Regnet faller tungt över Södra Stockholm. Vi håller oss inne. Spelar GTA IV och tittar på film. Enligt väderleksprognosen ska det vara så här veckan ut. Lågenergisemester sista veckan. Skönt på något sätt.
Jag och min moppe
Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.
Bästisen hemma igen
Ellas bästis Vilma har kommit hem igen. De har inte setts på ett par veckor och längtan var ömsesidig. Så de hann både leka, stöka, titta på film, bada och äta glass idag. Hos oss och hos Vilmas familj. Det var kul att bara se på.
Hot hot hot!
Today the heat reached its highest peak this season. Thirtyone centigrades in the air by mid day.
Post in English due to bug in WordPress iPhone App which makes it crash when using Swedish letters.
Hemma!
Efter en helt odramatisk resa har vi äntligen kommit hem igen. Ingen spydde och luftgroparna lyste med sin frånvaro. Känns som att vi alla är rätt nödja med att vara hemma, för hur jag än vrider och vänder på det är det skönast här. Att vara gäst länge är jobbigt. Trots att Camillas mamma och pappa är ett oerhört kravlöst värdpar. Trots att hennes systrar och deras familjer är hur sköna som helst.
Nu är vi tillbaka där vi själva är kung, drottning och prinsessor. I vårt lilla rike.
Jag ber att få lyfta på hatten och säga tack till alla vänliga människor som tagit hand om oss, försett oss med mat, husrum och kärlek den senaste veckan.
Nu ska jag åka till Coop och fylla på förråden här hemma. Resten av semestern väntar ivrigt.
Hem till Stockholm igen
Eftersom det är dags att åka hem spelar jag två passande videos som hälsning.
Peter Jöback smörar för Stockholm.
Thåström ylar om Miss Huddinge -72
Sista skolavslutningen på Stensängsskolan
Det har gått sex år sedan Hanna lite ängsligt klev in i förskoleklassen på Stensängsskolan. Idag slutade hon femman, och därmed också sina år på Stensängsskolan. Det har varit bra år. En oerhört lugn och trygg skola med vansinnigt trevlig personal. De första skolåren med stränga Ann-Christin, som till och med fick föräldrarna att sträcka på sig. De två senaste med helsköna Bosse. För sista gången stod jag på skolgården och trängdes med andra fotostirriga föräldrar och höll på att börja gråta till Den blomstertid nu kommer. Till hösten blir det skolbyte och klassen splittras.
Behöver jag säga att jag är rörd och stolt över min stora dotter?
Varmt
Sitter på mitt kontor. Ventilationen är obefintlig i den gamla fastigheten och solen vänder snart runt och slickar sig in genom fönstrena. Det är varmt. Huvudvärksvarmt. Ser till min fasa att temperaturen mot slutet av veckan ska närma sig trettiostrecket och funderar på hur jag ska kunna jobba då. Sen slår det mig.
Halvdag på torsdag. Nationaldag på fredag. Utmärkt läge för såna temperaturer då.
Moppen är grejen i stan, trots strömavbrott
Lämnar kontoret i strålande sol vid tiotiden för att ta mig på en lång moppetur. Börjar med att ta mig till Kungsholmen och Scandinavian Photo för att hämta upp ett par minneskort. Åker via Långsjön, Älvsjö, Västberga, Liljeholmen och Hornstull. Trafiken flyter bra och jag har nu efter två månaders erfarenhet på moppen lärt mig ta plats i filerna på rätt sätt. Passar på att ta en god fredagslunch på Ett litet kök (R.O.O.M) tillsammans med några av mina gamla kollegor.
Efter lunchen styr jag ut mot Solna via Karlberg. Ska till Nikon och hämta jobbkameran som varit på kortläsarbyte. Stoppas, liksom en sjujäkla massa bilister bryskt av polisens avspärrningar, Irakkonferensen pågår visst fortfarande, vilket gör att stora delar av Solnas genomfartsleder är avspärrade. Får ta en lååååång omväg runt Solna för att komma till Haga Norra C och Nikon.
