den är som bäst och skönast att uppleva. Om framtiden blir som den kan spelar Hanna här om några år.
Hoppas.
Hanna lysande!
Hanna var fullständigt lysande på sin kant när hennes innebandylag spelade mot Segeltorp i nittiofemserien nu på morgonen i Vårbyhallen. Levererade livsfarliga passningar in framför motståndarmålet, höll i bollen och gick förbi backar.
Rättvist fick hon också göra Huddinges första mål, iskallt upplagt i krysset utan chans för målvakten. Laget vann med 3-2 och jag är stolt som en tupp.
Årets idrottshändelse?
De vann! Tappra och kämpande huddingetjejer vann över lagmaskinen Tullinge. För andra gången någonsin. Hanna spelade bättre än på länge och ägde sin kant. Tyvärr led hon av högt blodsocker och hade glömt insulinet hemma, så i slutet av matchen kunde hon inte spela.
3-2 slutade matchen. På många sätt årets idrottshändelse. Jag är både stolt och rörd.
Viktig match=upp tidigt
06:55. Söndag. Prestigemöte mot Tullinge för innebandytjejerna. Hanna och jag är på väg ut. Det är kallt, tidigt och vi är laddade.
Ledig i hundraåttio
Mitt på dagen lämnar vi hemmet. Hanna ska spela innebandy i Liljeholmshallarna. Så vi styr dit genom snön. Ser en match som slutar med förlust men ändå är kul. Ella är som vanligt på Camilla mest hela tiden och gör att humöret hos båda föräldrar så smått börjar sjunka.
När matchen är slut styr vi mot McDonald’s för lunch. Sen bestämmer vi oss för att se döden i vitögat. De ska handlas vinterkläder till barnen i Kungens kurva. Ella plockar bland korgarna och vill ha prinsesspyjamaser, söta vantar och massa saker hon inte får. Mungiporna sjunker, krokodiltårarna börjar rinna och humöret hos föräldrarna sjunger lite till.
Och när Ella blir akut kissnödig är förstås toan av betalkaraktär så jag måste ta henne i handen och springa och växla till mig en femma. (Ni som är så giriga att ni tar betalt för toabesök i köpcentrum kommer få karmapolisen efter er.)
Efter någon timme visar det sig ändå att vi överlevt. Hanna har hittat en jacka. Ella ett par skor och ett fleece-ställ. Återstår skor till Hanna och jacka och täckisar till Ella.
När stämningen är som värst och humöret närmar sig fryspunkten står jag i en vattenpöl i ett parkeringshus i Kungens kurva och förbannar mig själv över en cigarett. Hur kan jag om och om igen göra samma misstag? Det går inte att vara ledig i full fart.
Sen fimpar jag och går upp och handlar fryst mat.