Hanna hänger lite med huvudet efter att hennes lag åkt på fett med däng i eftermiddagens träningsmatch mot Tullinge. Men, det går fort över. Hon är nämligen klok nog att snabbt skaka av sig förluster när hon sportar.
Ella har sett Hanna spela fotboll och innebandy många gånger. Nu går hon i syrrans fotspår, men kombinerar bägge sporter samtidigt. Imponerande.
En fullmatad helg i hundraåttio
Avslutade arbetsveckan med en glad akututrycking till Stockholmsmässan på sena fredageftermiddagen. Där tog Huddinges gymnasieskolor storslam när Stockholms bästa Unga Företagare utsågs. Sen hem för att skriva en text om detta och behandla bilder. Sömn följde och när klockan ringde på lördagmorgonen gjorde vi oss i ordning för att resa hem till Närke. Där väntade ett dygn hemma hos min storebror tillsammans med alla bröder och båda våra föräldrar, plus sambos, hustrur och barn. En fantastisk trevlig samling med många skratt och mycket kärlek. Jag tycker verkligen om oss alla.
Efter en kort natt var det dags att styra bilen hem igen. Genom ett insnöat och dåligt snöröjt Mälardalen slirade vi oss fram och kom hem precis lagom till dess att det var dags för mig att klä på mig jobbet igen, den här gången som matchsponsor när Huddinges elitserielag i innebandy spelade sista seriematchen på hemmaplan. Hanna och jag utsåg matchens bästa spelare i bägge lag. Huddinge förlorade matchen, mot Rönnby från Västerås, men har fortfarande goda chanser att nå slutspelet.
Väl hemma gjorde Camilla och jag ett ryck med snöskottning av blöt och tung nysnö. Det har säkert kommit tjugo centimeter idag, och fortfarande vräker snön ned. Sportlovet börjar imorgon, men varken Camilla eller jag brukar kunna ta ledigt den här veckan, så snön känns mest onödig.
Nu väntar en ny fullspäckad vecka, men jag känner mer hopp än på länge. Jag tror det håller på att ljusna på flera fronter.
Utanför och innanför och utanför
Först sitter hon två tredjedelar av matchen på grund av slarvig frukost och lågt blodsocker. När hon väl kommer in åker hon på sitt livs första utvisning för liggande spel. Det svängde om Hannas första innebandyinsats idag.
Huddinge – Hallonbergen tur och retur
Ella tar på sig sin allra finaste prinsessklänning när vi åker och ser Hanna spela innebandy mot Duvbo i Hallonbergshallen. Matchen är jämn och slutar oavgjord. Hanna sliter på som vanligt. I bilen lyssnar vi på Mamma Mia!-soundtracket och Ella tycker ingen ska prata eftersom det stör musiken.
Nu ett par timmars vila med städning, tvätt och ekonomisk administration, innan det är dags för nästa innebandymatch. Den här gången på hemmaplan.
Äntligen seger!
Efter ett par riktigt tunga veckor vann Huddinge äntligen en match igen. Men det satt långt inne. Hanna var sargvakt/bollkalle och jag fotograferade när Endre från Gotland kom på besök. Efter tio minuter hade de gotländska spelarna gjort tre mål och jag fick ont i magen. Dåliga tankar for igenom mitt huvud. Jag såg ett darrigt Huddinge som inte fick något att funka och fruktade en ny förnedring.
Men då, när det behövdes som bäst, klev Huddinges virtous Ranja Varli fram. Med tre raka mål tog hon Huddinge tillbaka in i matchen som blev en jämn och spännande historia som Huddinge vände i tredje perioden. Avgörandet föll i sudden efter ett rent viljemål av Frida Bäckrud. Hela laget tog ett rejält kliv framåt, men mest imponerade Ranja, Anna Wiman och Malin Linder.
Nu hoppas jag självförtroendet är tillbaka. Trots att av Huddinges 94.000 invånare (som bara har ett elitlag i idrott att uppleva) bara 113 tyckte det var värt att komma och titta idag. Det är bedrövligt.
Förnedrade
Hanna och jag gick på derby ikväll. Huddinge IK mötte Balrog i elitserien. Det handlar förstås om innebandy. Vi blev förnedrade av kamraterna från södra grannkommunen. Matchen var egentligen slut redan efter fyra minuter när Balrog gjorde 3-0. En plågsam timme följde och till slut hade laget med det fåniga Tolkien-namnet gjort elva mål. Våra röda spelare fick slokörade smyga hem nollade. Därför känner jag mig nödgad att ta till de riktigt låga argumenten för att känna mig som en vinnare.
1. Vi har närmare till stan.
2. Vi har världens största IKEA
Vem bryr sig om innebandy? Jag lyckas inte ens lura mig själv. Den här kvällen var hemsk.
Hanna kämpar
Det ÄR jobbigt att spela innebandy. Särskilt när laget är utan ordinarie backar och en av de hårdast kämpande spelarna, min Hanna, är tjock i halsen och lätt hängig. Men hon kör på, tar korta byten och försöker vila så mycket hon kan. Det lönar sig.
I slutet av första perioden slänger hon in ett hårt skott från sin vänsterkant och bollen letar sig via stolpen in i mål. Det betyder att Huddinge kan gå till pausvila med 2-2. Hur det gick sen läser du här.
Tidig morgon i köket
Hanna och jag äter frukost. Klockan är strax före 07:00 en söndag. Vi ska strax iväg till Skogåshallen där det väntar innebandymatch. Derby mot Älvsjö. Vi är ganska trötta. Replikskiftet mellan oss går ungefär så här:
–
–
Två sidor av Trollbäcken
Hanna jobbar hårt när hennes innebandylag tokvinner en match mot ett lag med ett år äldre tjejer. Den senaste cupen är glömd. Idag var Hanna och kompani bäst i världen igen.
Ella klättrar i ribbstol och försöker få tiden att gå medan storasyster spelar. En bit in i andra perioden är taket det mest intressanta.
Nu stänger vi Uppsala
Klockan är femton minuter över ett. Det är natt mellan måndag och tisdag. Storvreta Cup är över för Hannas del. Huddinge åkte ut i B-slutspelets semifinal mot Rönnby. Hanna är utslagen men inte alltför nedslagen. Hon vet att hon gjorde sitt bästa och ser fram emot kommande innebandymatcher. Mer kan ingen begära.
Ella har somnat in lätt speedad efter att ha varit uppe länge. Semifinalen spelades 22:05 och vi var på plats hela klanen. Nu har vi hämtat hem Hanna till hotellrummet eftersom stora delar av laget valde att bryta upp och åka hem till stan. Därför lurar vi till oss en extra hotellfrukost i morgon och sen stänger vi Uppsala för den här gången. Hanna och jag är ganska överens om att dissa staden. Hon säger att den är en trist fabriksstad med sunkiga affärer. Jag lägger till en massa trista akademiker (fast många kuliga också) världens bredaste och rakaste gator/vägar men också med de flesta rödljusen vilket gör att bilarna nästan står still på tomgång hela tiden.
Nu ska vi sova gott, äta en redig hotellfrukost och ta oss hem till stan.