Styr sedan tillbaka mot stan. Möte med Kal och Patrik hos ett bolag som visat intresse för verksamheten i vårt bolag Peter 2 Meter väntar. Blir dock något av en flopp eftersom den ansvarige kapitalisten drabbas av magsjuka och tvingats lämna kontoret fem minuter innan vi kommer. Vi får istället ha ett något farsartat samtal med en av hans kollegor som inte vet något om vad vi ska göra. Det blir dock bättre efter en stund när en entreprenöriell bibliotekarie dyker upp och tar över mötet. Hinner pratat både fotboll, musik och webbutveckling med Kal och Patrik innan jag börjar ta mig tillbaka hem.
Klockan har nu blivit mycket och jag ska ta mig till Huddinge från Östermalm. Studentflak överallt och fredagsstopp i trafiken. Solen gassar och det är upplagt för kaos och irritation. Så skönt för mig då att glida förbi köer och blockerade korsningar på moppen. Det går oförskämt smidigt till Fridhemsplan. Indikatorn som visar hur mycket kraft moppens batterier har kvar börjar sjunka betänkligt, men jag bedömer att jag kommer klara mig hem.
Jag har fel. En tredjedel uppför Västerbron händer det som inte får hända. Kraften försvinner. Displayen börjar blinka, LOW BATTERY – RECHARGE!. Katastrof. Motorn stryps automatiskt till krypfart. Jag kan inte svänga av vägen eftersom jag är mitt på Västerbron. På min vänstra sida flyger bilar förbi. På min högra börjar cyklister, trots motlut och gassande sol också röra sig fortare än mig. Jag rör mig sakta framåt i makliga 15 km/h, mitt i eftermiddagstrafiken. Känner mig inte så tuff längre. Stannar nere vid Hornstull köper cigg och Cola. Funderar på hur jag ska klara mig hem.
Ringer mina vänner Daniel och Jenny som bor i Aspudden, en kort bit bort. De är hemma och lovar att bjuda på lite el. Femton minuter senare, efter att ha krupit fram på cykelbanor rullar jag in i deras fredagsmiddag på gården. Efter lite strul lyckas vi få fram el och vi sitter och småpratar medan moppen fylls på med lite energi.
Tio i sex, efter alldeles för kort laddtid måste jag sticka, eftersom jag ska träffa ett par som funderar på att anlita mig för en bröllopsfotografering. Halvvägs hem, mitt i Älvsjös villaidyll inser jag att det inte kommer funka. Ringar och bokar om. Tar mig hem och när jag rullar in på vår tomt är moppen utan energi igen.
Ett par glas vitt senare kommer alltså följande sammanfattning av långtestet på elmoppen:
- Att köra elmoppe i stan är fantastiskt smidigt. Funkar asbra. Går fortare än bil.
- Räckvidden är svår att beräkna. Idag körde jag knappt fem mil innan batterierna var tömda. Men då i ryckig trafik med många start och stopp i stressig takt för att hinna med bilarna.
- Strömavbrott på Västerbron är en riktigt dålig grej.
- Jag vill ha en el-MC med regenerativa bromsar som laddar batteriet kontinuerligt.
- Och ett MC-kort.
- Bilen är fruktansvärt onödig i stan. Åtminstone de månader på året det inte är halt.
Att sälja en del av Huddinge
Idag har jag varit lite drygt fyra timmar i Västra Balingsnäs där tre byggbolag idag haft säljstart för ett nytt och unikt område av Huddinge. Min roll var att guida människor runt i området och svara på frågor om Huddinge, samhällsservice och utveckling. Kul att träffa nya människor och svara på frågor, inte minst utifrån min egen upplevelse av att flytta hit. Vädret var inte med oss, femgradigt och regn, men ändå dök ett hundratal familjer upp för att titta området.
Grillkorv och blåbärssoppa värmde lite.